På spårvägarna i Göteborg jobbar drygt 600 personer både män och kvinnor. De flesta är heltidsanställda, ett fåtal jobbar självvalt 75 %. En grupp ensamstående föräldrar arbetar 80% på särskilda tjänster, med arbetstider som funkar med barnomsorgens öppettider. I princip alla är tillsvidare anställda, verksamheten har en mindre grupp, cirka 15 personer, timavlönade som arbetar upptill studier.

När jag besöker personalfiket ”Göta Källare” i hjärtat av Göteborg är det god stämning kring matborden. Det är gänget som ska jobba till 22-23 ikväll som har rast. De flesta har matlåda som de värmer i ”mikron”. De tog bort rikskupongerna för ett tag sedan, så nu blir det mest matlåda, berättar Linda. Hon en av de yngre som inte jobbat så länge på spårvägen och trivs jättebra. Linda berättar om hur det var när hon sökte jobbet, det var flera olika tester och läkarundersökningar innan jag blev antagen till utbildningen och först när jag var godkänd där blev jag anställd.

Christina och Yvonne som är fackliga företrädare på sektion 5 berättar att alla anställda genomgår regelbundna läkare kontroller, närman fyllt 60 år är det kontroll varje år. Den som är frånvarande på grund av sjukdom eller exempelvis är föräldraledig längre än två månader, får en uppfräschning av sina kunskaper och lite träning innan de börjar arbeta igen. Det är stort fokus på säkerhet.
En av kvinnorna berättar att hon jobbat många år i vården tidigare. Det här jobbet är mycket bättre på alla sätt. Bättre betalt, mindre belastande och framför allt, man lämnar verkligen jobbet när man går hem. Här har vi också mycket bättre stöd och uppbackning av arbetsledarna än vad jag upplevde under alla år i hemtjänsten, säger hon.

Kristin har jobbat i 21 år på spårvägarna och trivs. En av få nackdelar är detta ständiga tittande på klockan, det gäller att ha den ställd ett par minuter tidigare så att man inte kommer försent. Avgångarna är ju rätt udda tider typ 16.23.

Det finns många olika arbetstidslösningar på spårvägarna.  Kristin jobbar 4 av 6 helger, men tycker att det är helt okej. Man jobbar inte hela helgen och ganska korta pass och får fridagar på vardagar också. En gång om året får alla anställa ”önska” vilken typ av tjänstgöring man önskar, nattpass, dagpass, kvällspass med olika fridags utlägg. Vissa tjänstgöringar är mer eftertraktade än andra. De som har längs anställningstid får välja först. En av de yngre killarna berättar att han varit anställd cirka två år, det innebär att man mest får ta de dåliga arbetspassen, dagkommenderingarna. Vilket innebär att man inte vet förrän dagen innan vilka exakta arbetstider man kommer att ha nästkommande dag, man vet bara om det är morgon-, dag- eller kvällspass.

Det som de flesta tar upp som det största problemet på spårvägarna är de nya vagnarna. För mig ser det ut som om man tänkt mer på designen än på funktion, säger Berit. Trots att personalen var med i en arbetsgrupp innan vagnarna köptes in, så är förarplatsen en katastrof på många sätt. Reglagen sitter långt bort, det är trångt för benen om man är lång och stolen är hård och mycket svår att ställa in. Vagnarna kastar och rister ordentligt i kurvorna och många får skador och värk framförallt i ryggen.

En del av dom som jobbat här länge tycker att det här jobbet är påfrestande och stressigt, men en av de yngre berättar att han upplevde sitt gamla jobb vid det löpande bandet på Volvo som mycket värre. Man måste ju ta lite eget ansvar för sin kropp och hälsa också, menar han. Klart att man får ont om man sitter stilla i en vagn hela dagen oh aldrig tränar kroppen. Vi har ju rabatt på gym. Det bästa som hänt under senare år är att vi slipper kontant hanteringen, tycker han.