Välfärdsarbetare är inga gränspoliser

Regeringen verkar dock ha påverkats till viss del av protesterna och har insett att både Europakonventionen och barnkonventionen, där barnets rätt till utbildning slås fast, kan äventyras om anmälningsplikten ska gälla fullt ut i välfärdens alla verksamheter. Av regeringens instruktioner framgår att undantag kan komma att bli aktuella. Vi kan läsa i direktivet att ”I uppdraget ingår även att överväga och ta ställning till om vissa situationer, utöver de där det finns en rätt till skolgång och sjukvård, ska undantas från en eventuell informationsplikt”. 

Utredaren ska alltså nu även titta på ”vilka eventuella konsekvenser det skulle kunna få om en informationsskyldighet inte efterlevs”. Kommunal har vid flera tillfällen tillsammans med Facken i välfärden lyft hur informationsplikten kan komma att påverka välfärdsarbetarna. Frågan om eventuella straff gör det som var ett absurt förslag från början än mer graverande.

Vad kan förslaget innebära för medlemmarna i Kommunal om det blir verklighet?

Att behöva ställa frågor om status och uppehållstillstånd för att kunna avgöra om en anmälan ska upprättas kommer för många stå i strid med den etik som de arbetar utifrån. Det uppstår yrkesetiska dilemman när välfärdsarbetaren har två uppdrag som konkurrerar med varandra. Det är många som hävdar att de utifrån etiska aspekter inte skulle vilja utföra uppgiften att ange papperslösa.

Informationsplikten kommer också att påverka relationen med brukaren, patienten och eleven/barnet. För de flesta som arbetar inom välfärden är relationen och förtroendet mellan professionen och den du möter a och o för att kunna göra ett gott arbete och för att kunna göra skillnad. När nya lagregler införs som egentligen inte har med grunduppdraget att göra påverkar det professionen negativt och minskar lusten till arbetet och försvårar möjligheten att göra sitt jobb. Det i sin tur kan ha en direkt negativ påverkan på möjligheten att attrahera personal till välfärdens områden, som redan idag är underbemannad.

Sedan är det frågan om eventuella påföljder. Vad blir konsekvenserna om en anställd struntar i reglerna? Kommer någon ha tillsyn att reglerna följs? Kommer det finnas sanktioner knutna till det? Ska personalen tvingas välja mellan sitt arbete och försörjning och sin moral och yrkesetik? Situationen för personal utan tillsvidareanställning blir dessutom än mer utsatt.

En grundläggande förutsättning för att behålla och attrahera anställda är att de får utföra sina arbetsuppgifter och att de har tid och resurser för att utföra det arbete de har utbildat sig till att utföra. Men medlemmarna i Kommunal är hårt belastade och tvingas redan idag till hårda prioriteringar i vardagen. 

Ett angiverisystem skulle också orsaka mänskliga tragedier eftersom människor inte skulle våga söka hjälp eller få den hjälp de behöver. 

Nej, en angiverilag hör inte hemma i välfärden. Och den hör inte hemma i Sverige.