Ylva Thörns inledningsanförande

Observera att detta är ett talmanus och att det är det talade ordet som gäller.

Ylva Thörn 7 juni 2010 - Öppnande av Kommunals kongress   

På Svenska Kommunalarbetareförbundets vägnar vill jag hälsa er alla välkomna. Under de 100 år vi funnits har vi haft 26 kongresser, det här blir den 27e i ordningen. 

I dag kongressar vi i Stockholm. Men vi har varit i  Kalmar, Norrköping och Umeå för att bara nämna några orter. Det står för att förbundet finns i varenda kommun i Sverige.

Vårt kongresstema är 100 år av trygghet omsorg och service. Och så lägger vi till 24:7  som står för dygnet runt veckans alla dagar.  

Trygghet,  omsorg,  service. Det och mycket mer ger Kommunals medlemmar i sina 200 olika yrken i alla människors vardag.  En vardag med välfärd.  Med begreppet välfärd menar vi inte bara vård och omsorg utan välskötta parker, idrottsanläggningar och kyrkogårdar, bra kollektivtrafik, trygg räddningstjänst och den välfärd som hela vår sektor för djur och natur ger.   

Huvudpersonerna på en kongress är ombuden och ni är särskilt välkomna.  Ni  188  ombud  har fått  507 000 medlemmars förtroende att representera dem och staka ut vårt förbunds framtid.  Det gäller inte bara politiken utan i hög grad organisation och stadgar som engagerar så många. Det visar stor omtanke och omsorg om vår organisation.   

Ni har väl lagt märke till att det står 24:7 på era kort? Och insett vad det innebär. Ni kommer att få arbeta hårt. Men ni får belöning! Ni får med er mycket erfarenhet hem som ni och medlemmarna har nytta av i det dagliga fackliga arbetet.

Kongresser behövs  – men det är nära medlemmarna vi har vår viktigaste uppgift.  

Så vill jag rikta ett särskilt välkommen till Kommunals tidigare förbundsledningar med Sigvard och Lillemor i spetsen.

Varmt välkommen säger jag till LOs ordförande Wanja Lundby Wedin och många representanter för svensk fackförenings-rörelse. Tillsammans har vi ett grundläggande uppdrag – att teckna och fullfölja starka kollektivavtal där kvinnors och mäns villkor på arbetsmarknaden blir mer jämställda. 

LO är den ena grenen på arbetarrörelsens träd. Den andra grenen representeras av socialdemokratiska riksdagsledamöter och av vår partiledare Mona Sahlin.  

Vi är inte överens om alla detaljer i politiken. Däremot har vi samma grundsyn om alla människors lika värde och vår strävan mot ett rättvist och jämlikt samhälle.

Det finns ingenting som är viktigare för att nå jämställdhet än rätten till heltid.  Mona: Vi ser fram emot ditt anförande och ett besked om att heltider blir norm om höstens val går vår väg.

Fackföreningsrörelsen är en global rörelse. Hela världen är vår arena.

Kommunals internationella engagemang började redan 1907 när Grov- och Fabriksarbetareförbundet sände en delegat till ett möte i Tyskland för att bilda en organisation för världens alla offentliganställda.  Det blev sedan ISKA. Och Grov-  och fabriks, som organiserade dåtidens egentliga kommunalarbetare i gatuarbeten och renhållningsverk,  blev Kommunal år 1910.

Motivet för mötet i Tyskland och för övriga globala fackliga federationer än i dag är tydligt: Vi löntagare måste samarbeta över nationsgränserna eftersom kapitalet är globalt.
 
Så det är en glädje för mig att få välkomna många gäster från fackförbund världen över.  Som gäster har vi också representanter från ISKA. Från  IUL, som är globala facket för lantarbetare och anställda i cateringbranschen m m. Vi får en hälsning från ITF – globala facket för trafiken. Alltså de tre globala fackliga federationerna där Kommunal är en aktiv medlem.

Våra olika samarbetspartners i Sverige finns representerade här i dag. Dit räknar jag medlemmarnas arbetsgivare. För oss är det viktigt att möta er vid sidan av förhandlingsbordet och bygga goda relationer med medlemmarnas och de anställdas bästa för ögonen för att skapa ökad kvalitet i välfärden.   

Jag hälsar åhörare och representanter för media välkomna! 

