Arbetsplatsombudet Ante Hultin öppnar den låsta dörren till Barn- och ungdomspsykiatrins lokaler i Halmstad där jag har ringt på för att träffa medlemmarna. Det är inte en särskilt välkomnande entré som jag blir insläppt i, det är grått och slitet. Ante berättar att det äntligen är renovering på gång, hoppas att allt de har lovat ryms i budgeten!

BUP-enheten som jag besöker består av två avdelningar, en akut med fyra platser men ofta med sex eller fler unga patienter och en avdelning för veckovård, som snart ska göras om till en dagvårdsavdelning. Enheten betjänar hela Hallands län och är dessutom ”back up” för både Västragötalands- och Skåne-regionen.

De unga som får plats på akutavdelningen är mycket sjuka, som regel har de gjort avancerade självmordsförsök. Många av dem är anorektiker, en sjukdom som drabbar både flickor och pojkar. På avdelningen blandas unga som är där ”frivilligt” med unga som är tvångsintagna och unga som dömts till rättspsykiatrisk vård. Det är ett komplicerat uppdrag. Bland veckopatienterna är utåtagerande barn med ADHD problematik en vanlig patientgrupp.

De flesta av Kommunals medlemmar möter upp kring kaffebordet idag, även de som är lediga och de som jobbar natt. Ante får mycket beröm av sina arbetskamrater, de tycker att han är ett bra fackligt ombud, han är aktiv och ”besvärlig” på rätt sätt. Flera medlemmar framför att de verkligen gillade satsningen på Kommunals familjedag i våras.

Ett av problemen som skötarna lyfter i vårt samtal är hot och våld i jobbet. Landstinget har beslutat att det råder nolltolerans för hot och våld, alla incidenter ska polisanmälas. Problemet är att när en sådan polisanmälan blir rättsak, måste de anställda agera personligen i ärendet och i rättsalen, vilket innebär att deras personuppgifter och adress blir kända. För andra grupper som råkar ut för mycket hot och våld i sitt jobb, exempelvis väktare och poliser, gäller andra regler. De har möjlighet att vara anonyma. Medlemmarna på BUP känner sig utsatta och otrygga och menar att detta innebär att man hellre avstår från att anmäla hot och våldsincidenter än att riskera att ens familj utsätts för repressalier.

Vi ägnade en lång stund åt att samtala om nattpersonalens villkor. All nattpersonal arbetar deltid och det som gör att man ändå kan försörja sig på ett nattjobb är OB-tilläggen. De nattarbetande medlemmarna på BUP tycker att det är orättvist att det inte utgår både OB-tillägg och helgtillägg. Vi pratade också om hur orättvist karensdagen slår på en nattarbetare.

Det som är det stora glädjeämnet i jobbet på BUP är känslan av att göra skillnad i de unga människornas liv, att veta att man hjälper dem vidare i livet. Oftast vet man inte hur det går för dem, men ibland får man veta att det gått bra och då känns det fantastiskt. Tyvärr ser man också motsatsen, en hel del unga kommer tillbaka. Det är inte ovanligt att hela familjen är minst lika sjuk som det barn som behandlas här hos oss. Då önskar man att samhället hade fler verktyg att hjälpa till. Idag är det ett stort bekymmer att kommunernas resurser för att möta upp när behandlingstiden på BUP är slut, är för små. Allt handlar om ekonomi. Budgeten styr mer än de ungas behov av omsorg.

På det stora hela är landstinget en bra arbetsgivare, men de är ojusta när det gäller vikarier och timavlönade. När de använt en vikarie så länge att de riskerar att bli ”LAS:ade” åker de ut och man börjar om med en annan person. Numera är det också populärt att använda vikarier, de är billigast.

Under de senaste åren har vi också märkt av att hirearkin har förstärkts. Nyutbildade sjuksköterskor är mycket noga med att de inte ska göra skitjobb! Ledarskap i vården är alltid problematiskt, oavsett vem som är chef är det ändå läkarna som bestämmer.

Ante och hans jobbarkompisar vill gärna starta en klubb för alla medlemmar som jobbar inom psykiatrin inom avdelning Hallands område. Det tror vi är bra för att medlemmarna ska känna att Kommunal jobbar för våra frågor.