Kommunal - Kommunal tycker

Kedjan som brast

Anna Spånt Enbuske — Thu, 01 Dec 2011 15:25:35 GMT

- Rapporten pekar på flera allvarliga brister i regeringens kritiserade rehabiliteringskedja. Men framförallt blir det tydligt att vi idag har ett arbetsliv som producerar ohälsa och en arbetsmiljö som inte tillåter att man blir sjuk på riktigt, säger Annelie Nordström, Kommunals ordförande. - Det är framförallt på arbetsplatserna man kan komma åt problemen som sedan leder till långtidssjukskrivningar. Allt för få arbetsgivare anpassar arbetet och bidrar till att skapa en situation som gör att den sjuka kan komma tillbaka. Här behövs sanktioner mot arbetsgivare som inte tar sitt ansvar, fortsätter Annelie Nordström. Riksdagens förändringar i sjukförsäkringen, den så kallade rehabiliteringskedjan, har haft stor påverkan på tiotusentals sjukskrivna. Cirka var femte person som utförsäkrades från sjukförsäkringen och genomgick arbetslivsintroduktion under 2010 var medlem i Kommunal och Kommunals a-kassa. Den här undersökningen, som är genomförd med telefonintervjuer, handlar om ett representativt urval av dem. - Rehabiliteringskedjan i sig fungerar inte. Endast en av tio kommer tillbaka i jobb när de gått igenom alla steg. Det är förfärligt. Därtill har de sjuka fått mycket lägre ersättningar. Förutom att klara av sin sjukdom straffas de med en ekonomi i ruiner, avslutar Annelie Nordström. Undersökningen visar på följande: • Stödet från arbetsgivarna för en snabb återgång till arbete vid sjukdom är bristfälligt. Endast 15 procent fick anpassade arbetsuppgifter för att komma tillbaka i arbete. Anställningsformen verkar ha stor betydelse. Bland tillsvidareanställda fick drygt 20 procent anpassade arbetsuppgifter, jämfört med fem procent av de visstidsanställda. • Många är missnöjda med stödet från Försäkringskassan. Sex av tio uppger att de inte fick tillräckligt med stöd av Försäkringskassan för att återgå i arbete. • Få har återgått i arbete – endast drygt tio procent. Majoriteten av de utförsäkrade, 57 procent, har återvänt till sjukförsäkringen och 24 procent deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program. • Arbetslivsintroduktionen har inte ökat chanserna att få eller motivationen att söka ett arbete, men den har ändå varit uppskattad. Över 80 procent av de intervjuade tror inte att deras chanser att arbeta ökat efter deltagande i arbetslivsintroduktion. Medlemmarna har inte heller fått någon ökad motivation för att söka arbete eller att börja studera. Däremot är många, 70 procent, nöjda med stödet från Arbetsförmedlingen. De har blivit sedda och har fått ett stärkt självförtroende. • Utförsäkringen har lett till omfattande negativa ekonomiska konsekvenser. Cirka åtta av tio har påverkats negativt ekonomiskt av utförsäkringen. En dryg tredjedel, 36 procent, har förlorat över 5 000 kronor i månaden. Ytterligare nästan lika många, 27 procent, har förlorat över 2 500 kronor i månaden. Kommunals krav Återgång till arbete ska alltid vara målet för insatserna riktade till den sjuke. För att underlätta övergången mellan sjukdom och arbete krävs både förebyggande insatser gällande arbetsmiljön på medlemmarnas arbetsplatser och direkta förändringar i regelverket kring sjukförsäkringen. För en snabbare rehabilitering och en bättre arbetsmiljö på arbetsplatserna; Fler fasta jobb utgör grunden för en hög bemanning i verksamheterna som garanterar arbetsmiljön, både för anställda och för brukare. En obligatorisk företagshälsovård skapar bättre förutsättningar för arbetsanpassningar. Sanktioner mot arbetsgivare ger fler incitament att fullgöra sitt rehabiliterings- och omplaceringsansvar. Ett särskilt uppdrag till Arbetsmiljöverket. Sjukskrivningstalen varierar kraftigt mellan branscher. Arbetsmiljöverket bör få i uppdrag att göra särskilda kontroller av arbetsmiljön i branscher med höga sjukskrivningstal. Mer arbetslivsforskning – särskilt kring kvinnors arbetsmiljö som tydliggör klass- och könsdimensioner i arbetslivet. För återgång till arbete och en sjukförsäkring som underlättar rehabilitering; Sjukskrivningsprocessen ska vara rättssäker och därför finns det behov av en tydlig ansvarsfördelning mellan de olika aktörer som samarbetar kring individens rehabilitering. Arbetsförmedlingen har en viktig roll att fylla, särskilt när individen saknar en anställning. Möjligheterna till olika former av rehabiliteringsåtgärder måste bli fler. Det kan exempelvis ske genom att fler långtidssjukskrivna får möjlighet till lönesubventionerade anställningar och arbetshjälpmedel. De absoluta tidsgränserna i sjukförsäkringen ska bort. Undersökningen visar att de flesta utförsäkrade faktiskt är alltför sjuka för att delta i Arbetsförmedlingens aktiviteter. Även reglerna kring beviljandet av sjukersättning behöver ändras. De är både orimliga och rättsosäkra. Omställningen mellan sjukdom och arbete ska ske med en god ekonomisk trygghet – inte i en privatekonomisk kris. De två försäkringarna, sjukrespektive arbetslöshetsförsäkringen, ska därför vara jämställda i sin ersättningsnivå på 80 procent. Det är möjligt genom höjd ersättning och höjda tak i arbetslöshetsförsäkringen. Rapporten är skriven av Kommunals utredare Anna Spånt Enbuske, december 2011. Rapporten presenterades på ett seminarium 2 december 2011:

Hänger din mammas trygghet på dig?

Mon, 14 Nov 2011 07:01:22 GMT

- Utvecklingen som vi ser nu är helt oacceptabel. Den alltmer slimmade äldreomsorgen skjuter över en allt större del av ansvaret och kostnaden för omsorgen, till den äldre själv och till, deras barn. Huvudansvaret för att detta sker ligger på kommunalpolitikerna som systematiskt pressat priset på äldreomsorgen. säger Annelie Nordström, Kommunals ordförande. Kommunals rapport "Hänger din mammas trygghet på dig?" visar att de resurser som läggs på äldreomsorgen har minskat rejält sedan 1980 trots att det blir allt fler äldre. Samtidigt ökar anhörigomsorgen drastiskt. Cirka 100 000 personer har gått ner i arbetstid eller helt slutat arbeta för att vårda sin en anhörig. - Anhörigomsorgen är inte gratis, varken för de som ger omsorg eller för samhället. Den leder till att anhöriga får lägre inkomster, mindre fritid och i det längre perspektivet en försämrad pension. Men också att otryggheten och stressen ökar och att de anhöriga riskerar sin egen hälsa. Därtill förlorar samhället i uteblivna skatteintäkter Det rimmar mycket illa med arbetslinjen, fortsätter Annelie Nordström. Andelen äldre, 80 år och äldre, som får offentligt finansierad äldreomsorg har minskat från 62 procent 1980 till 35 procent 2009. Under 2000-talet har samhällets kostnad för äldreomsorg fortsatt att minska, både i faktisk kostnad och som andel av BNP. Antalet anställda i äldreomsorgen har också minskat. Skärpta kommunala riktlinjer har gjort det svårare att få äldreomsorg. Chansen att få hemtjänst har minskat med 43 procent för en person med samma behov sedan slutet på 80-talet. I takt med att det offentligas åtagande och ambitionsnivå minskar, ökar anhörigvården. Två tredjedelar av de äldre med hjälpbehov får hjälp av en nära anhörig eller vän som de inte bor med. Motsvarande siffra i slutet av 1980-talet var 40 procent. Ungefär en femtedel av befolkningen ger hjälp till en äldre person som de inte bor med. - Även för de äldre är detta en ovälkommen förändring de blir otryggare, mer beroende och riskerar i värsta fall att inte få adekvat omsorg. Sveriges äldre har betalt skatt i åratal för att få en god omsorg, nu är det dags att leverera, säger Annelie Nordström. - Vi menar att de utmaningar som hela västvärlden och Sverige står inför, med en hotande arbetskraftsbrist och välfärdens framtida finansiering, hänger ihop. För att fler ska kunna jobba mer behövs en välfungerande social infrastruktur med barnomsorg och äldreomsorg, avslutar Annelie Nordström. Fakta ur rapporten Andelen äldre, 80 år och äldre, som får offentligt finansierad äldreomsorg har minskat från 62 procent 1980 till 35 procent 2009. Under 2000-talet har samhällets kostnad för äldreomsorg fortsatt att minska, både i faktisk kostnad och som andel av BNP. Antalet anställda i äldreomsorgen har också minskat. Skärpta kommunala riktlinjer har gjort det svårare att få äldreomsorg. Chansen att få hemtjänst har minskat med 43 procent för en person med samma behov sedan slutet på 80-talet. I takt med att det offentligas åtagande och ambitionsnivå minskar, ökar anhörigvården. Två tredjedelar av de äldre med hjälpbehov får hjälp av en nära anhörig eller vän som de inte bor med. Motsvarande siffra i slutet av 1980-talet var 40 procent. Ungefär en femtedel av befolkningen ger hjälp till en äldre person som de inte bor med. Sammanfattning Sedan 1980-talet har den offentligt finansierade äldreomsorgen minskat dramatiskt samtidigt som andelen äldre i befolkningen har ökat kraftigt. Andelen äldre, 80 år och äldre, som får offentlig äldreomsorg har minskat från 62 procent 1980 till 37 procent 2006. Under 2000-talet har samhällets kostnad för äldreomsorg fortsatt att minska, både i faktisk kostnad och som andel av BNP. Antalet anställda i äldreomsorgen har också minskat. I takt med att den offentligt finansierade äldreomsorgen har dragit sig tillbaka har de äldres anhöriga tagit ett större omsorgsansvar. Framför allt har de äldres döttrar ökat sina insatser sedan 1990-talet. Data från SCB för 2010 visar att anhörigomsorgen fortsätter att öka även under de senaste fem åren. I rapporten redovisas vem som hjälper hemmaboende äldre, 75 år eller äldre, som behöver hjälp med åtminstone en av insatserna städning, tvätt, matinköp, matlagning eller bad/dusch. Ungefär hälften av gruppen får hjälp av kommunen. Det är samma nivå som i slutet av 1980-talet, men fler äldre med stora hjälpbehov bor hemma idag än för tjugo år sedan. Två tredjedelar får den här hjälpen, alltså hjälp med städning, tvätt, matinköp, matlagning eller bad/dusch, av en nära anhörig eller vän som de inte bor med. Motsvarande siffra i slutet av 1980-talet var 40 procent. Nästan en tredjedel av de hemmaboende äldre, 75 år och äldre, med hjälpbehov får den här hjälpen av en dotter. Ungefär 14 procent får hjälpen av en son. Anhörigomsorgen är inte gratis, varken för de som ger omsorg eller för samhället. Bland medelålders kvinnor som ger omfattande omsorg till närstående äldre står 40 procent utanför arbetskraften jämfört med 30 procent av medelålders kvinnor utan omsorgsansvar. Uppskattningsvis 100 000 personer anger vård av anhörig som främsta skäl till att de gått ned i arbetstid eller helt slutat arbeta. Utöver att dessa personer själva får lägre arbetsinkomster när de jobbar deltid eller helt står utanför arbetskraften, så förlorar samhället i uteblivna skatteintäkter. Kommunal menar att de utmaningar som Sverige står inför, bristande arbetskraftsutbud och välfärdens framtida finansiering, hänger ihop. För att fler ska kunna jobba mer behövs en välfungerande social infrastruktur med barnomsorg och äldreomsorg. När fler jobbar mer ökar även skatteintäkterna så vi har råd med offentligt finansierade välfärdstjänster av hög kvalitet. Kommunal vill att: Anhöriga till äldre ska kunna gå till jobbet och känna sig trygga med att deras föräldrar eller äldre släktingar har det bra och får professionell vård och omsorg. Ingen ska känna sig tvingad att hjälpa sina gamla föräldrar med till exempel städning eller att duscha för att det saknas offentligt finansierade alternativ av hög kvalitet. Äldreomsorgens betydelse för att medelålders döttrar och söner ska kunna förvärvsarbeta uppmärksammas mer. Det är viktigt för de anhöriga själva, för de äldre men även för samhällsekonomin. Mer resurser satsas för att säkra äldreomsorgen som en generell offentligt finansierad välfärdstjänst. Äldreomsorgen ska vara ett attraktivt arbetsområde där personalen känner yrkesstolthet. Bra bemanning, väsentligt förbättrade anställningsvillkor och yrkesutbildad äldreomsorgspersonal är nödvändigt för att upprätthålla en offentligt finansierad äldreomsorg med kvalitet.