Jag vill också ta tillfället i akt att tacka alla er som uppvaktade Kommunal på 100 årsdagen genom att sätta in pengar på fonder och verksamheter som ligger oss varmt om hjärtat. Generösa gåvor har kommit till Kooperation utan gränser, Läkare utan gränser, Anna  Lindhs minnesfond,  Mäns våld mot kvinnor samt  ISKAs stödfond. Enbart ISKAs stödfond har fått över 30 000 euro.

Stort tack för gåvorna! De behövs i ett solidaritetsarbete som aldrig tar slut.   

Eftersom det här är en 100-årskongress kan jag väl få påminna om att det socialdemokratiska partiet i början av 1900-talet hade som mål i sitt kommunala handlingsprogram att kommunerna skulle vara mönsterarbetsgivare.  Mönsterarbetsplatser fanns också med i de internationella diskussionerna under 1900-talets första årtionden.

Visserligen säger vi ofta att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Men det gäller inte i det här fallet. Vi har väntat alltför länge!  Det är dags nu att arbetsgivare och politiker ger förutsättningar för att mönsterarbetsplatserna förverkligas.

Kongressdeltagare:
”Min mamma är städerska på sjukhus. När jag var liten tänkte jag ofta på att hon tydligen inte syntes. Att det inte fanns ens ett litet hej. Jag vet inte varför det ska vara så svårt att hälsa på en städerska. ”

Det är skådespelaren och författaren Mia Skäringer – en av årets kulturpristagare  – som säger så i en intervju i LO tidningen.  Mia berättar om hur det var när hon var liten.  Men tyvärr är det inte mycket bättre i dag. 

Har ni tänkt på att det finns en sak som utmärker de osynliga jobben – det är att de är oumbärliga?  Och att omgivningen ofta inser det först när de här arbetsuppgifterna inte får skötas på ett bra och professionellt sätt? 

Det finns naturligtvis ett mått av klasstänkande i det här – men också okunnighet och omedvetenhet.

Det är inte klokt att det ska behövas drastiska åtgärder för att jobben ska bli synliga.
Vi minns väl alla läkaren som var inlagd på Danderyds sjukhus för en operation. Från sjukhussängen såg han hur smutsigt hans rum var.  Han vände sig till media och TV kameran zoomade in smutsen som fastnade på hans finger när han drog det över en draperistång.  Jag tror att läkarens larm bidragit till att fler förstår att sjukhus inte städar sig själva och inser hur viktig det är att lokalerna är rena. 

Sjukhusmaten är förresten en annan oerhört viktig länk i vårdkedjan.

Låt kokerskorna och kockarna i sjukhusköken få förutsättningar att laga god och näringsrik mat!

Låt städarna få förutsättningar att göra ett bra jobb. 

Det här är ju lönsamt! Dålig mat och dålig hygien – rent ut sagt snuskiga rum och toaletter  - kan helt förstöra en framgångsrik avancerad operation. 
 
Jag kan på stående fot skriva ut ett recept som kan bidra till ännu mer utveckling i vård och välfärd.

Ta tillvara de anställdas egen yrkesstolthet.
Ta tillvara deras uppfinningsrikedom, kunskap och initiativförmåga. 
Använd den tysta kunskapen!   Och den finns i alla branscher  och arbetsplatser –  i badhusen, på vattenverken, inom kollektivtrafiken,  inom djur och natur, barnomsorg och  räddningstjänst. 

Rätta till det som inte fungerar bra men se också allt som fungerar  24:7. 

Kommunal ger aldrig upp kampen för att alla yrken ska bli synliga, respekteras och erkännas som avgörande för att vårt land ska vara ett välfärdssamhälle.

Parentation 

Kommunal ingår i en stor gemenskap.  Vi har systerförbund över hela världen.  Med sorg och ilska tvingas vi alltför ofta ta emot besked att fackliga kamrater dödats på grund av sitt engagemang.  De stoppas mitt i livet i sitt arbete för mänskliga rättigheter . 

Första maj firandet i Swazilands största industristad avbröts av polisen, som  arresterade flera deltagare. Bland dem som fördes till fängelset fanns Sipho Jele, medlem i förbundet för lantarbetare- och plantagearbetare. Två dagar senare meddelar polisen att han begått självmord i fängelset. Hans familj, hans fackliga organisation och det globala facket ITUC /IFS  är helt övertygade om att polisen dödat honom. Sipho Jele är den tolfte representanten för sin organisation som mördats sedan 2003.
 
Vi hedrar minnet av mördade kamrater världen över genom att aldrig ge upp kampen för fackliga fri- och rättigheter.  En kamp som  ofta avbryts alltför tidigt.  

