Det bästa med att jobba i räddningstjänsten är kamratskapet berättar dom. Det är inte svårt att förstå när de visat logementen och berättat hur arbetet är organiserat på en olycksplats. Att jobba så tajt ihop i ett team, som bara måste fungera när det verkligen gäller, förutsätter en total tillit till jobbarkompisarna. De tilliten skapas av all den övning som jobbet kräver. Många tror fortfarande att vi bara slappar och spelar kort mellan utryckningarna, det är helt fel. Arbetsdagarna är fullspäckade med många viktiga arbetsmoment. Övningar på alla de olika scenarier som de kan möta i jobbet är en viktig del, riskerna i samhället har förändrats och ökat. Tänk bara på alla farliga kemikalier som transporteras på vägarna.

Den fysiska träningen är en annan viktig del, som det skojas om i folkmun ibland. När jag hade lyft på mig en del av den utrustning som personalen har när de jobbar och lyft de verktyg de använder när de klipper ut folk ur kraschade bilar stod det helt klart för mig att fysisk träning behövs för att upprätthålla den styrka och kondition som jobbet kräver. På stationen fanns en tjej anställd, Ylva. Hon kom i kontakt med yrket när hon gick i högstadiet och fick möjlighet att ingå i den ungdomsbrandkår som fortfarande skapas årligen i Trollhättan. Ylva är ännu så länge vikarie men trivs jättebra. Hon är mycket kompetent intygar jobbarkompisarna och understryker att det inte spelar någon roll om man är man eller kvinna i det här jobbet, det viktiga är att man är kompetent. Det har länge varit en diskussion kring vilka krav som ska ställas på dem som rekryteras till yrket, det har inte funnits nationella riktlinjer utan varje dela av landet har haft sina regler. Nu är nationella riktlinjer på väg, berättar Ove Halvors. Kvinnors inträde i branschen har påskyndat utvecklingen av lättare arbetsmaterial, utrustning och verktyg, vilket är en fördel även för männen.

Under tiden jag är på besök rycker styrkan ut på ett ”litet automatlarm” från en skola. Oftast är det ingenting annat än att en hantverkare kommit åt larmet eller en elev som gjort sig lustig och tryckt på larmet. Precis som i de flesta städer finns segregation människor med sociala problem och nysvenskarna bor inte i samma bostadsområden som de med stadig inkomst och bra arbeten.  I ett av dessa områden där de mindre bemedlade av kommuninvånarna bor sattes hemtjänstens bilar i brand för ett tag sedan. Det ställde givetvis till stora bekymmer för personalen och för de äldre som behövde hjälp. Per i Kommunals klubb på brandstationen berättar att de jobbar en hel del med att skapa kontakt med de ungdomar som håller på med det där destruktiva aktiviteterna. Jag och en av de andra yngre killarna här har träffat dem och berättat vilken skada de gör för många människor. De måste få hjälp att se konsekvenserna av sitt handlande.

Medarbetarna i räddningstjänsten oroar sig mycket för hur framtiden ska se ut, det har blivit vanligt att krympa styrkorna, trots att det blir allt fler larm och mer komplicerade risker.

Returen - viktigt arbete för många

På eftermiddagen besökte jag en annan intressant arbetsplats i Trollhättan, den kallas för Returen. Här arbetar nästan 150 personer med olika typer av återanvändning av saker som någon har kastat bort. Det är kläder som sorteras och går vidare till försäljning eller som bistånd till behövande i fattiga länder. Det är elektronikskrot som plockas isär i sina minsta beståndsdelar för att återvinnas. Textilier som sys om till exklusiva kuddar, gamla möbler som renoveras och säljs vidare till en ny användare och mycket mer. Dessutom utförs ”legoarbeten” och avsyning åt några företag. Ett annat viktigt uppdrag som utförs av

Returen är det som serviceteamet gör. De utför storstädning och grövre rengöring, fönsterputs med mera. Alla som har uppnått pensionsålder i Trollhättan kan köpa tjänsterna för 65 kr i timman. En utmärkt service som också är ett viktigt komplement till hemtjänstens insatser för de äldre som har mer omfattande behov. Ungefär hälften av den som jobbar här är nysvenskar och många av dem behöver förbättra språkkunskaperna, därför integreras några timmars svenskundervisning i arbetet.

De som gör jobben på Returen är människor som i arbetsmarknadstermer ”står långt från arbetsmarknaden”. De är i tredje fasen, gör en arbetsträning efter en lång sjukskrivning eller uppbär försörjningsstöd från Kommunens socialtjänst. Trollhättans kommun har nämligen beslutat sig för att alla som får försörjningsstöd ska delta i aktiviteter. Några av dem som arbetar på Returen är anställda på OSA eller lönebidrag eller på en så kallad KAM tjänst, som är lokalt inrättad arbetsmarknadspolitisk åtgärd. För många är det målet att få en riktig anställning, det är de flestas strävan. Thomas som visade oss runt och berättade menar att Returen är ett slags kommunal SAMHALL, så som det fungerade förr, en arbetsplats där var och en får möjlighet att bidra efter den egna förmågan.

Allt arbete som utförs på Returen är viktigt arbete som behöver göras, så min kvardröjande fundering är givetvis varför inte alla på arbetsplatsen är anställda.