Berit Sundell har arbetat som skolmåltidsbiträde i över 15 år. De senaste åren har hon envetet bett om att få höja sin deltidstjänst från 6, 5 timmar om dagen till heltid. Men det är som att köra huvudet i väggen. Rektorn har gått med på att hon får en extra timme om dagen som vaktmästare. Timanställning.

– Som skolmåltidsbiträde har jag uppehållstjänst. När jag går för sommaren vet jag inte om jag ska få några extratimmar till hösten. Det känns osäkert ekonomiskt, säger Berit Sundell.

Att jobba deltid och efter det hoppa in som timmis för att stänga skolan innebär att hon varje arbetsdag måste vänta nästan en timme mellan jobben. Utan lön, hos samma arbetsgivare.

Hon har även föreslagit att hon skulle kunna byta till en ledig heltidstjänst som barnskötare på skolan. Ett yrke hon dessutom är utbildad för och som skulle passa bra nu när hon fått förslitningsskador i ena armen av allt hon plockat och burit under många år i skolans kök. Men den tjänsten fick hon inte heller.

– Arbetsgivaren tänker kortsiktigt. Det kostar ju när jag är sjukskriven och behöver rehabilitering, som i höstas då jag var sjuk i flera månader.

Så Berit stretar vidare . Den här dagen har hon gjort i ordning skolmatsalen, ställt fram bröd, satt upp mjölken och förberett varmbaden i buffén. Hon är stolt över jobbet och kvaliteten på maten de serverar 1000 portioner av varje dag. Skolan satsar på maten, men kanske inte lika mycket på dem som lagar den.

– När mina barn var små tyckte jag att jag gjorde ett medvetet val som tog en deltidstjänst. Nu undrar jag hur jag ska ha råd att gå i pension när det är dags.

Så många år med deltid märks när pensionsbeskedet kommer.
– Det ser inget vidare ut. Samtidigt är jag en sån där leva-för-dagen-person. Som skolmåltidsbiträde har jag lång sommarledighet och det är underbart. Men jag har aldrig haft råd att resa någonstans med barnen.

Alla so m vill borde få heltidstjänster i grunden, anser Berit Sundell.
– Sen kan man gå ned i tid när det behövs. I backspegeln känns åren korta då barnen var små. Nu har jag många år kvar till pension, men sitter fast i deltid och måste jaga extratimmar hela tiden.

Berit är sambo och de hjälps åt med ekonomin.
– Det är ändå jobbigt att vara beroende av en karl. Man vill ju klara sig själv ekonomiskt, fast man är två. Skulle det hända något vet jag inte hur jag skulle klara försörjningen, säger hon.

Den här situationen har fått Berit att engagera sig fackligt. Hon är arbetsplatsombud för Kommunal, sitter med i samverkansgruppen på skolan och går kurser för att lära sig hur man kan förändra till det bättre på jobbet. Både för egen del och för sina arbetskamrater.
– Kunskap är makt, så är det, slår Berit Sundell fast.