I vårt land kan vi hedra minnet av kamrater som fått ett långt och rikt liv i vår fackliga gemenskap. 
 
Den 14 maj nås vi av beskedet att Bengt Norman, tidigare förbundsstyrelseledamot och ordförande i avdelning Z-Jämtland, avlidit.   Bengt var byggnadsarbetare och ordförande i Byggnads avdelning i Backe. När Bengt varit med och byggt ett sjukhus i Backe behövdes en reparatör och rörmokare. Så blev Bengt kommunalare och en mycket aktiv kommunalare. Den röda tråden för Bengt var medlemsnyttan. Bengt satt i förbundsstyrelsen i 19 år och nästan lika länge i  LOs representantskap.  Bengt blev 77 år gammal.

Den 28 januari avled förra ombudsmannen Ann-Marie Ask, 84 år gammal.  Ann-Marie var undersköterska på Uddevalla lasarett redan på 50-talet. Därmed  representerade hon ett av förbundets nya yrken.  Före vår storavdelningsreform var lasarettet egen avdelning som Ann-Marie ledde fram till 1975.  Hon blev då ombudsman  i avd 46 och senare i avdelning 7.  Ann-Marie levde för facket och hennes starka sida var att förhandla.  

Klas Eriksson,
Rune Strömkvist,
Thor Carlsson 
Lennarth Nilsson,
fyra ombudsmän, som förenade yrkeskunskaper med ett mycket stort personligt engagemang och en konstnärlig ådra.

Ett engagemang i vår organisation är ofta ett livslångt engagemang. Så var det för Klas Eriksson. Klas var nästan årsbarn med förbundet. Han föddes 1914 i Arbogatrakten, utbildade sig till stensättare. Han representerade ett av förbundets ursprungliga yrken.  Han gick med i Kommunal 1938, blev avdelningsordförande 1954 och ombudsman 1956.  Yrkeskunskapen bar Klas med sig livet ut. Någon gång på 80-talet ringde Klas till avdelningen och påpekade ett fel i ett reportage i Kommunalarbetaren om stensättare. "Det är ju felräknat! För att stensätta den yta som beskrivs går det åt 145 fler stenar än vad som står i texten. " Klas blev 96 år och därmed vår äldste ombudsman.
 
Jag vill nu att vi under en stunds stillhet samlar våra tankar och riktar vår tacksamhet inte bara till dem jag nämnt utan många, många fler som var och en på sitt sätt bidragit till att andra människor ska få ett bättre liv och som aldrig gav upp sin dröm om ett samhälle präglat av rättvisa. Tack för allt ni givit!

Kongressdeltagare:
Vi i arbetarrörelsen står för en grundsyn om jämlikhet, rättvisa och alla människors lika värde. Med den ideologin som ledstjärna har vi varit med och byggt vårt välfärdssamhälle. Det gäller inte bara Sverige utan i Norden och i andra länder där arbetarrörelsen har stort inflytande.  

Vi hör ofta människor säga att de ser Sverige som ett föredöme för andra länder.  Det framkom i en TV-intervju med den amerikanske filmaren Michael Moore där han jämförde Sverige och USA. Han sade bl a att i USA organiserar man samhället runt  jag  i stället för runt  vi.  Att göra saker tillsammans är en av förklaringarna till att Sverige blivit ett av världens mest jämlika länder, sade Moore.  
 
Det här bekräftas i en bok som nyligen kommit ut i Storbritannien. På svenska har den fått titeln Jämlikhetsanden.  Där jämförs ett 20-tal rika länder med varandra och visar att det finns tydliga samband mellan jämlikhet och hälsa, utbildning, missbruk, kriminalitet, social rörlighet och många fler faktorer. 
Tabeller och diagram visar att jämlikhet är bra för alla och att ojämlikhet skapar problem för alla – också för de rika.

I boken redovisas en undersökning om tillit – kan man lita på folk. 
I de jämlika länderna svarar 60-65 % ja, man kan lita på människor man möter.
I Sverige svarar så många som 70 % ja.
I de ojämlika länderna svarar så litet som 15 % ja.

Jag tänkte på det här när jag såg Stockholms-moderaternas reklam i tunnelbanan. ”Vi fortsätter att öka din trygghet”. Moderaterna menar säkert fler vakter i t-banan. 

Till Moderaterna kan man väl bara säga: Läs Jämlikhetsanden så ser ni vad som behövs för att öka tryggheten! Och det handlar inte om fler vakter – det handlar om ökad jämlikhet.  

