"Capio säljer svenskt sjukvårdskunnande i Europa. Men den svenska modellen med fackligt inflytande fungerar inte. I Storbritannien är nästan ingen av de anställda organiserade." - ur Kommunalarbetaren 3/2003.
Kommunal:
Europa har äntligen återförenats efter femtio år av kallt krig och motsättning mellan öst och väst. Det kommunistiska Sovjetunionen upplöstes i början av nittiotalet. Estland, Lettland och Litauen återfick sin frihet, liksom andra länder i Öst- och Centraleuropa. Demokratins framsteg i Europa har skapat förutsättningar, men inga garantier, för bestående fred och välfärd i vår del av världen. Ännu i mitten av nittiotalet rasade krig i forna Jugoslavien och demokratin är bräcklig i flera av de nyligen självständiga länderna. I Vitryssland,inte långt från Sveriges gränser, förtrycks fackliga ledare av en auktoritär regim.
I de före detta kommunistländerna har fackföreningsrörelsenen historia där de förknippas med de kommunistiska regimerna. Det försvårar för dagens fackliga organisationer att få fäste och få nya medlemmar. Dessutom har de ekonomiska reformerna inneburit en svår omställning för många människor, inte minst kvinnorna och de äldre. För Kommunal är det naturligt att engagera sig i byggandet av demokratin och fackliga organisationer i Central- och Östeuropa. Lika angeläget är att verka för våra grundläggande värderingar om solidaritet och rättvisa i EU.Medlemskapet i EU har givit oss en ny politisk och facklig arena. Sverige är en del av en gemensam marknad med 25 länder och nära 450 miljoner människor. Inom EU fattas beslutsom påverkar oss som medborgare och arbetstagare. Kommunal ska på bästa sätt företräda medlemmarnas intressen i det fackliga och politiskaarbetet inom EU. Vi ska vara pådrivande så att våra grundläggande värderingar i så hög grad som möjligt ska sätta sin prägel på samarbetet. De politiska och ideologiska skiljelinjer som präglar Sverige återfinns även inom EU. Sakfrågorna är i stor utsträckning desamma. De handlar om rätten till arbete, välfärd och trygghet på arbetsplatsen och att bekämpa rasism ochfrämlingsfientlighet. Oavsett vars och ens inställning till EU, måste vi verka för våra medlemmars intressen i alla de europeiska institutioner där viktiga beslut och initiativ tas. För att göra detta möjligt arbetar Kommunal aktivt i de treeuropeiska yrkesfederationerna där vi är medlemmar - EPSU, EFFAT och ETF De är erkända motparter i den sociala dialogen. Kommunals deltagande i detta arbete garanterar att våra åsikter kommer fram och att vi är uppdaterade på viktiga förändringar inom EUs lagstiftning.
Europafacket EFS är den gemensamma europeiska fackliga samorganisationen och företräder EUs organiserade löntagare. Europafacket är erkänd part och har rätt att sluta avtal på den europeiska nivån. Genom LOs medlemskap i Europafacket har vi inflytande över den europeiska fackliga politiken.
Genom de svenska fackliga huvudorganisationernas (LO, TCO och SACO) kontor i Bryssel får vi information om aktuella frågor inom EU och har därmed bättre möjlighet att påverka besluten. Kommunal för fram sina krav genom egna politiska kontakter i Europaparlamentet, i andra institutioner inom unionen och på hemmaplan.
Det ekonomiska samarbetet inom EU bygger till stor del på de så kallade fyra friheterna inom den inre marknaden - fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbetskraft över gränserna. För att åstadkomma rättvisa villkor för löntagarnai Europa kräver EFS en femte frihet - rätten för fackföreningarna att vidta sympatiåtgärder över gränserna.
Mycket av lagstiftningen i Sverige eller tillägg till de svenska kollektivavtalen är resultat av beslut inom EU. Detta innebär att vi måste bli ännu bättre på att arbeta för att våra idéer om hur ett socialt Europa ska byggas får genomslag i detfackliga arbetet i EU. Vi måste föra fram våra synpunkter i god tid innan beslut fattas på EUnivå och därför jobbar vi fackligt-politiskt genom kontinuerliga kontakter på olika relevanta arenor.