Kommunals medverkan på olika seminarier under Kvalitetsmässan 2011

Thomas Johansson — Mon, 07 Nov 2011 14:18:44 GMT

Dessa två seminarier sker i mässhallen, och det behövs inga extra biljetter till dessa. Hotet mot äldres hälsa sitter i våra kläder TISDAGEN DEN 15 NOVEMBER KL 14.00–14.15 Plats på scen, Hall H Spridningen av smitta i omsorgen är ett stort hot mot hälsan hos äldre. Smitta fastnar i de anställdas kläder och förs vidare mellan omsorgstagare och andra. Smittan leder också till stora samhällskostnader och att hotet från multi-resistenta bakterier ökar. Varför är inte rätt till arbetskläder en självklarhet? Kommunals ombudsman Ann Georgsson leder samtalet. Arrangör Kommunal. Anhörigperspektivet i äldreomsorgen ONSDAGEN DEN 16 NOVEMBER KL 13.00–13.30 Öppet hus, Hall G Det är kvinnorna som drar det största lasset både för sina egna och makens föräldrar. Är vi på väg till ett samhälle där vården av äldre och sjuka fortfarande utförs till största delen av kvinnor, men utöver deras ordinarie arbetstid och utan lön? Vilka konsekvenser får det för kvaliteten i äldreomsorgen och för jämställdheten? Förbundsordförande Annelie Nordström leder samtalet. Arrangör Kommunal. Nedanstående seminarier kräver en extra biljett, och ingår inte i entren till mässan. 15/11 10.00-11.20 (Nr 12) Närhet och nätverk för äldre. Kommunal informationschef Emma Nilsson är moderator. 15/11 15.00-16.00 (Politikerdagarna) En renare städbransch. Kommunals ordförande Annelie Nordström deltar. Arrangör: Almega 15/11 16.20-17.20 (Nr 48) Arbetslinjen 2.0 Om heltidsprojekt i Avesta. Kommunals chefekonom Emma Lennartsson deltar i panelen. Vem ska vårda svärmor? ONSDAG DEN 16 NOVEMBER KL 08.50–10.10 Lokal F 3 Det är känt sedan länge att vi inom ca tio år kommer att ha en situation där allt fler kommer att vara i behov av vård och omsorg. Redan idag ser vi att söktrycket är svagt till omvårdnadsutbildningarna och att allt färre vill arbeta med att vårda äldre. Samtidigt ser vi att anhöriga tar ett allt större ansvar för föräldrar och svärföräldrar när dessa har svårt att klara sig själva. Förbundsordförande Annelie Nordström, chefsekonom Emma Lennartsson, utredare Ulrika Lorentzi samt professor i gerontologi Gert Sundström, Jönköping, deltar. Moderator är Karin Alfredsson. Arrangör Kommunal. 16/11 15.30-16.30 (Nr 99) Frivilligvägen till välfärd. Annelie Nordström deltar från Kommunals sida. Nyamko Sabuni inleder 17/11 13.40-14.40 (Nr 148) Det ekonomiska läget. Emma Lennartsson, chefekonom deltar. Moderator Mats Kinnwall, chefekonom SKL

Möt Kommunal på Kvalitetsmässan - Vi skickar en fribiljett till dig.

Thomas Johansson — Mon, 07 Nov 2011 13:18:21 GMT

Årets tema för mässan är ”Släpp fram det nya!” och ska inspirera företag och förvaltningar till nytänkande och att höja kvaliteten i de offentliga verksamheterna och i samhället. Om du vill gå på mässan och besöka Kommunals monter (nr G01:02) erbjuds du fri entré till fackmässan, som annars kostar 495 kronor. Kommunal budskap på mässan är anhörigperspektivet i äldreomsorgen och vårt seminarium heter ”Vem ska vårda svärmor?” och leds av Annelie Nordström och Emma Lennartsson. OBS! Erbjudandet gäller endast fri entré till fackmässan och öppna miniseminarier i mässhallen. Du beställer din biljett genom att: Skriva ett e-postmeddelande till kvalitetsmassan@kommunal.se innehållande Förnamn, efternamn, organisation och e-postadress samt mobilnummer. Vi skickar biljetten till din epostadress, som en pdf-fil som du skriver ut. Om du beställer till flera personer behöver vi deras uppgifter också. Vi kan skapa ett obegränsat antal biljetter så sprid informationen till alla som kan tänkas vara intresserade av fritt inträde till mässan. Väl mött!

Kvalitetsmässan 2011

Mon, 07 Nov 2011 13:06:29 GMT

Har löner födelseland?

Thu, 03 Nov 2011 14:55:30 GMT

Resultatet visar att medlemmar födda utanför EU och som arbetar inom kommunsektorn har sämre anställningsvillkor och missgynnas lönemässigt jämfört med medlemmar som är födda i Sverige. Skriven av Kommunals utredare Bodil Umegård. Publicerad 2003.

Får man sämre anställningsvillkor och lägre lön om man är född utomlands?

Thu, 03 Nov 2011 14:48:47 GMT

Denna rapport är en uppföljning på rapporten Har löner födelseland? (2003) som baserades på statistik från 2001. De uppgifter som redovisas den här gången är från 1998, 2001, 2005 samt 2007 och består av lönestatistik som samkörts med SCBs uppgift om födelseland. I de flesta fall jämförs medlemsgrupperna födda i respektive utanför Norden. Det finns flera skillnader mellan de två grupperna. Andelen män är högre i gruppen födda utanför Norden än bland övriga medlemmar. Medlemmar födda utanför Norden, även männen, återfinns i huvudsak i kvinnodominerade yrken. Utbildningsnivån skiljer sig åt mellan grupperna. Fyra av fem medlemmar födda i Norden har högst gymnasieutbildning. Bland medlemmar födda utanför Norden har endast tre av fem gymnasieutbildning. Här är bilden polariserad – en av fem har lägre och lika många, en av fem, har högre utbildning. Att var femte har högskoleutbildning visar att matchningen mellan jobb och utbildning inte fungerar tillfredsställande för de utlandsfödda. Underlaget tyder på att vårdyrken oftare är förstahandsval bland gymnasieutbildade som är födda inom Norden jämfört med dem som kommer från andra länder. Rapporten är skriven av Kommunals utredare Bodil Umegård 2009.

Ständigt standby

Emma Ölmebäck — Mon, 10 Oct 2011 09:14:55 GMT

Allt fler på den svenska arbetsmarknaden har visstidsanställningar – olika former av vikariat och projektanställningar - och en betydande andel av alla visstidsanställda är kvinnor. - Det är både ovärdigt och olagligt att diskriminera de visstidsanställda på det sätt som görs idag. Det är en stor utmaning för Kommunal att stå upp för de visstidsanställdas behov av förbättringar, säger Annelie Nordström. Den här rapporten handlar om vilka konsekvenser det får för enskilda individer att arbeta som visstidsanställd. Rapporten är skriven av utredare Emma Ölmebäck, Kommunal 2011. Rapporten visar att: Att vara visstidsanställd innebär lägre lön . I Kommunals branscher tjänar visstidsanställda i genomsnitt 12 procent mindre än tillsvidareanställda i grundlön för heltid. Om hänsyn tas till att visstidsanställda i betydligt högre utsträckning arbetar deltid är skillnaden i faktisk arbetsinkomst 56 procent. Att vara visstidsanställd är inget ungdomsfenomen . På hela arbetsmarknaden är hälften av de visstidsanställda över 25 år. Medelåldern för visstidsanställda arbetare inom kommuner och landsting är 35 år. Att vara visstidsanställd är ingen snabb genväg till ett fast jobb . Bland Kommunals medlemmar är hälften av de visstidsansällda, som någon gång blir tillsvidareanställda, fortfarande visstidsanställda efter tre års anställning. Att vara visstidsanställd är betydligt vanligare bland kvinnor . År 2010 var antalet visstidsanställda kvinnor 70 000 fler än antalet visstidsanställda män på hela arbetsmarknaden. Tre av fyra visstidsanställda inom Kommunal organisationsområde är kvinnor. Att vara visstidsanställd innebär svårigheter att planera . Hälften av de timavlönade visstidsanställda på hela arbetsmarknaden uppger att de får veta när de ska jobba mindre än en vecka innan. Var tioende man och var femte kvinna uppger att deras beslut om att skaffa barn påverkas av anställningsformen. Att vara visstidsanställd är inget önsketillstånd . Sju av tio visstidsanställda på hela arbetsmarknaden vill ha en tillsvidareanställning med månadslön. Citat från enkätundersökningen Om svårigheter att planera sin arbetstid: "Ibland arbetar jag flera gånger i veckan, ibland jobbar jag inte alls, jag vet aldrig hur mycket jag kommer att jobba eller om jag kommer att jobba i förtid." "Det kan variera med 50 arbetstimmar." Om otryggheten inför att skaffa barn: "Vi har valt att vänta med barn nummer två." "Jag skaffade barn när jag fick fast jobb." Om utanförskap på arbetsplatsen: "Jag blir alltid den som inte får åka på konferenser, utbildningar, föreläsningar." "Jag vågar inte riktigt säga vad jag tycker å tänker eftersom jag är rädd för att förlora en eventuell fast anställning." "Man räknas som en tillfällig person och känner sig inte riktigt som en i gruppen." Kommunals krav Lagstiftningen måste följas. Visstidsanställda ska inte diskrimineras med avseende på lön eller arbetsvillkor jämfört med tillsvidareanställda. Möjligheterna till visstidsanställningar under långa tidsperioder hos samma arbetsgivare måste begränsas. Inför årets avtalsrörelse kräver Kommunal att följande bestämmelser ersätter 5 §, andra stycket, lagen (1982:80) om anställningsskydd: 1. Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas under sammanlagt 12 månader under en femårsperiod. Därefter övergår anställningen automatiskt i en tillsvidareanställning. 2. Anställning på vikariat för viss angiven person får dock ske i sammanlagt två år under en femårsperiod. Om en arbetstagare varit anställd på vikariat, eller på vikariat och annan tidsbegränsad anställning, i sammanlagt två år under en femårsperiod övergår anställningen automatiskt i en tillsvidareanställning. Motverka de orättvisa lönerna mellan kvinnor och män. Ett särskilt utrymme, en jämställdhetspott, ska tilldelas avtalsområden med stor andel kvinnor och lågavlönade. Det gynnar anställda i kvinnodominerade branscher, och det gynnar visstidsanställda.

Artiklar från Almedalen

Wed, 31 Aug 2011 11:27:22 GMT

Här har vi samlat artiklar och filmklipp som publicerades i samband med almedalsveckan juli 2011.

I högerspalten hittar du länkar till de texter och filmklipp som gjordes under årets almedalsvecka.

Alkoholservering på särskilda boenden

Annelie Nordström och Marie Boström — Mon, 15 Aug 2011 13:25:35 GMT

Förslaget till förändring om undantag från tillståndskrav i alkohollagen anser vi logiskt och kommer inte att påverka eller förändra våra medlemmars förutsättningar i sitt yrkesutövande eller arbetssituation enligt vår mening. Alkoholservering på särskilda boenden har inte vållat några bekymmer för våra medlemmar hittills. Att man som i förslaget dock vill avkräva en så kallad egenkontroll i samband med undantaget från tillståndskrav ser vi bara som positivt för de anställda, bland annat ur arbetsmiljösynpunkt.

Yttrande över Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om livsuppehållande behandling

Annelie Nordström och Yeshiwork Wondmeneh — Mon, 01 Aug 2011 09:29:47 GMT

Kommunal delar Socialstyrelsens uppfattning om behovet av uttryckliga regler för bedömningar i vården i samband med livsuppehållande behandling och vad som är god vård i samband med livsuppehållande behandling. Uttryckliga regler skulle tjäna som tydligare vägledning till berörd vårdpersonal vid bedömning av svåra situationer. Kommunals särskilda synpunkter gäller vården av äldre i samband med livsuppehållande behandling som framgår i avsnittet Exempel på olika vårdsituationer (enligt Socialstyrelsens uppmaning till remissinstanserna att framföra synpunkter om avsnittet). Äldre som bor kvar i sitt ordinarie boende eller som flyttat in i ett särskilt boende kan hamna i en svag ställning när de drabbas av akut livshotande sjukdom med nedsatt kognitiv förmåga. Om den äldre inte har skrivit ett livstestamente, där önskemål om vård i samband med eventuell livsuppe- hållande behandling framgår, om anhöriga eller vänner inte har varit när- varande i den äldres liv i en adekvat utsträckning och därför inte har tagit del av den äldres aktuella tankar och önskemål eller om det saknas uppgifter om äldres talan i den fasta vården, kan den äldre hamna i en särskilt utsatt situation. För att, trots dessa omständigheter, ändå kunna fatta beslut som skulle öka den äldres chanser till god vård i samband med livsuppehållande behandling bör vården ta del av information som personalen inom hemtjänsten eller i särskilda boendet kan ha tillgång till. Omsorgspersonalen har en närkontakt med de äldre och därigenom en relativt god möjlighet till att allmänt observera eller i direkt dialog ta del av den äldres tankar och önskemål. Denna tillgång diskuteras inte i handboken, men Kommunal anser att det är en potential som har betydelse för att stärka de äldres ställning. Vidare vill Kommunal understryka och betona vikten av att föra en direkt dialog med äldre medan de har sin kognitiva förmåga intakt.