Det är väl gott och väl med tillit och hälsa!  Det lever man väl inte på?
Hur är det med tillväxt och uppfinningar till exempel? Blir det någon tillväxt utan piska och stora inkomstskillnader som drivkraft?

Jo, de jämlika länderna har ett modernare näringsliv, mer innovationer, fler patent på uppfinningar. Slutsatsen är tydlig: Jämlikhet är bra för utveckling.  I ojämlika länder slösas det bort mycket talang, hävdar författarna.

Ett förslag som ni ombud ska ta ställning till under kongressen är att Kommunal ska ta fram ett näringspolitiskt program för den offentliga sektorn.  Boken Jämlikhetsanden kan säkert ge stöd och idéer i det arbetet.  Men också råg i ryggen! 
 
Jag instämmer helt i författarnas förhoppning om att boken idag ska få lika stor betydelse för politikerna som upptäckten av bakteriernas roll för smittspridning hade en gång i tiden för sjukvården. Man insåg att det inte går att bota tbc och andra sjukdomar genom att dra patienten fram och tillbaka genom en grenklyka. På samma sätt måste dagens beslutsfattare inse att ökade klyftor inte botar den sjuka världsekonomin eller leder till tillväxt. 
 
I Kommunal fortsätter vi vår Kamp för rättvisa,  som vi startade efter valet 2006 med möten på torsdagar i Stockholm och en gång i månaden på många orter i landet. Nu har vi  genomfört över 600 möten och aktiviteter.  Och det ÄR inte bara en kamp för kommunalarnas rättvisa. Det är lika mycket en kamp för vårt välfärdssamhälle.  Det är en Kamp för allas rättvisa och välfärd.

Ska vi ta i hand på att vi genomför vår sista Kamp för rättvisa torsdagen den 16 september? Ska vi ta i hand på att vi gör vad vi kan för att Sverige den 19 september får en regering som kämpar för rättvisa och står på löntagarnas sida?    
Kongressdeltagare:

Svensk industri är väl utvecklad. Vi ligger långt fram när det gäller teknik och arbetsmetoder. Fackliga organisationer i vårt land har aldrig varit rädda för teknikutveckling och att olönsamma företag med gammal teknik och låga löner läggs ner.  Vi vågar se förändringen som tryggheten.  Det hänger ihop med att arbetarrörelsen skapade ett samhälle som erbjöd en andra chans när det gamla jobbet försvunnit.

Det låter som om vi lever i en idyll där alla är överens. Så är det förstås inte. 
Självklart har arbete och kapital olika intressen. Men i Sverige har vi haft en hygglig balans, bland annat med hjälp av skatter och lagstiftning. Den balansen vill vi behålla. 

Vi vill också behålla balansen mellan parterna.  Starka parter som förhandlar utan inblandning av politikerna. Kollektivavtal som både ger arbetsfred och skyddar mot lönedumpning så att ingen behöver sälja sitt arbete under vad avtalet reglerar.

2010 är ett speciellt år för svenska löntagare - det är avtalstecknandets år.
Arbetsgivaren brukar ju klaga på samordningen inom LO. 

En iakttagelse jag gjort är att vi sällan har mött arbetsgivare som samordnat sig så starkt som i år. Både på den offentliga och på den privata sidan.

De avtal vi hittills har uppnått förtjänar att få mer än godkänt i betyg. Så det är med stolthet och glädje jag konstaterar att vi kan lägga ytterligare två år till de tidigare åren med ökning av reallönerna.

De två senaste avtalsperioderna har vi dessutom genom vår samordning lyckats få med kvinno- och jämställdhetspotter.  Det innebär att vi har tagit klara steg framåt för att stärka de kvinnodominerade yrken som finns på hela arbetsmarknaden. 

Det finns mycket kvar att göra men jag är övertygad om att vi genom fortsatt samarbete mellan LO förbunden kommer att få mer jämställda löner och arbetsvillkor på svensk arbetsmarknad.

Men får jag påminna om utgångsläget inför årets förhandlingar? 
Man kan lugnt säga att vi stod långt ifrån varandra.

En arbetsgivare som enbart pratade om
• lokala förhandlingar
• nollbud
• bort med lägstlönerna 

Och vad blev det då? 
• centrala avtal
• reallöneökning 
• lägstlönerna kvar

När det gäller SKL vill jag särskilt lyfta fram att vi tecknat ett avtal för att stärka dem som behöver stöd att komma in i nytt arbete eller nytt yrke. Äntligen har vi fått ett omställningsavtal.