Dessutom måste vi anstränga oss för att uppmuntra och fortbilda medlemmar och medarbetare att söka tjänster i EUs strukturer och/eller i de europeiska fackliga organisationerna.
Kommissionen har enligt EUs fördrag till uppgift att tillsammans med arbetsmarknadens parter ha en fortlöpande dialog med företrädare för både arbetsgivarorganisationer och fackföreningar i EU. Denna form av samarbete kallas den sociala dialogen. Det kan ske i form av dialog med våra arbetsgivare i frågor som t ex arbetsrätten, försvaret av kollektivavtal och arbetstider. Den sociala dialogen hör till hörnstenarna i den europeiska sociala modellen och utgör en motvikt till marknadskrafterna. Genom den har parterna fått ett väsentligt ökat inflytande över EUs lagstiftning när det gäller arbetstagarnas rättigheter och närbesläktade sociala frågor. I det förslag till nytt konstitutionellt fördrag ("grundlag") som för närvarande (2004) diskuteras bekräftas parternas ställning. Parterna försöker finna gemensamma lösningar, men metoden att omsätta överenskommelserna kan vara olika i olika länder. I vissa länder är lagstiftning det vanligaste sättet. Den svenska och nordiska traditionen är att i så stor utsträckning som möjligt lösa frågor genom kollektivavtal. Detta hänger ihop med den höga fackliga organisationsgraden i Sverige och de andra nordiska länderna och är något vi vill värna om.
Den sociala dialogen har banat väg för vissa framsteg på det sociala området. Det gäller i huvudsak avtal som slutits mellan parterna om minimiregler för arbetstagarnas rättigheter och som sedan blivit direktiv (lag) inom EU. Denna metod brukar kallas förhandlad lagstiftning.
Kommunal anser att detta är ett bra sätt att skapa europeiska lagar. Vi bör medverka till att metoden utvecklas och förbättras. Den användes framgångsrikt när direktiven om föräldraledighet, om deltidsarbete och om visstidsarbete antogs.
Inte lika framgångsrika är försöken att få parterna att träffa överenskommelser på europeisk nivå som sedan införlivas i respektive medlemslandgenom kollektivavtal. När detta sedan ska ske har arbetsgivarparten i många fall motsatt sig detta. Det händer även i Sverige.
Redan innan den sociala dialogen på EU-nivå etablerades på allvar i slutet av 80-talet hade EU antagit ett antal direktiv om arbetstagares rättigheter. De gällde frågor som arbetskraftens fria rörlighet inom unionen, jämställdhet mellan kvinnoroch män i arbetslivet, skydd för de anställda vid företagsöverlåtelser, konkurser och kollektiva uppsägningar, samt olika arbetsmiljöfrågor. Ett annat direktiv, utstationeringsdirektivet, bygger på att arbetslandets regler ska gälla för arbetstagare som utför arbetsuppgifter i annat land.
När Sverige förhandlade om medlemskap i EU drev både facket och arbetsgivarna på de svenska förhandlarna att försöka få igenom att kollektivavtal skulle godkännas som en alternativ metod att genomföra arbetsrättsdirektiv på den svenska arbetsmarknaden. Detta accepterades också av EU, under förutsättning att sådana kollektivavtal omfattar en överväldigande majoritet av löntagare och företag.
På branschnivå har flera dialoger startats och inom Kommunals sektorer finns det idag etablerade dialoger inom bland annat lokal och regional förvaltning, busstrafik och inom lantarbetarområdet. Det pågår också förhandlingar om att formalisera dialogerna inom sjukhussektorn och inom den statliga förvaltningen.
Inom jordbrukssektorn har den europeiska sociala dialogen på branschnivå förts ett stort steg framåt. I ett avtal som undertecknades på frivillig basis 1997 fastställs för första gången på EU-nivå de viktigaste faktorerna för arbetsförhållanden, som maximal vecko- arbetstid, daglig viloperiod, raster och maximalt antal arbetstimmar för nattarbete.
