Som så ofta när jag samtalar med kvinnor om detta med deltid utgår de ifrån att ett heltidsjobb ska innehålla fler timmar med lika arbetsamma moment som de gör på en deltid. En deltid innehåller oftast bara intensiv produktion och leverans, väldigt lite av exempelvis planering.  Under senare år har det blivit allt fler arbetsuppgifter, beställningar, fakturor och egenkontroll, men inte fler arbetstimmar. Alla medlemmarna har en termometer i bröstfickan, med den kollar de med jämna mellanrum temperaturen i maten, så att den håller en tillräckligt hög eller låg temperatur, så att inte bakterier kan växa till i maten.

Det är ett roligt men tungt arbete. Det är många portioner som ska lagas och de ska skickas i väg på olika tider till ca 40 olika ställen i Östergårdens mat-distrikt. Dessutom  serverar de cirka 100 gäster i en trevlig lunchrestaurang i anslutning till köket. Ute på förskolorna finns ett ekonomibiträde som tar emot maten och fixar sallad så att det blir en hel måltid. Utöver den ”vanliga” maten tillagas cirka 300 portioner specialkost varje dag. Det är mat som passar den muslimska kulturen, vegetarisk mat och en rad olika allergier och andra sjukdomar som behöver speciell kost. Personalen berättar att deras ambition är att laga så mycket mat som möjligt från grunden av råvaror, trots att de inte har ordentlig utrustning för det. Köket här är slitet och saknar en hel del utrustning, men att laga maten är så mycket roligare och mer tillfredställande att vi ändå valt att göra det.

När jag är där förbereder man en del av nästa dags lunch, det ska bli potatisgratäng. Istället för den grädde som jag brukar hälla över potatisskivorna gör de en sås av kryddor, vatten och maizenamjöl som ska göra gratängen ”krämig”. Det blir billigare och mindre fett, men framför allt billigare. Det handlar hela tiden om att ”trolla med knäna” för att hitta på ett billigt sätt att göra maten god och näringsriktig. Det är det som är konsten med att vara kock i ett kommunalt kök.

Sedan en tid tillbaka måste alla tillagningskök i Varberg laga exakt samma mat, efter samma recept, samma dag. Det har förvaltningschefen för Kost och städ förvaltningen beslutat. Man ska kunna gå in i vilken matsal som helst i kommunen och få exakt samma mat med samma näringsinnehåll, menar hon. Varför fårstår ingen på Östergården. Förut beställdes kött, korv och annat också tillsammans men vi kunde laga vad vi ville av de råvarorna enligt de recept som vi hade lust att använda. Det här nya bestämmelserna gör jobbet tråkigare och mindre stimulerande. Vi vill använda vårt yrkeskunnande, självklart ska både barn och äldre få mat med ett korrekt näringsinnehåll, de beräkningarna kan vi göra utan att någon annan ska bestämma vilka recept vi ska använda.

Jag blir arg å medlemmarnas vägnar när jag hör dem berätta. Varför ska man krympa kockars och ekonomibiträdens arbetsuppgifter och ta bort arbetsglädjen? Vad vinner kommunen på det?
Allt handlar om pengar, tycker medlemmarna. Mat till barn och äldre är en viktig del av välfärden och Välfärden måste få kosta pengar menar jag. Då håller det inte att sänka skatterna för de som tjänar bra.

Medlemmarna berättade att Varbergs kommun beslutat att ett äldreboende som bara ligger ett stenkast från köket ska laga sin mat själv, för att de gamle ska uppleva matdoft. Ett konstigt beslut tyckte medlemmarna i köket, de har inte fått mer personal heller utan lagar mat mellan toalettbesök  och andra sysslor och ingen kostutbildning har de heller. Flera undersökningar visar att de äldre som är sjuka och dementa kan uppleva matdoften som störande och att det som äldre tycker är viktigt med måltiderna är att det är lugnt och trevligt kring dem, att personalen har tid att sitta ner, medan de äter.

Lena Arvidsson som är ordförande i Kost- och städklubben och som själv jobbat 33 år i branschen och Lena Johansson som är sektionsordförande gjorde mig sällskap på besöket. De passade givetvis på att kolla att den timavlönade vikarien som fanns på plats just idag hade hunnit bli medlem i Kommunal, det hade hon, vilket innebar att organisationsgraden var 100% och att vi kunde lämna Östergården helt nöjda.