Avtalskraven innefattar ett lönepåslag på 3,5 procent men dock lägst 860 kronor i månaden. Därtill 100 kronor extra i månaden i en jämställdhetspott till de avtalsområden där genomsnittslönen är mindre än 22 400 kronor. Alltså minst 960 kronor i månaden för lågavlönade som finns inom kvinnodominerade branscher.

- Det är avtalskrav som ger bra reallöneökningar för våra medlemmar. Det är också bra med en särskild satsning i en jämställdhetspott som ger våra medlemmar mer. För i snitt tjänar exempelvis en undersköterska 2 600 kronor mindre än en verkstadsindustriarbetare trots samma utbildningskrav. Det är helt orimligt, varför ska det vara mindre värt att vårda människor än att bygga bilar? säger Lenita Granlund, Kommunals avtalssekreterare.

Tre LO-förbund inom industrin, IF Metall, GS och Livs ställer sig inte bakom LO-styrelsens förslag. Deras avtalskrav omfattar samma totala löneutrymme, men de tycker att det är en för hög nivå på jämställdhetspotten.

- Det är djupt olyckligt att när det väl kommer till kritan så står inte alla upp för de tidigare fattade besluten om att vi ska tydligt arbeta för att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män. De låga nivåer på jämställdhetspotten som dessa förbund föreslår kommer inte åt grundproblemen. Med deras förslag skulle det ta 90 år innan vi har rättvisa löner, avslutar Lenita Granlund.