Ingen dag den andra lik för en parkarbetare

Från att plantera blomlökar via buskrensning till att åka upp i skylift och rädda en julgranstopp. Att vara parkarbetare innebär mycket mer än att rensa ogräs. Det vet Anita Lincoln, trädgårdsutbildad parkarbetare i centrala Uppsala och Kommunalmedlem sedan många år.

Hur ser din vardagsutmaning ut?
– Jag och mina kolleger utgår från Stadsparken och rör oss i de centrala delarna av Uppsala, så vi jobbar mitt bland befolkningen vilket också är den stora utmaningen. Man får alltid ta hänsyn och se till att framkomligheten fungerar där vi ska arbeta.

Vad betyder facket för dig?
– Det har varit en självklarhet att vara med, Kommunal har alltid funnits som ett sammanhang genom mitt yrkesliv, även när jag bytte bana från vård till trädgård i slutet av 1990-talet.

När har du varit glad att du är med i Kommunal?
­– För några år sedan skadade jag mig på fritiden och blev sjukskriven ett par månader. Då var gruppförsäkringen genom fackförbundet otroligt bra. Jag fick hjälp på dagen, ersättningen kom fort och jag behövde inte oroa mig för någonting. Efter det har jag alltid tänkt på att medlemsavgiften innebär så mycket mer än det man först tänker på.

Medlemmarna i Kommunal har många olika yrken men känslan av gemenskap är stor, tycker Anita Lincoln.

– Jag brukar läsa vår tidning och det slår mig alltid att våra förutsättningar och likheter är större än skillnaderna, oavsett om man är bussförare, arbetar inom demensvård eller är parkarbetare som jag. Det ger en känsla av sammanhang och gemenskap.

Av: Johanna Stenius

Fakta

Namn: Anita Lincoln
Ålder: 56
Yrke: Parkarbetare
Bor: Uppsala
Intressen: Träna, åka skridskor, sticka och läsa