Arbetstiden har under många år varit en av de stora frågorna för den fackliga rörelsen. Kravet på 8 timmars arbetsdag var länge en central fråga. 8 timmars arbete - 8 timmars fritid - 8 timmars vila var det stora slagordet vid sekelskiftet.

1919 kom den första lagen om arbetstid. I den begränsade man arbetsveckan till 48 timmar och arbetsdagen till 8 tim. Men den lagen gällde främst för industriarbetare. För anställda inom sjukvård, lantarbetare och hushåll var det svårare att få en arbetstidsförkortning. Riksdagen lämnade arbetstidsfrågorna för bedömning till den så kallade Arbetsnämnden. En princip för bedömning var att arbete jämställt med industriarbete kunde få arbetstidsförkortning.

Nämnden ansåg att sjukvårdsarbete var jämställt med hushållsarbete och inga förkortningar av arbetstiden gjordes därför. Då, 1919, kunde ett biträde ha en arbetstid på cirka 82 timmar i veckan. Dessutom hade hon små möjligheter att lämna sjukhusområdet på fritiden. För det fordrades passersedlar som var svåra att få. I huvudsak var det kvinnor som fick arbeta längst, samtidigt som de också hade de sämsta lönerna.

1926 lyckades Lunds sjukvårdpersonal förhandla sig till 66 timmars arbetsvecka. Först 1939 blev arbetsveckan för sjukvårdsanställda 48 timmar, 1960 infördes 45-timmarsveckan, 1969 blev arbetstiden 42,5 timmar i veckan och 1971 sänktes den till 40 timmar i veckan.

Olika arbetstidsbegrepp

I lagen finns fem arbetstidsbegrepp.

Ordinarie arbetstid:
Den får uppgå till högst 40 timmar per vecka.

Jourtid:
Ibland finns det behov av att personal finns tillgänglig, beredd att utföra arbete utöver den ordinarie arbetstiden. Folk finns på arbetsplatsen men utför inte arbete som ger anledning till övertid. Sådan tid är jourtid och ska inte räknas in i vare sig ordinarie arbetstid, mertid eller övertid. Beredskapstjänst - när man står till arbetsgivarens förfogande men inte tvingas att vara på arbetsplatsen, regleras inte i Arbetstidslagen.

Övertid:
48 timmar per fyraveckorsperiod, eller 50 timmar per kalendermånad är den maximala övertiden som får göras. Sammanlagt under året är övertiden maximerad till 200 timmar.

Nödfallsövertid:
I speciella situationer, som arbetsgivaren inte råder över, får nödfallsövertid beordras av arbetsgivaren. Det kan t.ex. inträffa olyckshändelser, översvämningar, eldsvådor eller maskinhaverier. För att nödfallsarbete ska få fortsätta mer än två dygn måste arbetsgivaren ansöka om tillstånd hos Arbetarskyddsstyrelsen.

Mertid:
Mertidsbegreppet har införts för deltidsanställda. Det är detsamma som övertid och får tas ut med högst 200 timmar per kalenderår. Mertid blir det om arbetstiden överstiger den ordinarie arbetstiden för en deltidsanställd. Övertidsreglerna gäller i övrigt för deltidsanställda.