Yttrande över S 2011/4725/SF Översyn av sjukförsäkringen – förslag till förbättringar

Annelie Nordström och Viktoria Bergström — Mon, 01 Aug 2011 09:22:43 GMT

Sammanfattning i punktform Kommunal avstyrker förslaget om att fortsatt sjukpenning ska kunna lämnas för fler än 550 dagar. Kommunal tillstyrker förslaget att sjukpenning i särskilda fall ska kunna ges till den som haft tidsbegränsad sjukersättning under maximalt antal månader som sådan ersättning kan ges och som saknar eller har låg sjukpenninggrundande inkomst. Kommunal tillstyrker förslaget att sjukpenning i särskilda fall ska kunna kompletteras med bostadstillägg. Kommunal avstyrker förslaget att sjukpenning i särskilda fall inte ska vara pensionsgrundande. Kommunal tillstyrker förslaget att arbetsgivare inte ska vara skyldig att betala sjuklön till arbetstagare som inte återgått i arbete hos arbets- givaren sedan sjuklön senast utbetalades. Kommunal tillstryker förslaget att inkomstbeskattning av sjukpenning respektive rehabiliteringspenning i särskilda fall samt boendetillägg. Kommunal tillstyrker förslaget att ersättning för merutgifter för resor till och från arbetet i stället för sjukpenning. Kommunals tillstyrker förslaget att anpassning av skyddet vid arbetsskada. Kommunals synpunkter på översynen i dess helhet I föreliggande översyn presenterar regeringen sina förslag på förbättringar av sjukförsäkringen och framför allt av den rehabiliteringskedja regeringen införde 2008. Det som presenteras är marginella förändringar till det bättre. De större principiella frågorna får uppenbarligen vidarebefordras till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen att begrunda. Det är tydligt att redan tre år efter att regeringen genomfört en stor reform av sjukförsäkringen börjar regelverket se ut som ett lapptäcke. Nedan följer en redovisning av Kommunals ståndpunkter avseende de förslag som presenteras i översynen. Sist en redogörelse för vad Kommunal anser borde också ha ingått i översynen. Arbetsgruppens förslag Fortsatt sjukpenning (75 procent av sjukpenninggrundande inkomst) ska kunna lämnas för fler än 550 dagar, om det – utöver gällande kriterier – på grund av den försäkrades sjukdom skulle framstå som oskäligt att inte lämna sjupenning. Kommunal är kritiskt till detta förslag. Kommunal anser liksom arbets- gruppen att 915-dagarsgränsen är behäftad med problem. Förbundet anser dock att arbetsgruppens förslag att införa ett ospecifikt oskälighetsundantag inte är den rätta åtgärden. Det identifierade problemet är att en del försäkrade inte bör hänvisas till Arbetsförmedlingens introduktionsprogram efter 915 dagars sjukpenning och de nuvarande reglerna för undantag inte ger möjlighet att undanta tillräckligt många. Kommunal anser att det problem som 915-dagarsgränsen innebär egentligen har med bedömningen av rätt till sjukersättning att göra. Det brukar framhållas att tidsgränser i sjukförsäkringen är en bra sak, och att det förekommer i de flesta andra länders system. Men vilka kriterier gäller vid bedömningstillfällena? Vid den bortre tidsgränsens prövning är det då vanligt att det är de tidigare prövningarna samt bedömningen av varaktighet som bestämmer om en försäkrad har rätt till sjukersättning eller inte. Samma sak borde gälla i det svenska systemet. En försäkrad som haft sjukpenning i 915 dagar har genomgått ett flertal prövningar mot den reguljära arbetsmarknaden och befunnits ha nedsatt arbetsförmåga i relation till den. Om rehabiliteringskedjan tillämpas som tänkt fram till denna punkt borde för endast vara ett fåtal som når gränsen på 915 sjukpenningdagar. Av dessa borde logiskt sett flertalet ha rätt till sjukersättning. Andra faktorer än sjukpenningperiod är givetvis viktiga i bedömningen av rätt till sjukersättning, och Kommunal anser att ålder är den viktigaste. Möjligheter till subventionerat arbete bör också undersökas och uteslutas innan beslut om sjukersättning fattas. Men i allt väsentligt är det mer rimligt att de som når 915 dagars sjukpenning ska beviljas sjukersättning. Om de är alltför är det antagligen någonting tidigare länk i rehabiliteringskedjan som felar och det avhjälps näppeligen genom att införa ett ospecifikt oskälighetsundantag tillämpbart vid 915 dagars sjukpenning. Vid en sådan tillämpning av rätten till sjukersättning bör en omprövning ske, säg vart tredje år. En försäkrad som helt eller delvis fått tidsbegränsad sjukersättning under maximalt antal månader och som saknar sjukpenninggrundande inkomst, eller har en låg sådan, ska kunna få sjukpenning i särskilda fall. Sjukpenning i särskilda fall högst 160 kronor per dag vid hel förmån, sju dagar per vecka. Sjukpenning i särskilda fall ska kunna lämnas som längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 65 år. Sjukpenning i särskilda fall ska inte vara pensionsgrundande. Kommunal anser detta förslag naturligtvis som en förändring till det bättre. Om det är en förändring till ett tillstånd som kan beskrivas som bra är en annan fråga. Sjukpenning i särskilda fall föreslås inte vara pensionsgrundande. Kommunal avstyrker detta förslag och menar att sjukpenning i särskilda fall i enlighet med sjukpenning och sjukersättning ska vara pensionsgrundande. Till existerande slag av sjukpenning – fortsatt och förlängd förutom helt vanlig sjukpenning och förebyggande sjukpenning – läggs nu sjukpenning i särskilda fall. Kommunal vill påpeka risken med att införa alltför många olika slag av sjukpenning. Det försvårar överskådligheten i försäkringen. Det är lätt att föreställa sig att gemene kvinna och man har svårt att skilja fem olika sjukpenningformer med snarlika namn ifrån varandra. Boendetillägg (en ny förmån) ska kunna lämnas till den som tidigare fått tidsbegränsad sjukersättning och som har sjukpenning, rehabiliterings- penning, sjukpenning i särskilda fall, rehabiliteringspenning i särskilda fall eller deltar i det arbetsmarknadspolitiska programmet arbetslivs- introduktion och uppbär aktivitetsstöd. Att människor som haft rätt till ersättning från sjukförsäkringen men inte haft någon sjukpenninggrundande inkomst – eller en låg sådan – nu erbjuds en låg men ändock ersättning tillsammans med bostadstillägget innebär rimligen en avlastning av kommunernas försörjningsstöd. Det är givetvis en bra sak. Försörjningsstödet ska inte användas för att försörja människor som råkat illa ut därför att regeringen haft alltför bråttom med att genomföra sina sjukförsäkringsreformer. Övriga synpunkter Översynen presenterar marginella förändringar i sjukförsäkringen. Det innebär att den negativa uppmärksamhet regeringen hittills fått kring sjukförsäkringen antagligen inte kommer att försvinna, vilket dock säkerligen är regeringens förhoppning och anledningen bakom att ytterst små förändringar föreslås. Det innebär också att det återstår förändrings- områden. Kommunal anser att arbetsgruppen borde ha ägnat uppmärk- samhet åt flera andra brister i rehabiliteringskedjan. Främst gäller det arbetsgivares rehabiliteringsansvar. Förslag på området har gett av Arbetsförmågeutredningen och den senaste Långtidsutredningen. Kommunal har i ett yttrande över Arbetsförmågeutredningen ställt sig positiv till förslaget att införa någon sorts ekonomisk sanktion för arbetsgivare som vid 180-dagarsprövningen i rehabiliteringskedjan kan påvisas inte ha fullgjort sitt rehabiliteringsansvar. Kommunal kommer också att lämna ett yttrande över Långtidsutredningen och de förslag som lämnas där om arbetsgivares rehabiliteringsansvar. Gör om karensdagen till ett karensavdrag Karensdagen i sjukförsäkringen fungerar i vissa avseenden inte som avsett. Den som arbetar långa arbetspass, t.ex. koncentrerad deltid, får ett större inkomstavdrag vid en dags sjukfrånvaro jämfört med någon som arbetar med jämn fördelning av arbetstiden över veckan. Kommunal har uppmärksammat detta i rapporten Lagom är bäst, vare sig för mycket eller för lite sjukförsäkring. Om självrisker och karens. Där uppmärksammas också att ett förslag om alternativ karensdagsutformning finns remitterat på Socialdepartementet sedan 2005. Förslaget går ut på att i stället för ett avdrag för första arbetspasset göra avdrag på motsvarande 20 procent av inkomsten av en arbetsvecka. Detta skulle lösa problemet med ett oproportionerligt stort inkomstavdrag för den med koncentrerad arbetstid. Kommunal anser att förslaget borde genomföras snarast. Ett utmärkt tillfälle är i samband med de i översynen föreslagna förändringarna i sjukförsäkringen.

Yttrande över Långtidsutredningen 2011 – Huvudbetänkande (SOU 2011:11)

