Ekonomibiträde och funktionsnedsättning

Ett läkarintyg hon visar talar om nedsatt intellektuell kapacitet, betydande inlärningssvårigheter, stresskänslighet, synfel, led- och ryggvärk och spänningshuvudvärk. Hon har också fått remiss till neuropsykiatrisk utredning som ska göras efter sommaren.

Arbetar trots svårigheter
Men trots dessa svårigheter arbetar Anna sedan januari 1994 som ekonomibiträde i Örby skola, söder om Stockholm, hon arbetar 75 procent och arbetsgivaren har lönebidrag för detta. Hon har aktivitetsersättning (tidigare förtidspension) som motsvarar övriga 25 procent.

Anna har fem års utbildning inom mat och kök och hon berättar att hon har arbetat med mat hela tiden. Bland annat har hon arbetat på olika kursgårdar. Och det är viktigt för henne att ha ett jobb att gå till.

- Jag har svårt att sysselsätta mig själv, när jag är hemma blir det bara promenader och träning.

- De jobb du har fått är via kontakter, påpekar Marie Jokio, som arbetar fackligt på heltid inom Kommunal i Vantör. Hon och Anna Kemmlert har känt varandra i över tio års tid, "Marie är min fackliga kontaktperson".

I Örby skola ska 430 barn, deras lärare plus övrig personal serveras mat varje dag och när Anna Kemmlert beskriver sina arbetsuppgifter låter det onekligen lite enahanda.

- Noppa persilja, förbereda mellanmål och ta emot ren disk, det gör jag varje dag, säger hon. En gång i veckan, torkar hon matsalsgolvet.

Rörig och orolig arbetsmiljö
Marie Jokio pekar på att situationen inom den kommunala skolan i stort är ganska rörig just nu, man står inför stora utmaningar och omorganisationer eftersom många föräldrar och barn i dag väljer friskolor. Och när arbetsmiljön och omgivningen är orolig, då blir det ännu svårare för personer med funktionsnedsättning som behöver ha det lugnt omkring sig.

- Man kan nog ändå säga att privata arbetsgivare är mer benägna att ta emot personer med funktionsnedsättning, konstaterar hon, offentlig sektor har inte varit bäst på detta.

Det är AMI (Arbetsmarknadsinstitutet) som förhandlar med arbetsgivaren om Anna Kemmlerts lönebidrag och här säger de båda att kontakten med AMI inte har fungerat speciellt bra.

- Lönebidraget borde vara fastställt, säger Marie Jokio, för nu är det i arbetsgivarens intresse att ta upp det negativa, annars sänks lönebidraget. Det är alltså inte någon bra konstruktion.

- Man får inte höra att man är duktig, säger Anna som dessutom menar att hon också vill ha fortbildning, när de övriga anställda får det.

- Anna är en öppen och social person som är bra på att knyta kontakter, däremot kan det vara svårt för omgivningen att se att det brister på grund av hennes funktionsnedsättning, förklarar Marie Jokio.

Viktigt med tydlighet
Anna Kemmlert har kontakt med många olika personer, alltifrån husläkare och kurator till en kontaktperson på försäkringskassan. Hon berättar att det är viktigt för henne att människor är tydliga, att de förklarar ordentligt och tar det hela långsamt och i hennes takt.

- För att det ska fungera optimalt för Anna ska det vara struktur och samma personer hon har kontakt med, hon får stora svårigheter om rutinerna inte fungerar som de ska, förklarar Marie Jokio. Hon berättar också att hon hjälper till med sådant som ingen annan gör, allt för att underlätta situationen för Annas del.

- Dessutom har hon svårt att tillgodogöra sig ny teknik och den snabba utvecklingen leder ju till att man stänger ut en del personer från arbetsmarknaden.

- Det är jobbigt att behöva kriga för allt, säger Anna Kemmlert, som har stora förhoppningar att den neuropsykiatriska utredningen ska kunna ge henne mer stöd i framtiden, kanske i form av en kontaktperson.