Hoppa över menyn och gå direkt till innehållet
Anpassa

En sotare som brinner för arbetsmiljön, en Working class hero

Lars Öhman är sotare i Piteå.
Lars Öhman är sotare i Piteå.
Foto: Malin Holmqvist
2015-04-22
Lars Öhman är sotare och vår Working class hero i april. Jag träffar honom i Piteå. Han sitter vid köksbordet i fikarummet med sotigt ansikte och sotiga händer. Han bjuder på gott kaffe.

Lars Öhman är en sotare som brinner för sotaryrket och hans engagemang för arbetsmiljöfrågor och fackliga frågor har kommit de senaste åren.

- Jag kände att arbetsmiljöarbetet gick alldeles för långsamt. Vi arbetar på tak och det innebär hög risk för arbetsskador och olyckor. Dessutom jobbar vi ensamma. Det finns inga egentliga föreskrifter för oss som det finns för plåtslagare och takläggare, trots att vi arbetar under likvärdiga förhållanden. Alla är sitt eget skyddsombud inom branschen.

Med stort engagemang och vilja till förändring och förbättring berättar Lasse om sin och sina kollegors situation.

- Sotaryrket har funnits i flera hundra år. Ändå har vi inte kommit längre än så här i säkerhetsarbetet.

Han har 14 år i yrket. Vad är då det bästa med att arbeta som sotare?

- Vi jobbar självständigt och kan styra arbetet. Det kräver flexibilitet.

Lars är 54 år, är gift och har barn. Hans motto är rättvisa i samhället.

Han berättar att han tillsammans med sina kollegor skrivit motioner angående säkerhetsarbete på tak. Han har även tagit fram en blankett för avvikelserapportering som ska underlätta för arbetsgivaren när det gäller riskbedömningar på de fastigheter där de utför insatser.

Lars och hans kollegor pratar arbetsmiljö och säkerhet varje dag. Det är inte alltid fastighetsägarna har skottat bort snön där de ska ta sig fram. Stegar kan vara uttjänta och sitta löst. Det är inte alltid glidskydd finns.

Det behövs riktlinjer om hur arbete på tak och under vilka förutsättningar sotning ska framföras. Vi ska kunna arbeta säkert men det finns inget stöd och underlag om hur vi ska göra det. Det är frustrerande, säger Lasse.

Han berättar att det förekommer tillbud och att en kollega för några år sedan föll så illa att han krossade fotleden. Skadorna blev så allvarliga att han inte längre kunde jobba som sotare.

- Jag och några av mina kollegor är inga ungdomar längre. Vi blir inte yngre. Kroppen börjar bli sliten och orkar inte med på samma sätt som en ungdom.

Jag frågar om vad han tycker om Kommunal, hans fackförbund. Han vill synliggöra branschen. Bilda nätverk. Lyfta säkerhetsfrågorna och skapa ett gemensamt arbetssätt för ökad säkerhet. Han vill även utveckla samverkan med Arbetsmiljöverket och att riktlinjer för hur sotarna ska arbeta säkert.

- Ingen ska behöva skada sig på arbetet. Alltför många har mist sina liv på arbetstid. Vi genomgår regelbundna läkarundersökningar, det är bra.

Han ger en stor eloge till det regionala skyddsombudet Carin (RSO) och det regionala fackliga ombudet Benny (RFO).

- Vi har en bra kommunikation. Jag får information och känner ett stort stöd. Det ger mig styrka att verka i min roll som ombud. Jag får frågor om arbetsmiljön av kollegor utanför mitt skyddsområde och om jag inte kan svara på frågorna, hänvisar jag dem till Carin, RSO.

De har fått en ny arbetskamrat som är ung.

- Klart han är medlem! Hans farfar sa åt honom att gå med i facket, det fanns inget alternativ. Står man utanför, har man inget att sätta emot.

Lars tycker att trygghet på jobbet och rättvisa i samhället är viktigt. Han tycker inte om orättvisor på arbetsmarknaden och att lika lön för lika arbete ska gälla.

Sotarnas arbete är viktigt. De förebygger bränder och är därmed livräddare. De är omkring 1 100 i landet och de behövs.

Nomineringen som Working class hero lyder som följer:

”Lars jobbar intensivt med arbetsmiljöarbetet samt värnar om sina kollegors säkerhet. Han är inte rädd för att ta strid för en bra arbetsmiljö. Han har tagit fram egna blanketter för stopp i arbetet (fara på tak). Han är påläst och brinner för en säker arbetsplats. Han har skrivit motioner och entusiasmerar sina kollegor till medverkan.”

Zara Leghissa
Avdelningsordförande
Kommunal Norrbotten