Annelie Nordström — Mon, 01 Aug 2011 09:08:51 GMT

Huvudsakliga synpunkter på Långtidsutredningens förslag Långtidsutredningen 2011 kommer med en mängd förslag till förändringar av den svenska arbetsmarknadens funktionssätt. Kommunal välkomnar utredningens angreppssätt, att inom ramen för dagens omfattning av offentligt finansierade välfärdstjänster och socialförsäkringar, diskutera hur arbetsmarknaden kan fungera bättre. Kommunal menar att det är viktigt att skapa förutsättningar för dem som vill arbeta mer att göra det – både för Sveriges tillväxt och för välfärdens framtida finansiering. Kommunal reagerar kraftigt på vissa av utredningens förslag och rekommendationer. Det gäller t.ex. rekommendationen om att arbets- marknadens parter ska sträva efter avtal som ger lägre ingångslöner. Detta gör vi för det första för att lönebildningen är en fråga för arbetsmarknadens parter, för det andra för att utredningen i praktiken skjuter över ansvaret för de delar av arbetsmarknads- och utbildningspolitiken som inte fungerar från regeringen till arbetsmarknadens parter och för det tredje för att vi inte delar utredningens analys (se nedan). Å andra sidan finns det också flera områden där utredningen gör goda analyser och lägger bra förslag. Det gäller t.ex. på sjukförsäkringsområdet där utredningen betonar vikten av incitament för arbetsgivare. Det finns dock också många områden som utredningen inte har analyserat djupare. Det gäller t.ex. de betydande skillnaderna i betalda arbetade timmar och lön mellan män och kvinnor, och kvinnors frekventa deltidsarbete. På detta område finns det betydande potential till att förbättra arbets- marknadens funktionssätt som utredningen tyvärr hade kunnat borra betydligt djupare i. Sammanfattningsvis är Kommunal positiv till utredningens förslag/ bedömning gällande: Utvidga de åtgärder som nyligen har genomförts i vissa branscher för att motverka svartarbete, t.ex. personalliggare, till fler branscher. Det finns skäl att avvakta med ytterligare förstärkningar av jobbskatteavdraget. Den generella nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga anställda bör avskaffas. Arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar bör tydliggöras och kopplas till ett regelverk med sanktioner för arbetsgivare som inte fullföljer sitt ansvar. En deltidsarbetslös bör kunna få ersättning under en lika lång tidsperiod som en heltidsarbetslös. Integrera aktivitetsstödet i arbetslöshetsförsäkringen. Kommunal avvisar utredningens förslag/bedömning gällande: Lönebildningen ska vara ”återhållsam” i lägen när arbetslösheten ökat till följd av en konjunkturnedgång. Beräkningen av löneutrymmet bör inte ta hänsyn till löneutvecklingen i Sveriges viktigaste konkurrentländer. Arbetsmarknadens parter bör sträva efter avtal som ger lägre ingångslöner för oerfaren personal. Uppsägningsavgifter som växer med anställningstiden och som är oberoende av anställningsform. Undantaget för två nyckelpersoner från turordningsreglerna vid uppsägningar på grund av arbetsbrist bör gälla för alla arbetsgivare oavsett antal anställda. Konkurrens mellan arbetsgivare underlättar för inträdande grupper och skapar bättre fungerande lönebildning (i den del som rör välfärds- tjänsterna, se nedan) Den högsta marginalskatten (värnskatten) bör sänkas. Förtidspensionering av unga genom aktivitetsersättning bör endast ske när en nedsättning av arbetsförmågan bedöms vara permanent enligt samma bedömningsgrund som används för sjukersättningen. Alla arbetssökande som går in i ett garantiprogram efter tre månaders arbetslöshet ska få rätt till ersättning motsvarande dagens grundbelopp i arbetslöshetsförsäkringen. Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Differentierade medlemsavgifter kopplade till arbetslösheten inom a‑kassornas verksamhetsområden. Den tydliga indelningen på teoretiska och yrkesinriktade program i gymnasieskolan stänger utbildningsvägar. Studenter som avslutar sina studier vid en låg ålder premieras genom avskrivna studielån. I yttrandet nedan utvecklar Kommunal våra argument för respektive ställningstaganden. Avgränsning På grund av betänkandets omfattning har Kommunal valt att fokusera sitt yttrande på de avsnitt som har tydligast koppling till arbetstagarperspektivet. Nedan följer en genomgång av Kommunals synpunkter på de förslag som utredningen har lämnat. Förbundets ställningstagande Kommunal följer i redovisningen betänkandes disposition. Lönebildning En lagom löneökningstakt Långtidsutredningen lyfter fram att löneutrymmet bestäms av underliggande eller långsiktig produktivitet och inflationsmål – det som brukar kallas för prisnormen. De anser att dagens lönebildningsmodell där den konkurrens- utsatta delen av ekonomin är löneledande i huvudsak har fungerat bra. Slutligen poängterar de att det är nödvändigt med koordinering av lönebildningen på hela arbetsmarknaden. Kommunal delar i princip denna uppfattning om hur lönebildningen bör gå till. Kommunal ställer sig dock avvisande till vissa av utredningens rekommendationer på detta område. Det gäller dels förslaget om att lönebildningen ska vara särskilt ”återhållsam” i lägen när arbetslösheten har ökat till följd av en konjunkturnedgång. Kommunal menar att anpassningar av lönerna i förhållande till konjunkturen bör ske utifrån variationer i den underliggande produktiviteten. I en lågkonjunktur faller normalt investeringarna, vilket dämpar tillväxten i den underliggande produktiviteten. Kommunal menar att löneökningarna endast bör öka långsammare än löneutrymmet när orsaken till en lågkonjunktur är en lönekostnadskris. Annars kan lägre löneökningar än vad löneutrymmet anger tvärtom bidra till att förstärka en lågkonjunktur eller dämpa en konjunkturuppgång – genom att minska den totala efterfrågan i ekonomin. Därutöver ska man vara medveten om att det oftast inte heller är möjligt att ta ut lägre löneökningar än löneutrymmets storlek – särskilt inte i en konjunkturuppgång eller i högkonjunktur. Samordningen på arbets- marknaden är helt enkelt inte tillräcklig. När de centrala förhandlingarna är avklarade vidtar de lokala förhandlingarna. De som har störst förhandlings- styrka kommer med stor sannolikhet att ta ut det löneutrymme som finns kvar. En betydande del av löntagarna – inte minst bland Kommunals medlemmar – får i princip inga eller mycket små lokala lönepåslag i den lokala lönebildningen och skulle således missgynnas av låga nivåer på de centrala avtalen. Långtidsutredningen föreslår också att beräkningar av löneutrymmet framöver inte bör ta hänsyn till löneutvecklingen i Sveriges viktigaste konkurrentländer (europanormen). Kommunal delar inte denna rekommendation. Beräkningen av löneutrymmet bör även framöver utgå ifrån både prisnorm och europanorm. Sverige är en liten öppen ekonomi, och vårt välstånd och finansieringen av vår gemensamma välfärd är beroende av ett konkurrenskraftigt näringsliv. Skulle löneutvecklingen i Sverige avvika från våra viktiga konkurrent- länders skulle det påverka näringslivets konkurrenskraft. Även om växelkursen på ett teoretiskt plan skulle ta hänsyn till detta så påverkas dess utveckling på kort sikt av en rad andra faktorer (inte minst kapitalrörelser till följd av Riksbankens ränteförändringar). Risken är stor att näringslivets konkurrenskraft skulle hinna försvagas betydligt innan växelkursen anpassas. Därför är det viktigt, inte minst av försiktighetsskäl, att fortsätta att se till att löneutvecklingen i Sverige följer den i våra viktigaste konkurrentländer. Löner för olika grupper Utredarna anser att arbetsmarknadens parter bör sträva efter avtal som ger lägre ingångslöner, och för detta förslag hänvisar utredarna till en genom- gång av sysselsättningsnivån för olika grupper i utredningens bilaga 5. Kommunal delar utredarnas uppfattning när det gäller att sysselsättnings- nivån i Sverige är ytterst låg för dem som saknar gymnasieutbildning. Utredningen drar slutsatsen att arbetsgivarna skulle anställa denna grupp i högre utsträckning om ingångslönerna var lägre med motiveringen att det skulle öka skillnaden i lönekostnaden mellan oerfaren och erfaren personal. Det finns en hel del att invända mot denna analys. För det första baseras problembilden på en skillnad i utbildningsnivå medan lösningen baseras på en skillnad i erfarenhetsnivå. Det är långt ifrån säkert att generellt lägre ingångslöner skulle öka sysselsättningen bland de med låg utbildningsnivå. Skulle lönenivåerna sänkas för alla nyanställda skulle arbetsgivarna med stor sannolikhet fortsätta att föredra att nyanställa unga med gymnasie- examen före unga utan densamma. För det andra visar erfarenheten av de generellt sänkta arbetsgivaravgifterna för unga att det är mycket svårt att öka sysselsättningen i vissa grupper genom att generellt sänka lönekostnaderna. De sänkta arbetsgivaravgifterna för unga innebär en sänkning av de totala lönekostnaderna med över 15 procent. Trots denna betydande sänkning är det svårt att se några större effekter på sysselsättningsnivån bland unga. Långtidsutredningen föreslår ju också själva att denna ineffektiva nedsättning av arbetsgivaravgifterna för unga ska avskaffas – ett förslag som Kommunal välkomnar (se Arbetsgivar- avgifter (6.6) nedan). För det tredje ställer sig Kommunal avvisande till förslaget att sänka ingångslönerna även om det enbart skulle gälla de som saknar gymnasie- utbildning. Detta eftersom Kommunal menar att arbetsgivarna i grunden gör ett rationellt val; det är rimligt att kräva gymnasiekompetens i de allra flesta yrken – och då är inte lösningen i första hand att sänka lönekostnaderna för denna grupp utan se till att dessa personer får den utbildning de behöver. Personer som anses ha låg produktivitet bör i väsentligt högre grad än i dag få tillgång till kompetenshöjande insatser och i vissa fall även anställnings- stöd. Det är också en förutsättning för att Sverige ska kunna konkurrera med kunskapsintensiva produkter på längre sikt. Kommunal ställer sig också frågande till utredningens tankeram där lönebildningen ska börja ta ansvar på de områden där arbetsmarknads- och utbildningspolitiken misslyckas. Därutöver finns det också mycket starka invändningar mot att lönebildningen, i än högre grad än i dag, ska bidra till att inkomstskillnaderna stiger ytterligare, från dagens höga nivå. Slutligen kan man också fråga sig om utredarna känner till på vilka faktiska lönenivåer och på vilka sysselsättningsgrader unga är anställda, t.ex. i vård och omsorg. Lägstalönen inom Kommunals avtalsområde är 16 070 kronor i månaden vid en heltidstjänst; men det är ytterst få nyanställda som får heltidstjänster i vård och omsorg. Den genomsnittliga sysselsättningsgraden bland de mellan 20 och 29 år är i dagsläget 62 procent av heltid. Det innebär att många nyanställda unga kan gå in på månadslöner som är så pass låga som 9 960 kronor i månaden, före skatt. Skulle ingångslönerna sänkas ytterligare skulle det vara mycket svårt att försörja sig på ingångslönerna i vård och omsorg. Anställningsskydd och konkurrens Uppsägningsavgifter i stället för turordningsregler Långtidsutredningen menar att skillnaden när det gäller anställningsskyddet för tillsvidareanställd personal och tidsbegränsat anställda är stor och skapar felaktiga incitament för arbetsgivarna. Kommunal delar i princip denna problembeskrivning, men vill lyfta fram att det beror på att anställnings- tryggheten för visstidsanställda är svag. Utredningen föreslår att turordningsregler, omplaceringskrav och återanställningsrätt avskaffas till förmån för ett system med uppsägnings- avgifter som är oberoende av anställningsform, och vars storlek stegvis ökar med anställningstiden. Den del av arbetslöshetsförsäkringen som finansieras via arbetsgivaravgiften ersätts då med denna uppsägningsavgift som arbets- givarna betalar till försäkringen för varje uppsägning. Förslaget skulle totalt sett inte innebära högre kostnader för arbetsgivarna men att avgiften skiljer sig åt mellan olika arbetsgivare beroende på antalet uppsägningar. Problemet med dessa förslag är att det inte ger ett tillräckligt skydd mot godtyckliga uppsägningar. Arbetsgivarna har full frihet att definiera om det finns arbetsbrist samtidigt som de ges möjlighet att välja vilka anställda som ska sägas upp. Visserligen kan valet påverkas av att uppsägningsavgiften ökar med anställningstiden, men risken för godtyckliga uppsägningar är uppenbar. Därutöver ökar kostnaden för de arbetsgivare som behöver göra större förändringar i sin personalstyrka och även säga upp anställda med lång anställningstid, t.ex. till följd av betydande minskningar av efterfrågan. Det skulle minska incitamenten för, i vissa fall, nödvändig struktur- omvandling. Därutöver måste avgifternas storlek bestämmas på något sätt, och att detta riskerar att öka det politiska inflytandet över arbetsmarknaden på parternas bekostnad. Detta är inte önskvärt om man vill behålla den nuvarande modellen med i huvudsak avtalsbaserade regleringar. Utredningen lämnar också några andra förslag till förändringar av arbets- rätten givet att förslaget ovan inte genomförs. Ett av dessa är att minska arbetsgivarnas möjligheter att använda sig av upprepade tidsbegränsade anställningar – och föreslår att ekonomiska incitament skulle kunna användas för detta genom att låta arbetsgivaravgifterna bli högre för arbetsgivare som använder upprepade tidsbegränsade anställningar. Kommunal skulle dock vilja uppmärksamma utredningen på att det redan finns ett färdigberett lagförslag som minskar möjligheterna för arbetsgivare att stapla tidsbegränsade anställningar på varandra. Detta lagförslag bereddes i Regeringskansliet under mandatperioden 2002–2006. Konkurrensens effekter på arbetsmarknaden I Långtidsutredningens huvudbetänkande skriver utredarna att ” Konkurrensutsättningen av tidigare offentliga monopol också tycks ha bidragit till högre löner för många grupper. En tolkning av detta är att konkurrensen har brutit upp de lokala monopsoniarbetsmarknader med få arbetsgivare ” (sid 128). Denna slutsats baseras på analyser i utredningens bilaga 7. Läser man dock genomgången av de tre välfärdsbranscherna som studeras i bilaga 7 framstår denna slutsats som tämligen anmärkningsvärd. I bilaga 7 redovisas att det inte finns några statistiskt signifikanta löneeffekter av ökad privat produktion inom vare sig förskolan eller hemtjänsten. I skolan finns det dock ett visst positivt samband mellan löner och ökad privat produktion. Mot denna bakgrund borde huvudbetänkandet snarare ha landat i en slutsats om att det inte verkar finnas något samband mellan lön och ökad privat produktion inom välfärdstjänsterna. Utredarna går också vidare i huvudbetänkandet och skriver att ” Lönebildningen tycks fungera bättre på en konkurrensutsatt marknad samtidigt som marknaderna öppnas upp för fler anställda som tillhör svaga grupper. Farhågor om ökade sjukskrivningar vid en ökad konkurrens tycks vara obefogade ”. Om detta fortfarande enbart baseras på underlagen i bilaga 7 så är denna sammanfattning inte rättvisande när det gäller välfärds- tjänsterna. I bilaga 7 framgår att det inte finns några tydliga samband när det gäller ökad privat produktion och minskade sjukskrivningar eller ökad sysselsättning. Resultaten mellan förskolan, skolan och hemtjänsten skiljer sig åt. I förskolan ökar deltidsarbetet; i hemtjänsten minskar det. När det gäller sjukskrivningar finns det inga statistiskt säkerställda samband i förskolan. I skolan finns det ett svagt positivt samband mellan ökad privat produktion och sjukskrivningar, medan det i hemtjänsten finns ett negativt samband. Sammanfattningsvis ter sig slutsatserna som ges i huvud- betänkandet på detta område illa underbyggda. Kommunal avvisar mot denna bakgrund den rekommendation som ges i utredningen om att arbetsmarknadens funktionssätt kan förbättras genom att reducera barriärer för inträdande företag på marknader med imperfekt konkurrens, i den del som gäller välfärdstjänsterna. I bilaga 