För mig är det oerhört viktigt att varje vecka få in minst ett arbetsplatsbesök i schemat. Och jag ser till att anpassa besöken till den plats jag befinner mig just den veckan. Senare på onsdagen skulle jag delta i ett seminarium på Älvsjömässan och säga ett och annat om vad Kommunal tycker om den nya kollektivtrafiklagen. Och nu föll det sig så bra att förskolan Solängen ligger bara ett stenkast därifrån. 

Det var en kall, men klar och vacker höstmorgon och väl framme möttes jag av Emma Stålkrans som är skyddsombud och arbetar på avdelningen Regnbågen. På förskolan finns tre avdelningar där barnen är indelade i olika åldersgrupper. I storbarnsgruppen och mellangruppen går det två heltidsanställda och en person som jobbar 75 procent på 18 barn. I småbarnsgruppen jobbar två personer på heltid och en på 75% på 15 barn.

Solängen är en mångkulturell förskola med barn och föräldrar från alla delar av världen och det är ju jätteviktigt att föräldrarna verkligen förstår allt som sägs om deras barn och att personalen förstår föräldrarna och Emma berättar att det är en stor tillgång att  ha en blandad personalstyrka. Personalen talar persiska, spanska och arabiska och vid utvecklingssamtal får man ibland använda sig av tolk. Men idag finns det ju också moderna internet-hjälpmedel som ”google translator” som översätter det man vill säga till det språk man vill säga det på.

Man jobbar mycket med barnens inflytande på förskolan. Personalen intervjuar barnen och frågar vad de vill, vilket har lett till olika projekt. De äldre barnen vill nu jobba med ”djur från olika länder”, mellangruppen med ”hälsa och kropp” och småbarnsgruppen ska arbeta med ”vatten” som tema.
Solängen slår upp portarna halv åtta på morgonen och stänger halv 6 på kvällen. De schemalagda aktiviteterna tar vid klockan 9 och avslutas klockan tre på eftermiddagen. Det beror på Stockholms stads regler som säger att de barn som har småsyskon hemma får gå i förskolan mellan dessa tider.  Aktiviteterna i schemat varierar, men handlar om allt från utelek eller lekgymnastik till att jobba i de olika projektgrupperna.

Det bästa med jobbet tycker Emma är kontakten med barnen och föräldrarna. Hon är väldigt intresserad av barns utveckling och går på olika seminarier och kurser för att lära sig mer. Hon tycker att arbetsplatsen fungerar väldigt bra.

Det sämsta är alla nya åtaganden som läggs på personalen, utan att man för den sakens skull anställer fler. Vi hinner inte med. Att ha en person till skulle göra stor skillnad.

Efter rundturen i lokalerna blev jag bjuden på kaffe och hembakta bullar i köket och vi pratade om fackets roll och varför det är så viktigt att vi blir fler medlemmar, att lönerna inte kan hållas uppe och omförhandlas om vi inte har starka fackförbund. Och att det krävs många medlemmar för att arbetsgivarna ska vilja förhandla med facket.

Därför är ju bärplockarna en så viktig symbolfråga. Om vi inte tar striden mot de utländska bemanningsföretagen i den branschen, så är nästa steg utländska bemanningsföretag i hemtjänsten, som vi redan idag ser i Tyskland.