<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/" version="2.0">
  <channel>
    <title>Kommunal - 100 år av facklig kamp</title>
    <link>http://www.kommunal.se//Templates/Public/Artikel.aspx?id=41593&amp;epslanguage=sv</link>
    <description>Historian för medlemmarna i Kommunal börjar redan under andra halvan av 1800-talet då grunden lades för vår tids välfärd. Här presenterar vi några mer uppmärksammade milstolpar i förbundets 100-åriga historia.</description>
    <language>sv</language>
    <item>
      <title>100 år av facklig kamp</title>
      <link>http://www.kommunal.se/Kommunal/Om-Kommunal/Kommunal-100-ar/100-ar-av-facklig-kamp1/</link>
      <guid>http://www.kommunal.se//Templates/Public/Artikel.aspx?id=41593</guid>
      <description>Under vårt sekel har många av de viktigaste händelserna kanske varit de som skett successivt och i det tysta under de dagliga kontakterna med arbetskamrater, arbetsgivare och medborgare. 1910-20 Under åren före 1910 debatterades om det inte var dags att samla kommunalarbetarna, som då hade sju till åtta olika fackliga hemvister, i ett enda förbund. Vid en konferens i Norrköping 1908 var tiden ännu inte mogen men vid LO:s kongress 1909 fanns en majoritet för saken. Vid ett möte i Stockholm den 23 januari 1910 enades så de 26 ombuden att starta Svenska Kommunalarbetareförbundet med 593 medlemmar i tretton avdelningar och med 93 krornor i förbundskassan. Förtroendeman blev Ludvid Nordgren, stockholmare med en gedigen facklig och politisk erfarenhet. Det första årtiondet innebar en stadig tillväxt för det nya förbundet till nära 15000 medlemmar. Striden om spårvägsmännens fackliga hemvist slutade med att de 1918 samlades i Kommunal. Arbetsgivarnas personliga kontrakt med arbetarna ersattes successivt av kollektivavtal. Kommunalarbetarna slapp den värsta arbetslösheten men halkade å andra sidan efter lönemässigt. 1919 beslutade riksdagen om åttatimmarsdag. Kommunalarbetarna, som hade mycket långa arbetstider jämfört med privatanställda, omfattades dock inte helt av den nya lagen. Det gjordes t.ex. undantag för brandmän och sjukhuspersonal. 1920-30 1920 organiserade sig arbetsgivarna i Städernas förhandlingsorganisation, Landskommunernas förbund och Landstingsförbundet. Politiskt hade rösträttsreformen gett majoritet för arbetarpartierna i många städer. Det slöts centrala normalavtal om allt utom lönerna. Stridsfrågor var bl.a. utslag i skiljenämnder och skiljedomar och de statliga nödhjälpsarbetena som gav arbetslösa sysselsättning men hotade samtidigt de riktiga jobben och lönerna. I Sundsvall sparkades renhållningsarbetare som vägrade arbeta tillsammans med nyanställda förmän som staden ville ha som en möjlig strejbrytarkår. Polis inkallades från Stockholm och en strejk som varade i 20 månader. 1930-40 1931 hamnade Kommunal första gången i Arbetsdomstolen i ett mål där AD tillbakavisade Kiruna kommuns krav på skadestånd för en facklig blockad. 1933 valdes tidigare riksdagsmannen och dåvarande ombudsmannen från Göteborg, Curt Larsson, till förbundets ordförande. Men han var omstridd och 1936 följdes han av ombudsmannen och förre kommunisten Thure Andersson. Det ledde till en extrakongress 1937 som präglades av starka motsättningar och som slutade med att förbundssekreteraren Petrus Söderberg blev ny ordförande. Under hela 1930-talet rasade konflikter om den fackliga tillhörigheten för sjukvårdspersonal, transportarbetare, tjänstemän m.fl. Vid slutet av decenniet skrevs Saltsjöbadsavtalet och det blev lag på två veckors semester. 