7 analyseras dessutom hur arbetsmarknaden påverkas av införandet av personalliggare i vissa branscher. Sammantaget anser utredningen att reformen har haft stora positiva effekter samtidigt som kostnader är begränsade och man rekommenderar därför att regelverket expanderas till närliggande sektorer. Kommunal stödjer det förslaget. Skattesystemet Jobbskatteavdraget Utredarna vill att regeringen väntar med att införa ytterligare jobbskatte- avdrag till dess att effekterna av jobbskatteavdraget har gått att utvärdera. Kommunal menar att det behövs betydande resursförstärkningar i välfärden och att det reformutrymme som nu finns främst ska gå till att stärka kvaliteten i förskolan och äldreomsorgen, samt att förbättra trygghets- försäkringarna. Då finns det inte utrymme för nya skattesänkningar. Mot denna bakgrund ställer sig därför Kommunal bakom utredningens förslag i denna del. Värnskatten Utredningen ifrågasätter värnskatten eftersom den inte anses ge några ytterligare skatteintäkter då den begränsar arbetsutbudet i timmar. Utredningen föreslår att värnskatten avskaffas och ersätts med en fastighetsskatt på högre värden. En fastighetsskatt har mindre snedvridande effekter än skatt på arbete. Kommunal anser att syftet med värnskatten, i dagens skattesystem, inte huvudsakligen är statsfinansiellt. Den är en progressiv skatt som bidrar till att minska inkomstskillnaderna. Det vore fördelningspolitiskt oacceptabelt att ta bort värnskatten utan att göra andra förändringar i skattesystemet som bidrar till en jämnare inkomstfördelning. Arbetsgivaravgifterna Utredningen är emot den generella halveringen av ungas (personer upp till 26 år) arbetsgivaravgifter och menar att det är en ineffektiv åtgärd för att skapa jobb på samma sätt som en generell sänkning för alla är ineffektiv. Utredningen föreslår i stället en mer riktad användning av sänkta arbets- givaravgifter till utsatta grupper som arbetslösa, invandrare samt ungdomar som inte har avslutat sin utbildning. Kommunal välkomnar utredningens förslag om att ta bort reduceringen i arbetsgivaravgifter för unga. Dessa resurser kan i stället användas för en aktiv arbetsmarknadspolitik med allt ifrån utbildningsinsatser till lönesubventioner. Sjukförsäkringen Långtidsutredningen lämnar tre rekommendationer angående sjuk- försäkringen. Sammanfattningsvis anser Kommunal att rekommendationerna är vällovliga och angriper problematiska aspekter av sjukförsäkringen, men att rekommendationerna är ofärdiga och kräver mer utredningsarbete för att förbundet ska kunna ta ställning till dem. Sjukpenningen Det är vällovligt att Långtidsutredningen lägger huvudfokus vid arbets- givarnas finansiella incitament i sjukförsäkringen. Dagens systems brist på sådana har påtalats upprepade gånger från många håll, inte minst från Kommunal och LO. Kommunal har också konstaterat, senast i rapporten Lagom är bäst. Vare sig för mycket eller för lite sjukskrivning. Om självrisker och karens, att arbetsgivare är minst lika negativt inställda till självrisker som arbetstagare. Därför är Långtidsutredningens val att koncentrera på denna stora brist i försäkringen gott. Långtidsutredningen vänder blicken mot det nederländska systemet där arbetsgivarperioden är mycket lång – två år med stora krav på rehabiliteringsinsatser och sanktioner mot arbetsgivare som inte fullgör sitt ansvar. Det främsta argumentet mot ett sådant system är selektions- problematiken som kan väntas uppstå då arbetsgivare blir mindre benägna att anställa personer med sjukfrånvarohistorik. Från nederländskt fackligt håll vittnas om ökande sådant beteende från arbetsgivare. Långtidsutredningen menar att ett kostnadsansvar skulle kunna utformas så att arbetsgivaren delbetalar sjukpenning under de första 180 dagarna, då enligt rehabiliteringskedjan den försäkrades arbetsförmåga ska prövas mot tidigare arbetsuppgifter och andra arbetsuppgifter hos den försäkrades arbetsgivare. Långtidsutredningen menar också att en prövning efter 180 dagar skulle kunna göras för att bedöma om arbetsgivaren fullgjort sitt ansvar för rehabilitering och omplacering. Om utfallet av prövningen blir negativt skulle arbetsgivaren få sanktion i form av avgift eller fortsatt betalnings- ansvar. Kommunal ser mer positivt på sanktionsmöjligheter för arbetsgivare som inte fullföljer rehabiliterings- och omplaceringsansvar än generell medfinansiering av sjukpenningen, t.ex. under de första 180 dagarnas sjukskrivning. Sanktionsmöjligheterna möjliggör för arbetsgivaren att göra rätt, och därmed undvika betalning. Medfinansiering medför större risk för selekteringsproblem. Kommunal har i tidigare yttranden över SOU 2009:89 Gränslandet mellan sjukdom och arbete sett positivt på det förslag som där presenterades, nämligen att arbetsgivare som inte fullföljer rehabiliteringsansvar under dag 1-180 skulle åläggas att betala för arbetstagares omställning till annat arbete. Sjuk- och aktivitetsersättningen Kommunal håller med Långtidsutredningen att åtgärder behöver vidtas i aktivitetsersättningen. Men att som utredningen föreslår i princip begränsa ersättningen till ytterst få personer och hänvisa resten till en antagligen mycket låg sjukpenning eller försörjningsstöd löser näppeligen problemen. Utredningen hänvisar till en några år gammal utredning som inte ledde till någon proposition – SOU 2008:102 Brist på brådska – där perspektivet också var att minska inflödet till aktivitetsersättningen. Där formulerades förslag om att möjligheterna till studiestöd kraftigt skulle utökas samt att Arbetsförmedlingen borde ges ett större ansvar för att öka det aktiverande inslaget i aktivitetsersättningen. Långtidsutredningen föreslår enbart att bedömningsgrunderna i aktivitets- ersättningen ska göras om, och att ersättningsformen endast ska ges till dem som inte anses återfå någon arbetsförmåga under överskådlig framtid. Samma bedömningsgrunder ska gälla som råder i sjukersättningen. Kommunal ser mycket negativt på en sådan ensidig lösning av ett komplext problem och avvisar därför utredningens förslag om att införa en mer restriktiv bedömningsgrund vid beviljande av aktivitetsersättning på samma sätt som för sjukersättningen. Ersättning till arbetslösa En obligatorisk arbetslöshetsförsäkring Kommunal motsätter sig utredningens bedömning att det finns starka skäl för att göra arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk. Den tidigare mycket höga anslutningsgraden till den frivilliga försäkringen föranleder ingen hög risk att endast personer med en hög arbetslöshetsrisk väljer att bli medlemmar. Erfarenheter visar att en frivillig försäkring med bra villkor, bred riskspriding och låga avgifter leder till en hög anslutnings- grad. Kommunal anser därför inte att risken för ett snedvridet medlemsurval är tillräckligt stort för att föranleda en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Kommunal förkastar utredningens bedömning att det är effektivt att avskaffa systemet med fristående a-kassor vid införandet av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Utredningen framhåller att ett högt fackföreningsdeltagande är värt att sträva efter men anser samtidigt att argumentet inte är speciellt starkt då kopplingen mellan a-kassemedlemskap och fackföreningsmedlemskap har blivit allt mindre tydlig. Kommunal är kritisk till utredningens bedömning. Två argument för betydelsen av en hög organisationsgrad med en stark koppling till a-kassan är att arbetstagarna får större möjligheter att utveckla sina arbetsplatser och att det minskar arbetsgivarnas möjligheter till underprissättning. Det är beklagligt att utredningen inte prioriterar förslaget att drastiskt sänka avgifterna, behålla modellen med frivilligt medlemskap och avskaffa de differentierade arbetslöshetsavgifterna till a-kassorna. Det är en modell som Kommunal uppskattar. Utredningens bedömning att om medlemsavgifterna är tillräckligt låga finns det ingen anledning för de sysselsatta att inte bli medlemmar håller Kommunal med om. Arbetslöshetsvarierande försäkringsavgifter Kommunal tar avstånd från utredningens positiva bedömning av medlems- avgifter kopplade till arbetslösheten inom a-kassornas verksamhetsområden. Dagens modell för lönebildning, med centralt samordnade avtal över flera branscher, stämmer illa med den teoretiska bilden av arbetslöshetsavgiftens funktion som lönepressare. Utredningen gör även här bedömningen att en obligatorisk arbetslöshets- försäkring leder till en bättre lönebildning med större variationer mellan avtalsområden, yrken och grupper beroende på deras arbetslöshetsrisk. Deras motivering är att dagens system ger parterna svaga incitament att hålla tillbaka löneökningarna i konjunkturuppgångar när arbetslösheten sjunker men långtidsarbetslösheten fortfarande kan vara hög. Kommunal avstyrker utredningens bedömning avseende obligatoriet. Samspel arbetslöshetsförsäkring och försörjningsstöd Enligt Långtidsutredningen är arbetslöshetsförsäkringen i stora drag väl utformad när det gäller avvägningen mellan försäkring och incitament, men den konstaterar att endast en begränsad del av de arbetssökande har arbets- löshetsersättning. Därför föreslås att arbetslösa som inte uppfyller arbets- villkoret får möjlighet att gå in i ett garantiprogram efter tre månaders arbetslöshet, vilket skulle ge rätt till en ersättning motsvarande dagens grundbelopp i arbetslöshetsförsäkringen. Kommunal välkomnar att Långtidsutredningen uppmärksammar att en stor del av de som är arbetssökande går på försörjningsstöd – och att en stor del av försörjningsstödet enbart utbetalas av arbetsmarknadsskäl. När Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) gjorde en enkät till landets kommuner i februari 2011 visade det sig att nära nio procent av alla unga mellan 18 och 25 år får ekonomiskt bistånd, och majoriteten av dem endast har arbets- löshet som skäl till sitt bidragsberoende. De statliga förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen har både fått ekonomiska konsekvenser för kommunsektorn (som den inte har blivit kompenserad för) samt försämrat t.ex. kontrollmöjligheterna av arbetssökande. Kommunal menar dock att det är legitimt att det finns tydliga villkor för hur man kvalificerar till arbetslöshetsersättning. Arbete och medlemskap i en a‑kassa är självklara villkor för inkomstrelaterad ersättning. Att genom studier förbättra sin position på arbetsmarknaden bör vara ytterligare ett sätt att bli berättigad till grundbeloppet. Ett sådant villkor har funnits tidigare. Om SFI-utbildningar, jämte gymnasieutbildningar och högre utbildningar, berättigade till grundbeloppet skulle merparten av de nytillträdande på arbetsmarknaden kunna få ersättning. Därmed skulle de incitamentsproblem och brister i socialförvaltningens kontrollmöjligheter som utredningen tar upp kunna avhjälpas. Ersättningstak, avtrappning av ersättningsnivån och obligatoriska program I dag får stora grupper av arbetstagare en ersättning vid arbetslöshet som är långt under 80 procent av den tidigare lönen. Kommunal instämmer i utredningens bedömning att taket i arbetslöshetsersättningen ska justeras upp i takt med löneutvecklingen. Ersättning till deltidsarbetslösa Kommunal menar att det bästa sättet att minska deltidsarbetslösheten är att se till att alla som vill jobba heltid får rätt att göra det, genom att ge laglig rätt till heltid. Rätten till heltid är inte bara en viktig fråga för dem som i dag är ofrivilligt deltidsarbetslösa; den är också av avgörande betydelse för Sveriges framtida tillväxt och välfärdens framtida finansiering. Kommunal har i rapporten Välfärdstjänsternas framtida finansiering (Kommunal 2010) visat att om deltidsarbetet inom välfärdstjänsterna skulle minska till samma nivå som i det privata näringslivet så skulle syssel- sättningen i näringslivet kunna öka med 180 000 personer år 2030. Motsvarande siffra för att höja utträdet från arbetslivet med två år ger ett tillskott till sysselsättningen i privat sektor med 80 000 personer år 2030. Men – så länge som det inte finns någon laglig rätt till heltid behöver de som är deltidsarbetslösa ha rätt till arbetslöshetsersättning. Våren 2008 minskade antalet hela dagars ersättning vid deltidsarbetslöshet från 300 till 75. Den förkortade ersättningsperioden är ett stort problem för medlemmarna i Kommunal. Hittills har över 11 000 medlemmarna i Kommunal förbrukat sina 75 ersättningsdagar och blivit utförsäkrade från a‑kassan. Kommunal ifrågasätter utredningens bedömning avseende risken för att en del personer får ersättning för del av vecka trots att de inte är står till arbetsmarknadens förfogande. Medlemmarna i Kommunal försöker på olika sätt att etablera sig på arbetsmarknaden. Nio av tio deltidsarbetslösa medlemmar anmäler till sin arbetsgivare att de vill arbeta heltid eller få höjd sysselsättningsgrad. Men endast en av hundra medlemmar får ett heltids- arbete. Arbetsgivarnas möjligheter och vilja att anställa på heltid är det stora problemet. Kommunal är positiv till utredningens bedömning att det kan finnas välfärdsvinster kopplade till en längre ersättningsperiod för deltids- arbetslösa, minst lika lång kalendertid som heltidsarbetslösa, än vad som är fallet i dag. Resultaten i bilaga 10 sammanfaller med många medlemmars strategier för att uppnå heltidsarbete. Deras strategi är att arbeta kvar på sitt deltidsarbete och successivt etablera sig på arbetsplatsen och samtidigt höja sin sysselsättningsgrad. Men det tar lång tid. En successiv nedtrappning av ersättningen skulle kunna vara motiverad i kombination med förstärkta insatser från Arbetsförmedlingen. Kommunal är även positiv till förslaget att överväga åtgärder som ger arbetsgivare starkare incitament att beakta de samhällsekonomiska kostnader som är förenade med deltidsarbetslöshet, exempelvis en differentierad arbetsgivaravgift för del- respektive heltidsarbete. Övervakning och sanktioner Utredningen föreslår att ersättningen till deltagare i garantiprogrammen ska integreras i arbetslöshetsförsäkringen. Kommunal instämmer i detta men med en annan motivering. Ur Kommunals perspektiv är det den betungande och ineffektiva byråkratin som utgör det största problemet – inte bristen på sanktionsmöjligheter som utredningen hävdar. Utbildningssystemet Genomströmningen och den högre utbildningen Kommunal delar utredningens bedömning om att det finns goda samhälls- ekonomiska argument för att studenter vid landets högskolor ska avsluta sina studier fortare. Men Kommunal delar inte utredningens förslag om att premiera de studenter som avslutar sina studier vid låg ålder. Övergångar till högskolan senareläggs av många olika skäl. Ett skäl är att ungdomar tar en paus i sina studier för att arbeta och därmed finansiera resor eller andra upplevelser. Det verkar vara denna grupp som utredningen haft i åtanke när de har lagt sina förslag. Det finns dock många andra grupper som i ett mycket senare skede påbörjar sina högskolestudier. Dit hör de som valt en annan inriktning på sina tidigare studier eller inte lyckades vid första försöket och senare återkommit i vuxenutbildningen eller på folkhögskolan. Efter att ha varit yrkesverksamma under många år söker man sig sedan av intresse eller nödvändighet till högskolan. Denna möjlighet till högskolestudier är en viktig beståndsdel för att minska den sociala snedrekryteringen till högskolan och för att uppmuntra ett livslångt lärande. Dessutom kan man ifrågasätta om det per definition alltid är ändamålsenligt med direktövergångar till högskolan. Inom vissa yrkes- inriktade högskoleutbildningar som lärare eller läkare kan det snarare vara en tillgång om man har erfarenhet av något annat än studier för sin framtida yrkesutövning. Kommunal menar därför att införandet av de ekonomiska incitament för direktövergångar som föreslås i utredningen bör avvisas. I stället bör man påverka genomströmningen när man väl påbörjat sina högskolestudier. Här kan utformningen av studiemedelssystemet vara ett verktyg för en sådan påverkan.

