Ludvig Nordgren började arbeta redan som tolvåring. Han var springpojke, verkstadsarbetare, sjöman och sedan åter tillbaka till verkstadsarbetet.
Genom åren utvecklades Ludvig Nordgren till en god agitator och 1902 blev han förtroendeman i Stockholms stads arbetares förening som gick med i Grov och Fabriks.
Han var aktiv som ledamot i förbundsstyrelsen och även ordförande under många år.
Han spelade en viktig roll i renhållningsstrejken 1903, den stora kommunalarbetarstrejken 1905, i rösträttsstrejken 1902 och storstrejken 1909. När tanken på kommunalarbetarförbundet väcktes var Ludvig Nordgren ett naturligt val. Han var den mest representativa mannen för landets kommunalarbetare. Ludvig Nordgren hade ett gott namn inom LO-grupperingen och han var politiskt aktiv.
I och med att Ludvig Nordgren blev förtroendeman för Kommunalarbetarförbundet blev han också tidningen Kommunalarbetarens förste redaktör.
Ludvig Nordgren var en känd, erfaren förhandlare och tvekade inte att ta på sig mycket arbete. Han avgick 1933 och hade då en dålig hälsa. Han dog 1934.