Debatten om avreglering och privatisering är omfattande i Europa och EU, precis som i Sverige. Kommunal kräver att privatiseringarna begränsas och att en ordentlig utvärdering görs om vilka följder dessa har fått. Detta krav kan förbundet driva via arbetet i den europeiska federationen för offentliganställda, EPSU.
Att garantera medborgarna tillgång till grundläggande välfärdstjänster är en viktig uppgift för EU. Europaparlamentet och EU-kommissionen har visat detta genom att så kallade tjänster i allmänhetens intresse kan gå före reglerna för hur den inre marknaden ska fungera samt konkurrensreglerna.
Det betyder inte att frågan är borta från dagordningen. Liksom nationellt i medlemsländerna står här olika politiska och ekonomiska intressenmot varandra. Starka krafter vill gå vidare med en nyliberal avregleringspolitik.
Detta avspeglas till exempel i ett förslag från kommissionen till en ny strategi för den inre marknaden. I den finns inslag som strider mot den syn som de fackliga organisationerna har. Strategin är ensidigt inriktad på åtgärder som ytterligare liberaliserar marknader och tar inte hänsyn till parternas roll. Den är inte heller integrerad i målet om hållbar utveckling.
Ett kontroversiellt förslag gäller konkurrensutsättning av vattensektorn, vilket dock Europaparlamentet motsatt sig. Enligt Kommunals bestämda mening finns ingen gränsöverskridande handel för dricksvatten och därför inte någon roll för kommersiella krafter.
Dessa exempel visar att facket hela tiden måste bevaka och driva löntagarnas intressen inom EUs institutioner. Kommuners och andra offentliga myndigheters rätt att välja bästa sätt för att tillhandahålla tjänster är centralt för oss.
Det faktum att utländska företag utför tjänster på uppdrag av kommuner och landsting ställer nya krav på oss som facklig organisation. Kommunal måste kunna ge stöd vid upphandling genom att förmedla kunskap om det utländska företaget.
Genom direktivet om europeiska företagsråd, EWC (European Work Councils), ges de anställda inflytande i företag som är verksamma i två eller flera medlemsstater. Förutsättningen är att dessa har mer än 1 000 anställda och minst 150 i två av länderna.
Enligt direktivet ska företaget på arbetstagarnas begäran upprätta ett råd med upp till 30 företrädare för arbetstagarna och företagsledningen. I Sverige har de fackliga organisationerna rätt att begära överläggningar om att inrätta ett företagsråd och att utse sina ledamöter.
En viktig uppgift för Kommunal är att noggrant bevaka vilka företag som berörs av direktivet. Kommunal bör alltid ha ett aktuellt register över de företag som verkar inom förbundets avtalsområden och vilka som representerar oss ide olika företagsråden. Detta är ingen stor verksamhet inom Kommunal, men viktig för de medlemmar som arbetar i de gränsöverskridande bolagen. Därför är det Kommunals ansvar att verksamheten fungerar på ett så bra sätt som möjligt och att se till att det tecknas avtal om företagsråd i berörda bolag.
På senare år har EFFAT, Europafederationen för bl a jordbruket, startat europeiska företagsråd i mer än 90 transnationella företag och har åstadkommit en bra social dialog i flera sektorer, bl a jordbruk, catering, tobak- och sockersektorerna.
Enligt EU-lagstiftningen ska företag med verksamhet i två eller fler EU-länder kunna välja den nya bolagsformen europabolag (Societas Europaea). Syftet är att förenkla för att bolag ska kunna ha verksamhet i flera EU-länder.
Ett villkor för att ett europabolag ska kunna registreras är att frågan om de anställdas medinflytande är löst. Direktivet innehåller inga bestämda regler om hur information och samråd i europabolag ska gå till eller om vilken styrelserepresentation de anställda ska ha. I första hand ska arbetsgivare och arbetstagare försöka förhandla fram ett avtal om detta.
I EU förändrar facket arbetsvillkor i Sverige