De högsta chefernas löner drar ifrån

Wed, 15 Jun 2011 11:13:51 GMT

Rapporten undersöker löneökningar för de högsta tjänstemännen i kommuner och landsting, kommunchefer och landstingsdirektörer, under tidsperioden 2000-2010. De högsta tjänstemännen de tio senaste åren fått betydligt större löneökningar än arbetare och tjänstemän. För arbetarna och tjänstemännen har löneutvecklingen legat kring 41 procent medan kommuncheferna har fått 51 procent och landstingsdirektörerna 80 procents ökning. Kommuncheferna tjänade redan i snitt mer än tre gånger så mycket som medellönerna för arbetare och har ökat avståndet ytterligare. Landstingsdirektörerna har gått från fyra gånger till att ha fem gånger så hög lön som arbetarna. Hade arbetarna i kommuner och landsting haft samma löneutveckling som kommuncheferna sedan år 2000 skulle de 2010 haft 1 400 kronor mer i lön per månad. Om de haft landstingsdirektörernas löneutveckling skulle de haft 5 700 kronor mer. Direktörerna för de största företagen i välfärdssektorn har högre inkomster än de högsta offentliga tjänstemännen. Vi har granskat deklarerade inkomster för inkomståret 2009 för nio verkställande direktörer för de stora privata koncernerna med verksamhet inom vård, omsorg och assistans. Deras medelinkomst ligger på drygt tre miljoner kronor om året eller drygt 13 gånger vad arbetarna i offentlig sektor tjänar på ett år. Kommunal har också undersökt rekrytering av kommunchefer och landstingsdirektörer. Resultatet är att de i huvudsak rekryteras från kommunoch landstingssektorn och sällan från näringslivet. Förutom Kommunals lönestatistik, statistik från SCB och uppgifter från Skatteverket har vi också använt oss av en enkät som vi skickat ut till kommuner och landsting i Sverige. Denna besvarades under april 2011 och gällde lön de senaste tolv åren samt förmåner och rekrytering för de högst uppsatta tjänstemännen. Svarsfrekvensen blev 79 procent för kommunerna och 100 procent för landstingen.

Sommarlovshetsen

Ulrika Lorentzi — Mon, 13 Jun 2011 08:39:03 GMT

Ett långt, härligt sommarlov. Det är en dröm för många. Men livet stannar inte upp för att det är sommar. Sjukhus tar emot patienter, bussar och tåg måste rulla och hotell, restauranger och affärer är öppna även på sommaren. Inte ens de som jobbar inom industrin kan vara säkra på att få semester i juli. För visstidsanställda och arbetslösa är sommaren den tid då de har chans att hoppa på fler erbjudna timmar eller ett vikariat. Arbetslivet stannar inte på sommaren, men många förskolor och fritidshem stänger. Hur går det ihop? Hur hanterar föräldrarna sommarlovshetsen – den omöjliga ekvationen med tio veckors sommarlov och ett begränsat antal semesterveckor, som en hel del föräldrar inte själva kan bestämma när de ska ta ut? Den här rapporten undersöker hur många förskolor och fritidshem som är öppna respektive stänger på sommaren och vem som tar hand om barnen när de inte har omsorg. Den bygger på tre enkätundersökningar: Enkätundersökning till 1 000 föräldrar med barn i åldern 2 till 9 år genomförd 16-24 maj 2011 av Novus Opinion. Enkätundersökning till samtliga kommuner. Enkätundersökning till ett slumpvis urval av 100 privata och kooperativa förskolor. Kommunals undersökning visar att: Endast vart fjärde barn erbjuds sommaromsorg i sin ordinarie förskola eller fritidshem. Fyra av fem förskolor stänger på sommaren. Det vanligaste är fyra veckors sommarstängt. Många kommuner bryter mot lagen om att föräldrar som förvärvsarbetar, studerar, är arbetslösa eller föräldralediga ska erbjudas barnomsorg, även på sommaren. Var femte förälder har inte fått något erbjudande om sommaromsorg när den ordinarie omsorgen är stängd. Fyra av tio av dem som har fått ett erbjudande om alternativ sommaromsorg erbjuds ett alternativ som inte uppfyller lagens krav på kontinuitet och trygghet. Hälften av föräldrarna känner press att begränsa antalet veckor som barnet går i omsorg på sommaren. Det finns flera skäl till att föräldrarna känner press: Sex av tio föräldrar känner press för att de vill att deras barn ska ha ett långt sommarlov. Upplevelsen att alla andra barn har långt sommarlov är ett viktigt skäl till att föräldrar känner press. Hälften av föräldrarna anger att barnets ordinarie omsorg stänger som ett skäl till att de känner press. Fyra av tio föräldrar vill ha barnet kort tid i sommaromsorg för att barnet inte känner personalen som jobbar på sommaren. Det är stora skillnader mellan kommunal barnomsorg och barnomsorg i privat eller kooperativ regi när det gäller erbjudande om alternativ sommaromsorg. Hälften av föräldrarna som har barn i privat eller kooperativ omsorg har inte fått något erbjudande om alternativ sommaromsorg när den ordinarie omsorgen är stängd. För föräldrar med barn i kommunal verksamhet är det var sjunde som inte har fått erbjudande om alternativ sommaromsorg. Skillnaderna snedvrider konkurrensen mellan kommunal omsorg och omsorg med privat eller kooperativ utförare. Det innebär också att föräldrar som har behov av omsorg under sommaren inte kan välja privata eller kooperativa alternativ i lika hög utsträckning. Tillsynen brister. Var sjunde kommun vet inte om de privata och kooperativa förskolorna i kommunen har stängt eller öppet på sommaren, fast kommunen är ansvarig för tillsyn av att verksamheten i privata och kooperativa förskolor följer lagar och läroplan. Kommunal kräver Öppettider i barnomsorg och skolbarnomsorg under sommaren som motsvarar föräldrarnas behov. Alla föräldrar ska få ett erbjudande om barnomsorg och skolbarnomsorg på sommaren, oavsett utförare. Befria föräldrar från sommarlovshetsen genom sommaraktiviteter i förskola och fritidshem, som utflykter, bad och strandlek. Uppdraget att ge lärande, trygghet, omsorg och service måste fullföljas även under sommaren. Det kräver god bemanning, med såväl barnskötare och fritidsledare som förskollärare och fritidspedagoger samt köks- och städpersonal, och bra planering. Lagstiftningens krav måste följas. Om förskolan eller fritidshemmet stänger ska det finnas alternativ sommaromsorg som tar hänsyn till barnens behov av trygghet och kontinuitet, helst i en verksamhet som den ordinarie omsorgen samarbetar med kontinuerligt. Frågor om öppettider och vilka alternativ som erbjuds under sommaren måste ingå i kommunens och Skolinspektionens tillsyn av fristående förskolor och fritidshem. Ge alla barn tillgång till förskola och fritidshem – även barn till föräldrar som tar emot försörjningsstöd.

"Alla andra hämtar tidigt"

Mon, 13 Jun 2011 08:32:54 GMT

Kommunals undersökning visar att öppettiderna varierar mycket mellan olika förskolor. Vanligast är att förskolorna öppnar mellan klockan sex och sju på morgonen. Ungefär var femte förskola öppnar först efter klockan sju. När det gäller stängningstider är det vanligaste att förskolan stänger mellan halv sex och sex på kvällen, men fler än var femte förskola stänger före halv sex. Det är ovanligt att förskolor har öppet efter klockan sex, endast var tionde förskola har det. - Det är tydligt i rapporten att lagens krav om att barn ska erbjudas förskola i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier inte följs, säger Annelie Nordström, Kommunals ordförande. Undersökningen visar också att: För 30 procent av Kommunals medlemmar med förskolebarn går det inte att arbeta heltid med de öppettider som barnens förskolor har. Förskolans öppettider motsvarar inte förälderns behov för var femte förälder bland Kommunals medlemmar. 67 procent av föräldrarna har inte blivit tillfrågade om vilka behov de har av öppettider på förskolan. Hälften av föräldrarna känner press att hämta tidigt från barnomsorg. Den främsta förklaringen, som varannan förälder som känner press anger, är att många andra barn blir hämtade tidigt. Personaltätheten i förskolan är betydligt lägre idag än i början av 1990-talet – nästan ett barn till per årsarbetare. Från i snitt 4,4 barn per årsarbetare 1990 till 5,3 idag. Värdet av barnomsorg i Sverige Målsättningarna för den svenska barnomsorgen är höga. Den ska ge barn omsorg och stimulera deras utveckling, göra det möjligt för föräldrar att förvärvsarbeta eller studera och stärka grundläggande värderingar som ger en demokratisk grund för samhället. Kommunal värnar dessa målsättningar. Vi anser att barnomsorgen ska vara lärande och trygg samt ge omsorg och service. Den ska fungera för barnen, för föräldrarna och som samhällsfunktion. Bra och subventionerade förskolor är en grundsten för jämställdhet och kvinnors möjlighet att försörja sig. Kommunals undersökning visar att den svenska barnomsorgen inte fullt ut lever upp till idealet om att vara både utvecklande för barnen och ett medel för att möjliggöra föräldrarnas yrkesarbete. Det är tydligt att lagens krav om att barn ska erbjudas förskola i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier inte följs. Risker för jämställdheten Regeringens förskolepolitik har två spår – valfrihetsspåret med vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng och lärandespåret med arbetet med att stärka förskolans pedagogiska uppdrag. Valfrihetsspåret är uppenbart ett hot mot jämställdheten. Från att samhället i fyrtio års tid har stött en utveckling mot att båda föräldrarna arbetar och där båda har en egen inkomst, ger nu samhället även stöd till familjer där en förälder arbetar och en är hemma. Vårdnadsbidraget kan även bidra till en norm om att barn bör vara hemma med en förälder så mycket som möjligt. Även lärandespåret kan vara ett hot mot jämställdheten om det, i kombination med låg bemanning och stora barngrupper, leder till minskade öppettider och en koncentration av den kvalitativa verksamheten till några timmar varje dag. Risken är att förskolan blir allt mer skola, under några timmar om dagen, och att omsorgsuppdraget glöms bort. Kommunals krav Öppettider i förskolan som motsvarar föräldrarnas behov. God bemanning i förskolan, så att förskolorna kan fullfölja sitt uppdrag att ge lärande, trygghet, omsorg och service. För detta behövs både barnskötare och förskollärare, och både kvinnor och män. Utökad barnomsorg med verksamhet kvällar, nätter och helger. Ge alla barn tillgång till förskolan – även barn till föräldrar som tar emot försörjningsstöd.

Alla andra hämtar tidigt

Ulrika Lorentzi — Mon, 13 Jun 2011 08:32:06 GMT

En undersökning av öppettider och tider för lämning och hämtning på förskolor gjord av Kommunals utredare Ulrika Lorentzi mars 2011.