Jag är också mycket nöjd med att vi tillsammans med SKL kommer att inrätta ett jämställdhetsråd.  

Parterna har visat vilken styrka det finns i den svenska modellen.
Vi har visat att vi tar ansvar. 
Vi har visat att vi hittat lösningar som passar olika branscher
Det har skett genom förhandling och samverkan mellan oss och arbetsgivarna.

Inom parentes vill jag säga att jag inte tror att någon arbetsgivare uppskattar eller förstår budskapet i den märkliga kampanj som ett borgerligt ungdomsförbund har startat och som går ut på att unga människor ska vända ryggen åt facket.

För alltid, dessutom.  Fuck facket for ever säger det svengelsktalande CUF. 

Det är att underskatta både intelligens och kunskap hos dagens unga. Jobb skapas inte genom att riva ner fungerande system och bra relationer mellan fack och arbetsgivare. Jobb skapas inte genom otrygghet. Glöm inte att ensam är inte stark -  bara ensam !
Läs på!
Grow up säger jag till dom!
   
Nej, dagens oacceptabla arbetslöshet måste mötas med seriös politik och åtgärder av kvalitet. Då duger varken CUFarnas eller den borgerliga regeringens ytliga politik.  Då duger det inte att tillverka snygga jobbansökningar och att sälja sig själv eller att öka otryggheten. 

Vi behöver en politik som ger människor mer än en chans i livet. Som gör det möjligt att klara omställningar. Det krävs utbildning och kompetensutveckling som rustar individen för att kunna möta kraven från ett arbetsliv som ständigt förändras.  Det behövs insatser med högt kvalitet som sätts in från första arbetslöshetsdagen.
Det är den bästa investeringen för samhälle och för individen. 

Jag måste få göra en sista kommentar till avtalsrörelsen så här långt och den kommentaren riktar jag främst till den borgerliga regeringen:

Ni hade planerat att den sämre och dyrare A-kassan skulle pressa ner löneökningarna. Ni sade till oss löntagare att löneökningarna hade en prislapp – högre arbetslöshet, sämre och dyrare ersättning från A-kassan. Er plan misslyckades den här gången.  

Ni hade planerat att jobbskatteavdraget skulle pressa ner löneökningarna.
Hur många gånger har vi inte hört Borg och Reinfeldt säga att undersköterskan har fått 1 000 kronor mer i plånboken? Däremot har vi inte lika ofta – eller nästan aldrig -  hört att undersköterskan i slutändan ska betala den här tusenlappen själv genom att inte kräva så höga löneförhöjningar.  Er plan att jobbskatteavdraget ska betalas med lägre lönelyft framgår tydligt i moderaternas gamla riksdagsmotioner.
I dag kan jag konstatera att även den planen misslyckades.

Fackföreningsrörelsen är och förblir en av två fristående parter som förhandlar.  Regeringen kan vare sig skrämma oss eller muta oss till lägre lönekrav.

Kongressdeltagare:
Tack vare nära kontakter med fackliga organisationer i andra länder får vi en djupare och bredare kunskap också om det som händer i vårt eget land och i vårt närområde. 

Vi har kunnat ta med oss kunskap och erfarenheter och använda dem i vår fackliga och politiska verksamhet här hemma. Vi har lärt oss att vi kan jobba globalt hemma genom att göra medvetna och genomtänka inköp  – både i förbundet och i våra yrkesroller. Vi som förbund har sedan många år etiska regler för upphandling och placeringar.  

Vi påverkas alla av det som händer i vår omvärld.  Förändringarna går oerhört snabbt och kan kännas hotande. Men vi tror inte på att försöka stoppa förändringarna. Vi ska sätta in vår energi på att styra och påverka dem. Det krävs stark politisk beslutskraft och facklig-politisk samverkan för att nå framgångar i den globala konkurrensen. 
  
I den fackliga solidaritetens anda ska vi bekämpa globaliseringens negativa effekter för världens fattigaste och mest utsatta människor. I det ingår att det inte ska finnas några fackföreningsfria zoner i världen. Det är en del av det traditionella solidaritetsarbetet.  

Vi ska också fortsätta med solidaritetsarbetet i form av att vi tar vårt ansvar i det globala miljö- och klimatarbetet. Vi, som lever i de rika länderna, måste tydligt visa jordens fattigare länder – de länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna – att vi menar allvar med våra åtaganden för att stoppa klimatförändringarna. 

Det räcker inte med att prata - vi måste agera.
 