1940-50 1940-talet innebar att kommunalanställda liksom andra fick anpassa tillvaron till kriget. Kommunal förbjöd 1940 kommunister i förbundet och 74 medlemmar uteslöts. Vid 1943 års kongress mildrades regeln till att kommunisterna fick vara kvar om de respekterade stadgar och riktlinjer. Samma år slöts de första rikstäckande arbetarskyddsavtalet. 1944 slutade årtionden av tvister om var sjukvårdspersonalen skulle organiseras med det första riksavtalet för sjukvårdspersonal, som samtidigt blev den största yrkesgruppen inom Kommunal. 1948 efterträdde Gunnar Hallström från Malmö Petrus Söderberg som ordförande. Förbundet hade vid decenniets slut 80000 medlemmar och var tredje störst i LO. 1950-60 1951 var det dags för Kommunal dittills största konflikt. Stadsförbundets mångåriga ovilja att ta itu med pensioner och annat samtidigt som lönerna släpade efter tvingade fram en medlingskommission som misslyckades. Kommunal började punktstrejka. Efter fyra veckor var arbetsgivarna villiga att förhandla och det blev ett bra avtal. Hela decenniet blev för övrigt rikt både på fackliga framgångar och på konflikter. 1955 blev kvinnorna fler än männen i Kommunal, och vid decenniets slut var det redan 65 000 kvinnor mot 52 000 män. 1960-70 1960-talet inleddes med förbundets 50-årsjubileum där huvudfesten hölls på China med tal av bland andra utrikesminister Torsten Nilsson. 1962 flyttade förbundet till sitt nya hus på Hagagatan. Kraven på större avdelningar växte, och vid kongressen 1963 tillsattes ett beredningsorgan som snabbt levererade rapporten Förbund i förvandling. Ett år senare bildades den första storavdelningen. Vid kongressen beslutades också om att bilda en erkänd arbetslöshetskassa, något som diskuterats i 30 år. Två år senare togs ett annat efterlängtat steg då förbundet för första gången slöt ett kollektivavtal med kommunala tjänstemän. 1963 var frågan om entreprenader hett omdiskuterad, och kongressen beslutade om en utredning och uttalade "att kommuner och landsting genom egna organ bör handha de angelägenheter somhållet ålagts att sköta." 1970-80 1970-talet var årtiondet då verksamheterna kommuner och landsting växte så att det knakade och antalet sysselsatta där varje år ökade med drygt 40000 personer. Lagar stiftades om medbestämmande och arbetsmiljö, och kommunanställda skulle från 1971 inte längre undantas från lagen om arbetstider som nu i princip skulle vara 40 timmar. 1971 var det för första gången facket i den offentliga sektorn som träffade centrala avtal som bland annat innebar en låglönesatsning. Vid kongressen 1973 avtackade och hyllade bland andra Olof Palme Gunnar Hallström för hans 25 år på ordförandeposten. Under hans tid hade medlemstalet fyrfaldigats. Hallström efterträddes av Bengt Blomdahl. Decenniet innebar också ökade politiska motsättningar bland annat i synen på den offentliga sektorn. 1976 tog de borgerliga över regeringsmakten. 1978 gick Blomdahl i pension och den tidigare utredningssekreteraren Sigvard Marjasin valdes till ordförande. Margareta Svensson blev som andre ordförande den första kvinnan i förbundstoppen. När årtiondet var slut hade Kommunal nära 500000 medlemmar och hade passerat Metall som det största fackförbundet. 1980-90 Decenniet började med en SAF-initierad arbetsmarknadskonflikt som varade i 21 dagar och omfattade 670000 personer. Av Kommunals medlemmar strejkade fyra tusen och fem tusen var lockoutade. De offentliga facken inom LO och TCO uppträdde som "de fyras gäng". Det blev både medlingskommission och regeringsutspel innan parterna kom överens. Allmänna bestämmelser blev enhetliga för kommunalarna, låglönegrupper fick förbättringar och kommuners och landstings dåliga personalpolitik uppmärksammades. I olika rapporter presenterade Kommunal försvar för en fortsatt utbyggd offentlig sektor men också en öppenhet för att tillåta medverkan av frivilliga krafter. 