Kommunals undersökning visar att: För 30 procent av Kommunals medlemmar med förskolebarn går det inte att arbeta heltid med de öppettider som barnens förskolor har. Förskolans öppettider motsvarar inte förälderns behov för var femte förälder bland Kommunals medlemmar. 67 procent av föräldrarna har inte blivit tillfrågade om vilka behov de har av öppettider på förskolan. Hälften av föräldrarna känner press att hämta tidigt från barnomsorg. Den främsta förklaringen, som varannan förälder som känner press anger, är att många andra barn blir hämtade tidigt. Personaltätheten i förskolan är betydligt lägre idag än i början av 1990-talet – nästan ett barn till per årsarbetare. Från i snitt 4,4 barn per årsarbetare 1990 till 5,3 idag. Värdet av barnomsorg i Sverige Målsättningarna för den svenska barnomsorgen är höga. Den ska ge barn omsorg och stimulera deras utveckling, göra det möjligt för föräldrar att förvärvsarbeta eller studera och stärka grundläggande värderingar som ger en demokratisk grund för samhället. Kommunal värnar dessa målsättningar. Vi anser att barnomsorgen ska vara lärande och trygg samt ge omsorg och service. Den ska fungera för barnen, för föräldrarna och som samhällsfunktion. Bra och subventionerade förskolor är en grundsten för jämställdhet och kvinnors möjlighet att försörja sig. Kommunals undersökning visar att den svenska barnomsorgen inte fullt ut lever upp till idealet om att vara både utvecklande för barnen och ett medel för att möjliggöra föräldrarnas yrkesarbete. Det är tydligt att lagens krav om att barn ska erbjudas förskola i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier inte följs. Risker för jämställdheten Regeringens förskolepolitik har två spår – valfrihetsspåret med vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng och lärandespåret med arbetet med att stärka förskolans pedagogiska uppdrag. Valfrihetsspåret är uppenbart ett hot mot jämställdheten. Från att samhället i fyrtio års tid har stött en utveckling mot att båda föräldrarna arbetar och där båda har en egen inkomst, ger nu samhället även stöd till familjer där en förälder arbetar och en är hemma. Vårdnadsbidraget kan även bidra till en norm om att barn bör vara hemma med en förälder så mycket som möjligt. Även lärandespåret kan vara ett hot mot jämställdheten om det, i kombination med låg bemanning och stora barngrupper, leder till minskade öppettider och en koncentration av den kvalitativa verksamheten till några timmar varje dag. Risken är att förskolan blir allt mer skola, under några timmar om dagen, och att omsorgsuppdraget glöms bort. Förskolors öppettider dåligt anpassade för Kommunals medlemmar Kommunals undersökning visar att öppettiderna varierar mycket mellan olika förskolor. Vanligast är att förskolorna öppnar mellan klockan sex och sju på morgonen. Ungefär var femte förskola öppnar först efter klockan sju. När det gäller stängningstider är det vanligaste att förskolan stänger mellan halv sex och sex på kvällen, men fler än var femte förskola stänger före halv sex. Det är ovanligt att förskolor har öppet efter klockan sex, endast var tionde förskola har det. Både i den nu gällande skollagen och i den som kommer tillämpas från 1 juli 2011 står att barn ska erbjudas barnomsorg ”i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier”. Dock behöver barnomsorg inte erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger. Problemet med bristen på barnomsorg på obekväm arbetstid har Kommunal uppmärksammat tidigare, i rapporten "Varför finns det inte nattis när det finns dagis?". I den rapporten konstaterades att en förskola utan koppling till arbetslivets utformning varken gynnar barn eller vuxna och att det framför allt är LO-medlemmar som arbetar utanför kontorstid och därför drabbas av att det inte finns barnomsorg på kvällar och helger. Undersökningen som ligger till grund för den här rapporten visar att öppettiderna inom barnomsorgen kan vara svåra att kombinera även med arbete som är förlagd på normal arbetstid, vilket för de flesta yrken är mellan sju på morgonen och sex på kvällen. 20 procent av föräldrarna i enkäten svarar att förskolans öppettider inte motsvarar deras behov och 30 procent svarar att de inte kan arbeta heltid och klara sig med de öppettider som förskolan har. Dessutom visar undersökningen att få av föräldrarna har blivit tillfrågade om vilka behov de har när det gäller förskolornas öppettider. 67 procent av föräldrarna har inte blivit tillfrågade om vilka behov de har av öppettider på förskolan. Detta visar att lagens krav om att barn ska erbjudas förskola i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier inte efterlevs. När det gäller vem som hämtar barnen i förskolan visar Kommunals undersökning att det fortfarande är barnens mammor som oftast hämtar barnen, även om barnens pappor också tar ett stort ansvar. Däremot är det inte särskilt vanligt att äldre syskon, mor- eller farföräldrar eller andra vuxna hämtar barnen. Pressen att hämta tidigt – en problematisk norm Det räcker inte att förskolan är öppen, föräldrarna måste även känna sig bekväma med att barnen är där. För många föräldrar är det inte så. Hälften av föräldrarna i Kommunals undersökning känner sig pressade att hämta tidigt från barnomsorgen. Var fjärde känner press att hämta senast klockan fyra och över hälften att hämta före halv fem. Det finns flera olika orsaker till att föräldrarna känner press och de har även fått ange flera skäl. Det vanligaste skälet är dåligt samvete för att många andra barn blir hämtade tidigt. Nästan varannan förälder som känner press anger det skälet. Näst vanligast är förskolans öppettider, 29 procent. Därefter kommer dåligt samvete för att föräldern tycker att kvaliteten på barnomsorgen (till exempel personaltäthet, gruppstorlek eller form av verksamhet) gör att barnet inte kan gå långa dagar. 27 procent anger det skälet. Skälet dåligt samvete för att barnet inte vill gå långa dagar anges av 24 procent. Det är oroväckande att varannan förälder inom Kommunal känner press att hämta tidigt från barnomsorgen. Normen om att hämta tidigt är problematisk för den försvårar för föräldrar att förvärvsarbeta och att få ihop sin vardag. Huvudskälet till den här pressen har varken med barnens eller föräldrarnas behov att göra, utan handlar om vad alla andra gör. Det går bara att spekulera varför det har blivit så. Är det tidsandan? Bred kommersiell lansering av ett hemmafruideal? Eller är det regeringens betoning av förskolan som en lärande verksamhet snarare än en barnomsorg som gör det möjligt för föräldrarna att arbeta? De näst vanligaste skälen, förskolans öppettider och kvaliteten i barnomsorgen, utgår inte heller från barnens eller föräldrarnas behov. De är i stället kopplade till vilka resurser och vilken bemanning förskolan har. Värdet av barnomsorg i Sverige Målsättningarna för den svenska barnomsorgen är höga. Den ska ge barn omsorg och stimulera deras utveckling, göra det möjligt för föräldrar att förvärvsarbeta eller studera och, som det står i förskolans läroplan, ”grundlägga och förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på”. Kommunal värnar dessa målsättningar. Vi anser att barnomsorgen ska ge lärande, trygghet, omsorg och service. Den ska fungera för Kommunals medlemmar, för barnen, för föräldrarna och som samhällsfunktion. ...för barnen Barn ska vara trygga i barnomsorgen och ges möjlighet att utvecklas. Under det senaste årtiondet har det lärande uppdraget fått allt större betydelse i den svenska förskolan. Enligt skollagen ska förskolan ”stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg”. Lagen betonar att verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov. Omsorg, utveckling och lärande ska bilda en helhet. En förskoledag är inte uppdelad i en lärandedel och en omsorgsdel utan hela dagen ska präglas av både lärande och omsorg. I läroplanen för förskolan, både den gamla och den som kommer gälla från 1 juli 2011, betonas att förskolan vilar på demokratins grund. Där konstateras att barn tillägnar sig etiska värden och normer genom konkreta upplevelser, till exempel i samspel med vuxna och andra barn. Läroplanen betonar även att barnen ska ha en väl avvägd dagsrytm. ”Såväl omvårdnad och omsorg som vila och andra aktiviteter ska vägas samman på ett balanserat sätt.” ...för föräldrarna Föräldrarna behöver en barnomsorg av god kvalitet som de har råd med, för att känna sig trygga i att lämna sina barn där och gå till jobbet. Utbyggnaden av barnomsorgen i Sverige har varit avgörande för att föräldrar ska kunna arbeta. Det är ett av grundfundamenten för jämställdhet och kvinnors möjlighet till egen försörjning. Det var tack vare barnomsorgen som kvinnor på allvar kom ut på arbetsmarknaden. Om barnomsorgen försvagas finns det risk att även kvinnors ställning på arbetsmarknaden försvagas. Både i den nu gällande skollagen och i den som kommer tillämpas från 1 juli 2011 står att barn ska erbjudas förskola ”i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier”. ...för samhället En väl fungerande barnomsorg stärker arbetslinjen. Förskolan skapar även en grund för solidaritet och sammanhållning i samhället. Forskning visar att kraftigt subventionerad, väl utbyggd förskola av hög kvalitet bidrar till att skapa jämlikhet mellan klasser, mellan kvinnor och män och mellan grupper med svensk och utländsk bakgrund. För att uppnå det måste förskolan vara så bra att den är attraktiv för de flesta föräldrar, och så billig så att de fattigaste har råd med den. Den måste också vara tillgänglig för alla, vilket den inte riktigt är i Sverige. Föräldrar som förvärvsarbetar, studerar eller är arbetssökande får ha sina barn på förskolan, men föräldrar som får försörjningsstöd får inte det – inte innan barnet fyller tre år och får del av den allmänna förskolan (som endast ger rätt till 15 timmars förskola i veckan). Barnomsorgen minskar barnfattigdom genom att göra det möjligt för båda föräldrarna, eller för en ensamstående förälder, att arbeta, studera eller söka jobb. Dessutom visar forskningen att bra förskolor bidrar till att förbättra barns förutsättningar, i synnerhet för barn från arbetarklassfamiljer. En ny svensk studie visar även att förskolor minskar språkklyftan mellan utlandsfödda och svenskfödda barn. Risker för jämställdheten Regeringens politik för barnomsorgen, som regeringen kallar förskoleverksamhet, har två spår som drar åt olika håll. Det ena är valfrihetsspåret med vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng med etableringsfrihet för inte bara förskolor utan även annan pedagogisk omsorg. Det andra spåret är ett omfattande arbete med att stärka förskolans lärande uppdrag. Pedagogisk omsorg ingår inte i arbetet att stärka det lärande uppdraget. I båda de här spåren lurar hot mot jämställdheten. Allra tydligast i valfrihetsspåret som leder Sverige in i en blandad familjepolitisk modell som inte enbart stödjer en familj där båda föräldrarna förvärvsarbetar utan även ger stöd till enförsörjarfamiljen där en arbetar och en är hemma med barn. Över 90 procent av dem som använt vårdnadsbidraget är kvinnor. Det är få föräldrar som använder vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng men regeringens opinionsbildning för ökad valfrihet kan bidra till ett ideal där barn är hemma med en förälder. Även om det inte är ett möjligt val för särskilt många föräldrar ökar pressen på föräldrar att hämta sina barn tidigt från förskolan. Det är inte lika uppenbart på vilket sätt förstärkningen av förskolans lärande uppdrag kan vara ett hot mot jämställdheten. Problemet är om allt fokus hamnar på förskolan som en utvecklande verksamhet för barnet och föräldrarnas behov av en barnomsorg för att de ska kunna jobba glöms bort. Resurstilldelningen till förskolan har inte ökat så en vällovlig satsning på lärande kan gå ut över omsorgen. Skolverkets statistik visar att de senaste tio åren har antalet barn per årsarbetare i förskolan legat på mellan 5,1 och 5,4. År 2009 var det 5,3 barn per årsarbetare, vilket är nästan ett barn mer än 1990 då genomsnittet var 4,4 barn per årsarbetare. Ett sätt att få en begränsad personalgrupp att räcka till, och utveckla den lärande verksamheten, är att minska öppettiderna. Källa: Skolverket och Statistiska centralbyrån Regeringen ger förskollärarna ett tydligare ansvar för det lärande arbetet. Drygt hälften av årsarbetarna i förskolan är förskollärare. Den andra stora yrkesgruppen är barnskötarna som utgör 42 procent. Barnskötarna nämns av regeringen som en viktig personalgrupp i förskolan, som bidrar med sin kompetens till barnens omsorg, utveckling och lärande, men försvinner i skollagen och läroplanen som en del av arbetslaget. Kommunal anser att barnskötarnas specifika kompetens behöver synliggöras. Risken finns annars att förskolor bara anställer förskollärare och förskolan blir skola under en begränsad tid av dagen. Kommunals krav Öppettider i förskolan som motsvarar föräldrarnas behov. God bemanning i förskolan, så att förskolorna kan fullfölja sitt uppdrag att ge lärande, trygghet, omsorg och service. För detta behövs både barnskötare och förskollärare, och både kvinnor och män. Utökad barnomsorg med verksamhet kvällar, nätter och helger. Ge alla barn tillgång till förskolan – även barn till föräldrar som tar emot försörjningsstöd.

Almedalen

Thu, 09 Jun 2011 11:52:10 GMT

Inget folkligt stöd för Anders Borgs uttalanden om lägre löner

Mon, 11 Apr 2011 16:05:17 GMT

I en ny undersökning genomförd av Novus opinion framkommer att finansminister Anders Borg saknar folkligt stöd för att ingångslönerna är för höga i kommunal sektor. Kommunal redovisar resultatet i en ny rapport. Här är några av undersökningens resultat: Endast 4 procent delar uppfattningen om att lägstalönen i kommunerna är för hög. Endast 13 procent håller med finansministern om att lägstalönernas nivå hindrar kommunerna från att anställa fler. En bred majoritet, två av tre svarande, menar att de inte ensam skulle klara av att försörja sig på dagens lägstalön i kommuner och landsting, 16 070 kronor i månaden före skatt vid heltidsarbete. - Att Anders Borg på allvar menar att en lön på 16 070 kronor före skatt är för hög visar att han själv inte tror på den gamla moderata devisen om att man ska kunna leva på sin lön, säger Kommunals chefekonom, Emma Lennartsson. - I äldreomsorgen kommer det att råda brist på arbetskraft i framtiden. Då är det extra viktigt att lyckas attrahera unga – och det gör man inte med låga löner och dåliga arbetsvillkor, avslutar Emma Lennartsson. Om undersökningen Rapporten ”Inget stöd bland svenska folket för Anders Borgs sänkta lägstalöner” bygger på en enkätundersökning om inställningen till lägstalöner för kommunanställda. Undersökningen är gjord mellan den 1 och 4 april 2011, och har besvarats av ett representativt urval av befolkningen. Totalt har 1 000 personer svarat på frågorna. Undersökningen är genomförd av Novus Opinion. Rapporten finns att ladda ner som pdf via länk i högerspalten.

