Det var som 20-åring som Ylva Thörn blev arbetsplatsombud, på ett vårdhem i Åtvidaberg.
– Jag gillade mitt jobb och såg det som naturligt att kunna vara förtroendevald. Det kom hemifrån. Men nog är det så att även tillfälligheter för en dit man hamnar.

Hon hade sökt till förskollärarutbildning, men kom inte in. Livet tog en annan väg.

Hjärtefrågorna har varit tre: Jämställdhet och kampen mot orättvisor, det internationella engagemanget och att utveckla demokratin i Kommunal.
– Medlemmarna ska ha bra betalt, vara synliga och få respekt för sin yrkeskompetens. Konflikten 2003 gjorde att vi fick upp lägstalönerna i avtalet med Sveriges kommuner och landsting. Värdet av att höja lägstlönerna har varit i fokus i debatten sedan dess. Effekterna av den avtalsrörelsen har vi burit vidare.

Dit hör jämställdhetspotten och LO-samordningen.

Men ensam är man inte stark.
– När riskkapitalfonder äger bolag och allt fler privata vårdbolag finns bland arbetsgivarna, när konkurrensutsättning blir vardagsmat, är det viktigt att hålla ihop nationellt och internationellt. Jag tror att det är viktigt att en framtida ordförande ser behoven av att knyta oss samman.

Många har åsikter om vad en fackordförande har för sig. Men mycket av det man gör syns inte utåt, berättar Ylva Thörn. Det kan utveckla demokratin på sikt. Att avdelningarnas ledningsgrupper numera träffas regelbundet är en sådan sak.
– De är viktiga för den röda tråden, och det är även förbundsstyrelsen. Sitter man i styrelsen för Nordens största fack har man inte bara hög status, utan också ett ansvar. Därför har vi kontinuerlig kompetensutveckling och fördjupning inom våra politikområden. En styrelse måste våga ta beslut och rustas för det.

När du kliver åt sidan, vad ska du göra då?
– Ingenting är klart, mer än att jag vill fortsätta jobba. Gärna med kvinnofrågor!