Oj, en engagerad medlem, tänkte de – och så var hon anmäld till en facklig grundkurs. På den vägen är det. Hennes fackliga karriär har skenat på, och på årets kongress blev hon invald i förbundsstyrelsen. Fortfarande anses hon ung, trots fyllda 40 är hon nämligen yngst i FS.

– Det är lite av ett fattigdomsbevis i hela arbetarrörelsen att vi har så svårt att attrahera de unga, konstaterar Cilla Rohdin.

Något färdigt recept på förändring har hon inte, men tror att rörelsens organisation stöter bort ungdomar, trots att många delar värderingarna. Det behövs friare sätt att tänka, menar hon. Och budskapet att både timmisar och vikarier är välkomna i Kommunal måste vi få ut. Där finns många unga som bör bli intresserade när de märker att facket jobbar för dem.
– Vi måste få alla med oss. Det står och faller fackföreningsrörelsen med.

Cilla Rohdin bor utanför Borlänge ”på skogen” i byn Milsbo. Hon har jobbat på Falu lasarett och sitter nu i sektionsstyrelsen och är vice ordförande i avdelningen. Lokalt kämpar hon framför allt för rätten till heltid och vettiga arbetstider.

Numera är hon alltså ”fackpamp” på heltid, ett uttryck som inte alls passar på denna sprudlande och intensiva kvinna, som säkert kommer att låta höra av sig i sin nya roll. Men än så länge har hon hunnit med ett enda möte i förbundsstyrelsen.

Betyg?
– Som ett vanligt styrelsemöte, men spännande och lärorikt. Man får ju information direkt om vad som pågår. Samtidigt känns det ansvarsfullt och nästan överväldigande att ha fått en så viktig position, säger Cilla Rohdin.

Och – hur är det då, har de individuella lönerna blivit rättvisare än för tolv år sedan när du gick i taket?
– Förhoppningsvis, säger hon och skrattar. Både facket och arbetsgivarna har väl lärt sig lite mer vad det hela går ut på…