I stressens spår

Tue, 29 Mar 2011 13:59:32 GMT

Men medlemmarna nöjer sig inte längre med att vara siffror, staplar, larmrapporter eller utredningar. Det är dags att politikerna går från ord till handling och förbättrar förhållandenai offentliga sektorn, står det i inledningen till rapporten.

Vem ska ta hand om mina föräldrar när de blir gamla?

Yeshiwork Wondmeneh — Thu, 24 Mar 2011 13:12:40 GMT

Kommunals rapport ”Vem ska ta hand om mina föräldrar när de blir gamla”, visar att intresset för att jobba inom omsorgsbranschen minskat dramatiskt på trettio år. Intresset för vård- och omsorgsutbildningen på gymnasiet har minskat dramatiskt under den senaste trettioårsperioden. Läsåret 1980/1981 sökte 18 281 behöriga elever i första hand till vård-/omvårdnadslinjen, men bara de mest motiverade 4 838 sökandena antogs. Läsåret 2009/2010 var antalet sökte till utbildningen enbart 3 041, men under oktober månad samma år fanns 3 404 intagna, vilket visar att studieplatserna var fler än antalet förstahandssökande. Det låga sökandetrycket började läsåret 1993/1994 och har legat kvar sedan dess. Bakom den dramatiska nedgången i antalet sökande i början av 1990-talet låg med stor sannolikhet nittiotalskrisen, som ledde till minskad sysselsättning i den offentliga sektorn, inte minst bland undersköterskor och vårdbiträden. Men 1990-talskrisen kan inte förklara att sökandetrycket inte har återhämtat sig sedan dess. Äldreomsorgen har länge kännetecknats av dåliga anställningsvillkor och låga löner. I äldreomsorgen är möjligheterna till heltidsanställningar begränsade, arbetsmiljön ofta dålig och medellönerna lägre än i mansdominerade yrken med motsvarande krav. När ungdomars preferenser för olika yrken kartläggs så upplevs alla dessa faktorer som oattraktiva, vilket kan förklara det minskade intresset hos ungdomar för att söka sig till äldreomsorgen. Samtidigt som sökandetrycket till vård- och omsorgsutbildningen är lågt, så kommer behovet av utbildad arbetskraft att öka kraftigt framöver (150 000 anställda till 2030 enligt rapporten Välfärdstjänsternas framtida finansiering från Kommunal 2010) som en följd av att det blir allt fler äldre i befolkningen. Antalet som utexamineras från utbildningen har också minskat i takt med det minskande intresset. Knappt 3 500 personer slutförde sin utbildning läsåret 2009/2010. Jämfört med början av 1990-talet var det nästan bara en tredjedel.

Guldgruvan i hälso- och sjukvården

Annelie Nordström och Yeshiwork Wondmeneh — Wed, 16 Mar 2011 12:04:06 GMT

Kvalitetsregistren är av stor vikt, tycker Kommunal, och är för en starkare nationell styrning. Kommunal förordar att personal som arbetar nära patienter och brukare ska ha direkt delaktighet när registren byggs ut.Svenska Kommunalarbetareförbundet har beretts möjlighet att yttra sig över rubricerad rapport och framför följande synpunkter: Allmänt Kommunal delar utredningens uppfattning om kvalitetsregistrens enorma betydelse för kvalitetsuppföljning, kvalitetsutveckling och klinisk forskning i hälso- och sjukvården. Kommunal ställer sig positivt till förslagen om en starkare nationell styrning av infrastrukturen för registren och till kraven på datakvalitet och datatillgänglighet. Sverige har en unik ställning när det gäller faktasamlingar och kommer, med hjälp av väl utvecklade och integrerade kvalitetsregister, att ha ännu större underlag för forskning och utveckling. Uppbyggnaden av nya kvalitetsregister inom äldrevård och omsorg Kommunal ställer sig bakom utredarens förslag om att fokus ska ligga på äldrevården, primärvården och psykiatrin när det gäller utbyggnad av nya kvalitetsregister. Kommunal förordar en direkt delaktighet av personal som arbetar nära patienter och brukare i utbyggnad och utveckling av kvalitetsregister. För en ökad effektivitet i processen bör man överväga att ge medarbetarna insyn och ökade kunskaper om kvalitetsregistreringens värde. Undersköterskor och vårdbiträden, tillsammans med övrig personal i omvårdnad och omsorg, spelar nyckelroller både för att identifiera relevanta kvalitetsindikatorer och för att vidareutveckla dem. Äldres fysiska och psykiska hälsa påverkas av olika faktorer. Förutom sjukdomar, så har livsstilsfaktorer som nöje, mat, motion och sociala nätverk stor betydelse för hur äldre mår, både fysiskt och psykiskt. Ett välutvecklat register över dessa faktorer, tillsammans med de renodlade sjukdomsmåtten, skulle öka möjligheterna att ge äldre effektivare vård och att ställa tydligare krav på omsorgen. Utvidgad styrelsesammansättning Utredaren föreslår att en ny styrelse ersätter den tidigare beslutsgruppen, vars huvuduppgift har varit att fördela medel till kvalitetsregistren och kompetenscentra. Enligt förslaget får styrelsen ett vidgat mandat, bl a att komma med förslag till nya satsningar. Målet för styrelsen antas vara att främja utveckling, uppföljning och forskning. Kommunal anser att styrelsens sammansättning bör utvidgas utifrån föreliggande förslag om uppbyggnad av nya kvalitetsregister inom äldrevård och omsorg. De personalgrupper som förväntas spela nyckelroller i uppbyggnadsarbetet behöver ha inflytande i styrningen, där de kan bidra med beslutsunderlag. Integritetsskydd Kommunal anser att en särskild arbetsgrupp med lämplig kompetens borde få i uppdrag att närmare titta på alla tänkbara risker för enskildas integritet med att eventuellt tillåta att uppgifter från nationella kvalitetsregister används för att identifiera patienter i syfte att kontakta dem om deltagande i en klinisk prövning. I avsnittet om Uppföljningsstudier på läkemedel (sidan 126) skriver utredaren att det blir allt viktigare för läkemedelsindustrin att kunna genomföra uppföljningsstudier på godkända läkemedel. Enligt utredningen innebär detta att läkemedlen följs upp i användning och därmed på alla typer av patienter, inte bara de som finns med i kliniska prövningar. Flera detaljerade exempel på fördelar framgår i utredningen, men däremot saknas det riskbedömningar. Den enda risk som utredaren tar upp är att det kanske skulle leda till att patienternas förtroende för kvalitetsregister minskar. Kommunal delar utredarens uppfattning beträffande fördelarna, men anser att mer resonemang borde föras kring tänkbara risker för enskildas integritet. En arbetsgrupp med en lämplig kompetens bör tillsättas och få i uppdrag att analysera eventuella risker för patientens integritet, som kan uppkomma som en följd av användning av uppgifter från nationella kvalitetsregister för att identifiera patienter i syfte att kontakta dem om deltagande i en klinisk prövning. Utöver det bör arbetsgruppen föreslå en modell för en tydligare information till patienten om eventuella konsekvenser, så att patienten kan fatta ett medvetet beslut vid förfrågan om sitt samtycke till att bli identifierad.

Lagom är bäst, varken för mycket eller för lite sjukskrivning

Thu, 10 Mar 2011 10:19:38 GMT

Karensdagen innebär ett inkomstbortfall vid första dagens sjukfrånvaro. För den som har låg inkomst och små ekonomiska marginaler, som många av Kommunals medlemmar har, kan en dags inkomstförlust slå hårt. Många medlemmar har därtill långa arbetspass. Med nuvarande utformning av karensdagen innebär det ett större inkomstbortfall för dem än för andra. Kravet att karensdagen ska avskaffas är vanligt återkommande på förbundets kongresser. De som arbetar långa pass drabbas särskilt hårt Eftersom karensdagen inte har konstruerats som en femtedel av veckoinkomsten, utan som första hela dagens (eller nattens) inkomst förlorar alla som råkar bli sjuka när de har ett långt arbetspass en större andel av sin inkomst än alla de hel- och deltidsarbetande som har en jämn arbetsfördelning fem av veckans sju dagar. För den som både arbetar deltid och långa pass blir det ännu värre. Första arbetspassets inkomst blir för dem en ännu större andel av månadens inkomst. Lika stort avdrag för alla Ett förslag om karensavdrag remissbehandlades 2004 men blev aldrig genomfört, trots att de allra flesta remissinstanserna var positiva till förslaget. Karensavdraget skulle innebära ett avdrag på en femtedels veckoinkomst i stället för en dags/ett arbetspass inkomstbortfall. Därmed skulle problemet för dem med koncentrerad (del)tid lösas. De personer som har flera arbetsgivare och som med dagens system riskerar att få flera karensdagar i samma sjukperiod skulle också få samma inkomstbortfall som alla andra. Att den som går hem sent på eftermiddagen och blir sjuk klarar sig med bara några timmars avdrag skulle också lösas mera rättvist. Att löntagare med koncentrerade arbetspass behandlas som alla andra är ett viktigt krav för Kommunal. Deras karensavdrag bör motsvara en femtedel av veckoarbetstiden. För de ytterligare timmar som arbetspasset omfattar bör de, som andra, få sjuklön. Tungt, viktigt och oundvikligt nattarbete ska ska inte drabbas av extra pålagor. Utforma avdraget på ett nytt sätt? Ett karensavdrag skulle lösa stora problem för dem som arbetar långa arbetspass. Men ett helt inkomstavdrag för en dags frånvaro är kännbart för den som har små eller inga ekonomiska marginaler. Därför diskuteras i rapporten också om självrisken kan utformas på bättre sätt än som en karensdag/ett karensavdrag. Här har Kommunal inte satt ned foten, men tycker att det är viktigt med diskussion inför den parlamentariska socialförsäkringsutredningens arbete. - En tanke är att man kanske istället skulle ha halv ersättning i tre dagar, som dessutom skulle kunna ligga som till exempel dag 1, dag 5 och dag 10 i sjukfallet. Det skulle innebära att man kanske överväger att gå tillbaka till arbetet när halvkarensdagarna kommer istället för, som nu oftast sker, efter hela veckor. - En annan tanke är att arbetsgivare och arbetstagare antingen genom lagstiftning eller avtal kommer överens om att sätta in pengar motsvarande till exempel tre karensdagar på ett sparkonto för arbetstagaren. Visserligen kan detta ses som ett tvångssparande ur löntagarnas lönepott. Det skulle ändå lindra likviditetsproblemet för den låginkomsttagare som i praktiken har svårt att skapa sin buffert. Den som tagit ut pengarna under året får mindre kvar att ta ut när året är slut. Som idag har man fått betala karensen själv. Men man har i alla fall haft pengar i reserv.

Kommunalarnas arbetsmarknad hösten 2010

Mon, 07 Feb 2011 13:23:57 GMT

Färre varslas och fler visstidsanställs. Färre har möjlighet deltidsarbeta på grund av nya hårdare regler. Många medlemmar deltar i arbetsmarknadspolitiska program. och fler medlemmar är i jobb- och utvecklingsgarantins fas 3. Många medlemmar deltar i arbetslivsintroduktion och fler medlemmar har nystartsjobb. Bilden är sammansatt, men frågan är i vilken utsträckning stödinsatserna verkligen leder till varaktiga anställningar. Ekonomisk ljusning för kommuner och landsting Det är troligt att landets kommuner och landsting sammantaget kommer att gå med ekonomiska överskott under 2010. Det beror dels på det tillfälliga statsbidraget, men också högre skatteintäkter än förväntat. Generellt sett ser framtidssituationen sämre ut för landstingen än för kommunerna där de förväntade kostnaderna kommer att öka snabbare än intäkterna. Men bilden i stort är sammansatt och utvecklingen är osäker. Antalet varsel har minskat i kommuner och landsting. Hösten 2010 finns det en antydan till ett ökat antal visstidsanställda inom vård och omsorg. Medlemstappet i förbund och a-kassa påverkar problembilden Hösten 2010 är nära 74 000 medlemmar inskrivna vid Arbetsförmedlingen (AF). Antalsmässigt är det en minskning i förhållande till hösten 2009. Försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen har dock lett till att allt färre både tecknar och kvalificerar sig för inkomstförsäkringen... Läs rapporten i sin helhet via länken i högermarginalen.

Annelie Nordström bloggar

Mon, 06 Dec 2010 08:59:34 GMT