– Jag älskar mitt uppdrag. Det är otroligt upplyftande varje gång jag kan göra något bra för en person.

Som när en medlem med utslitna knän höll på att förlora jobbet.

– Hon hade jobbat i ett kök i många år när knäna sade ifrån. För köksgolv är ofta stumma och arbetet tungt och monotont, säger Ulla Eriksson.

Ett år var medlemmen sjukskriven, sen sa Försäkringskassan stopp. Först fick hon arbetsträna två timmar om dagen. Men knäna var inte bättre, något måste göras. Hon tog kontakt med facket.

– Vi hittade en slags ståstol åt henne. Det är trångt i kök, men den var inte i vägen.
Med ståstolen kom medlemmen upp i halvtid.

– Hon hade även börjat med egen träning.

Arbetsgivaren var nöjd och medlemmen med. Men inte Försäkringskassan. Halvtid var inte nog. Kommunen såg då ingen annan lösning än att hon måste omplaceras till ett halvtidsjobb i ett kök dit resvägen var mycket lång.

– Inte acceptabelt, tyckte jag. Hon som gett så många år av sitt liv i köket. Det måste finnas en bättre lösning.

De resonerade. Medlemmen ansåg själv att 75 procent var en optimal nivå att arbeta. Fler möten.

– Då kom vi på det här med skorna. Att kommunen får undersöka om ett par riktigt bra skor skulle kunna avlasta knäna.

Medlemmen hade redan provat ut några i en sportbutik. Kunde jobbet betala?
På den vägen är det. Hon jobbar kvar, tack vare ståstol och stadiga jympaskor som arbetsgivaren står för.