”Efter fiaskot i Köpenhamn i december har konkreta positiva exempel på miljö- och klimatarbete blivit ännu viktigare.”

Så sade generalsekreteraren i Svenska Naturskyddsföreningen,  när föreningen nyligen presenterade en utvärdering av hur Sveriges kommuner klarar av att ställa om för att klara målen för minskade utsläpp.   

Det är ett långsiktigt arbete. Och i det arbetet är medlemmarna i Kommunal viktiga.     

Det handlar om sophantering, deponiarbete, om att använda lågenergilampor i kommunens alla fastigheter, miljöfordon och mycket annat. Det är förstås all mathantering. Närodlad mat och de flera miljoner portioner mat som lagas varje dag på dagis, i skolor, på äldreboenden och sjukhus.  

Miljöarbetet här hemma är också ett globalt arbete.
Det vi gör påverkar tillvaron för människor i andra länder. 
Det är också exempel på ett område som kommer att växa och bli allt viktigare för oss och för resten av världen

 En annan värld är möjlig. Vi vill och vi ska medverka till att förverkliga det.

Förbundskamrater:
Vi vet alla att om vi ska fortsätta att vara framgångsrika måste vi vara många och vi måste ha medlemmarna med oss.  Därför är och förblir medlemsvärvningen Prio 1.

Avtal och organsation – A och O. De hänger så nära ihop. Och  de är och förblir våra kärnområden. 

Vi har under flera år nu haft särskilt fokus på medlemsvärvning. Vi vet att många arbetskamrater går i pension framöver. Nya medarbetare kommer att anställas inom våra organisationsområden.  Och med de avtal vi tecknat i år kommer fler att vilja bli medlemmar. Vi har mycket som vi kan använda i medlemsvärvningen. Vi kan visa att vi är framgångsrika.

Men -  förbundskamrater -  vi måste finns på arbetsplatserna! Vi måste stärka oss längst ut i vår organisation.  Därför KLOK – satsningen på Kommunals lokala organisation som också medför att vi ändrar andra delar av vår organisation. 
 
Alla förändringar är jobbiga. Det vet vi för det är inte första gången Kommunal organiserar om sig. 1968 beslutade vi om stora förändringar av vår organisation. Förbundets dåvarande 600 avdelningar blev 56. Organisationen närmast medlemmarna stärktes genom att vi fick 700 sektioner. 

Nästa stora omorganisation kom 20 år senare.  1988 beslutade vi om en försöksverksamhet med länsavdelningar. Då förde vi också ihop landsting och kommuner i samma avdelning. Erfarenheterna av försöksverksamheten var positiv och vi fick 23 länsavdelningar. 

Våra omorganisationer är naturligtvis till stor del en spegel av att omvärlden förändrar sig. För att Svenska Kommunal-arbetareförbundet ska vara en organisation att räkna med krävs att vi går i takt med samhället runt omkring oss och de förutsättningar vi har. Helst ska vi ligga steget före. 

Vi måste ha en organisation som erbjuder ett likvärdigt medlemskap till alla medlemmar oavsett var du jobbar, oavsett var du bor och oavsett vem som är din arbetsgivare. Du ska ha samma stöd var du än finns! 
   
Kongressdeltagare - förbundskamrater :
Det ska finnas balans i vårt fackliga arbete. För att genomföra bra förhandlingar, bevaka att medlemmarna får rätt lön och har en bra arbetsmiljö måste det finnas tid och kraft och vilja att ha roligt tillsammans också.

Det hade vi den 22 maj då vi firade vårt 100 års jubileum med familjefester runt om i landet. Över 100 000 medlemmar och deras familjer kom till Brunnsparken i Örebro, Eringsboda brunn, Pite havsbad och  Rättviksparken för att bara nämna några platser. 

Vi – det vill säga  NI – har  fått så mycket beröm och credit för den här dagen. Jag vill tacka alla er som var med och ordnade det här  fantastiska födelsedagskalaset – denna familjedag. Jag vet hur mycket arbete – synligt och osynligt – som ligger bakom en lyckad dag. 

 
Att få vara med på Kommunals 100 års kongress är mycket stort. Det känner vi nog alla.  För mig personligen känns det speciellt att stå här och samtidigt veta att jag om sådär 40 timmar ska lämna över ordförandeklubban till den nya förbundsordföranden.

Stafetten går vidare, arbetet går vidare, vårt viktiga uppdrag tar aldrig slut. 
 
Härmed förklarar jag Kommunals 27 kongress för öppnad.