1986 var det dags för konflikt igen med bland andra trafikövervakarna i strejk. Året efter blossade striden mellan Kommunal och Transport om hamarbetarna upp. Kongressen 1988 beslutade efter en intensiv debatt att funktionärer ska avgå vid 60 års ålder. Sigvard Marjasin skulle få sitta kvar till sin pensionering men efterträdas av förbundets första kvinnliga ordförande, Lillemor Arvidsson. 1990-1999 1991 fattade LO-kongressen beslut om att de privata bussförarna och ambulansförarna skulle över till Kommunal, medan kranförare och renhållare skulle lämna Kommunal. Det ledde till tvister med Transportarbetarförbundet, eftersom Transport och en del bussförare inte ville följa beslutet. 1995 gick Kommunal ut i strejk med 11 000 medlemmar. Strejken handlade om att få det som andra redan fått och resultatet blev ett treårigt avtal med retroaktiva löner. Samma år avgick Lillemor Arvidsson som förbundsordförande av hälsoskäl. Sten Törnblom blev tillfällig förbundsordförande tills kongressen 1996 kunde förrätta val. Ylva Thörn blev då ny förbundsordförande. Hemförsäkring blev en ny medlemsförmån. Beslutet togs efter omfattande debatt, med en extrakongress och dessutom en medlemsomröstning. &amp;nbsp; Kommunal satsade på högskoleutbildning för sina medlemmar. 1999 strejkade bussförarna, framför allt för arbetsmiljön. Strejken fick stor uppmärksamhet och förbundet fick igenom de flesta kraven - det mest uppmärksammade var förarnas krav på kisspaus. Kommunal satsade under 90-talet alltmer på opinionsbildning för att möta nedrustningen av välfärdstjänster och socialförsäkringar. Stora delar av decenniet präglades av lågkonjunktur och nedskärningar. Arbetslösheten bland kommunalarna ökade. Som mest gick 17 procent av medlemmarna på a-kassa. Antalet anställda i offentlig sektor minskade med närmare 80 000 under decenniet. 2000-10 År 2001 gick Lantarbetareförbundet samman med Kommunal. Vid ISKAs konferens 2002 valdes Ylva Thörn till ordförande - ISKA är Internationalen för stats- och kommunalanställda. 2003 genomförde Kommunal sin största strejk någonsin. Stödet var stort. Under femte strejkveckan stödde 82 procent av svenska folket strejken, som i snitt gav en löneökning på 4,5 procent. En rapport om solidaritet och valfrihet i vården och hur förbundet ska förhålla sig till att privata företag utför tjänster inom offentlig sektor väckte stor debatt på kongressen 2002. Den ansågs för positiv till privatiseringarna och fick delvis skrivas om till efterföljande förbundsmöte. Också översynsutredningen rönte stor uppmärksamhet. Den handlar om en genomgripande ändring av Kommunals organisation - så att Kommunal blir mer tillgängligt, att Kommunal blir en kamporganisation och att man än mer ska satsa på facklig verksamhet på arbetsplatserna och stödja de 31 000 arbetsplatsombuden. 2007 års avtalsförhandlingar gav det största lönelyftet någonsin. Kokerskor fick till exempel i genomsnitt över 2 000 kronor mer i månaden. 2008 strejkade bussförare i Kommunal för bland annat&amp;nbsp;kortare arbetsdagar. Strejken och förhandlingarna gav en löneökning på&amp;nbsp;10,4 procent på tre år. Det innehöll också&amp;nbsp;elva timmars dygnsvila och 13 timmars ramtid för en arbetsdag&amp;nbsp;för linjer kortare än 50 kilometer med några undantag. I slutet av 2009 meddelande Kommunals ordförande Ylva Thörn att hon inte kommer att kandidera till ordförandeposten på nästa års kongress, efter 14 år som Kommunals ordförande. Sista året som ordförande blev alltså samma år som Kommunal fyllde 100 år - 2010. </description>
      <pubDate>Mon, 11 Jan 2010 14:37:24 GMT</pubDate>
    </item>
  </channel>
</rss>
