Hoppa över menyn och gå direkt till innehållet
Anpassa

De sörjande måste få den tid de behöver

Patric Carsana
Patric Carsana
Foto: Fredrik Sandin Carlson
”Jag har jobbat här i trettio år, det här är den största katastrof jag sett. Större än Estonia och tsunamin.” Patric Carsana är en av dem som upplevt de yttersta konsekvenserna av pandemin. Som gravgrävare på Skogskyrkogården i södra Stockholm är han med och bygger ut staden för de döda.

Stockholms invandrargrupper särskilt hårt drabbade

Att pandemin särskilt har drabbat Stockholms invandrargrupper stod obarmhärtigt tydligt när gravarna skulle börja grävas. Enligt muslimsk sed skjuts inte avskedet upp – de närstående släpper allt och samlas kring den döde för att ta farväl – och det ska ske inom tre dagar. Patric och hans kollegor har kämpat för att hinna ge de avlidna och de sörjande det utrymme de behöver.

Seden föreskriver också kistbegravning, i jord där inga döda legat tidigare. På Skogskyrkogården och Sandsborg finns ingen sådan mark kvar- bristen är stor även i de västra och norra delarna av staden. Den tidigare underutnyttjade Skrubba strandkyrkogård i Tyresö har fått träda i tjänst. Där har man nu anlagt ett helt nytt, muslimskt kvarter.

Flera begravningar per dag

Ett par veckor efter påsk var pressen som högst. Från att ha haft en begravning per dag kunde man nu vara uppe i fyra stycken – samtidigt som alla skulle få rätt till ett värdigt avslut.

”Har du en begravning klockan elva kommer följet runt halv elva. Vid en muslimsk begravning skottar följet själva igen graven. Sedan står de kvar och samtalar med varandra. Det kan ta upp till två timmar – på begravningar kan det ju vara folk som inte sett varandra på ett tag. De måste få den stunden, och då ska inte vi störa. Det har krävt mycket av oss, när begravningarna avlöser varandra i olika delar av kyrkogården.”

Tydliga ramar skapar trygghet

Det som gjort att Patric och arbetskamraterna klarat av den hårda pressen är att de haft en bra dialog med arbetsgivaren och cheferna, vilket mynnat ut i tydliga prioriteringar och rutiner.

”Den största psykiska pressen var när i början, innan man visste hur allt skulle hanteras. Nu har vi hittat ett arbetssätt som fungerar för oss. Vårt ansvar mot Stockholm är att vi ska få ner de döda i jorden, det får inte fallera. Och det har det inte heller gjort.”

Pandemin har också bidragit till att man fått upp ögonen för varandra i jobbet, och vill hjälpas åt. Den upplevelsen delar Patric Carsana med många andra under denna tid. Att samarbeta över arbetslag och avdelningar är ett exempel, att dela med sig av skyddsmaterial ett annat.

”Vi har inte haft några problem med att få tillgång till tvål och handsprit. Munskydden som vi brukar ha när vi kör lövblåsen skickade vi till Södersjukhuset, de behöver dem bättre.”

Fakta:

Skogskyrkogården, Sandsborg och Skrubba har 25 fast anställda uppdelade på tre arbetslag: Skötsel, service och grävare.

Under 2019 hölls 75 begravningar på Skogskyrkogården mellan 1 april och midsommar. 29 av dem var muslimska.

Sedan pandemin startade i år har det varit 214 begravningar, 108 av dem muslimska.