De berättade att jobbet i räddningstjänsten innebär ansvar under frihet och är mycket omväxlande. Förutom utryckningar handlar jobbet om att förbereda sig för allt som kan hända. Det är många olika områden som en brandman måste hålla sig uppdaterad om och öva på. De ska kunna allt från att jobba på höga höjder, hur de avancerade fordonen fungerar, hur man ger syrgas, rökdykning till att lära dagisbarn hur man ska undvika att det börjar brinna.
Det mest eftertraktade jobbet för en brandman är att jobba på en station med riktigt många larm. Det värsta som kan hända är att larmet som ropas ut i högtalaren är brandmannens egen adress.
De flesta av medlemmarna som jag träffade berättade att de hamnat i jobbet av en slump, en kille kände en gubbe som var brandman och kom in den vägen. Några andra hade först haft ett semestervikariat.
Traditionellt har räddningstjänsten gärna anställt folk som har arbetslivserfarenhet från lite olika områden såsom rörmokare, bilmekaniker mfl. Idag anställs en hel del direkt efter räddningstjänstens yrkesutbildning. Bäst tycker killarna att det är om det är en blandning av de med lite mer teoretisk bakgrund och dem med olika praktisk erfarenheter i bagaget. De berättar också att de skulle önska att det var fler tjejer och invandrare som sökte sig till jobbet. De menade att räddningstjänstens personal bör ha en likartad sammansättning som befolkningen i Sverige.
Det finns vissa svårigheter med att anställa kvinnor, det handlar om de fysiska förutsättningarna, men det går att hantera om man vill det. Många av cheferna har en lite för avog inställning menade man. Det kan bero på mycket annat också.
Gruppen var överens om att det sämsta med brandmannayrket är arbetstiderna, framförallt detta med att jobba varannan helg. De menade att det är önskvärt med glesare helgtjänstgöring och med högre OB-ersättning. De ansåg också att lönen är för låg i förhållande till arbetets krav på kunskap och bredd och de risker man utsätter sig för. Detta menade man är viktigt att Kommunal arbetar aktivt med för att försöka förändra.
Klubbordföranden och huvudskyddsombudet berättade att det fackliga inflytandet har minskat sedan de olika räddningstjänsterna i storstockholmsområdet gått samman till ett Kommunalförbund. Alla chefer har placerats på ett ställe och det har blivit ett större avstånd mellan folket på ”golvet” och de som bestämmer. De fackliga företrädarna menade också att de brandingenjörer som är chefer i verksamheten i allmänhet inte är fullt kompetenta för de uppdrag de har.
Medlemmarna framförde också att man ansåg att det är felaktigt att medlemsavgift ska beräknas på övertidsersättning.