Nästan alltid är det kvinnornas och flickornas uppgift att se till att hela familjen har vatten att dricka, laga mat med, för att tvätta kropp och kläder och vattna djur och grödor. Pojkar får i viss utsträckning hjälpa till men så fort de blir män så undantas de från plikten att bära vatten. Det ingår i själva mansbegreppet.

Vatten är en mänsklig rättighet och grunden för all utveckling i ett land. Dålig vattenförsörjning berövar flickor deras möjlighet till utbildning, det leder till att industrier inte kan utvecklas eller att epidemier inte hålls borta genom god hygien.

En stor del av sjukdomarna i fattiga länder skulle kunna undvikas med bättre vattendistribution. Det innebär minskat lidande men också att alla de kvinnor som måste vistas på sjukhusen för att se till sina barn skulle kunna delta i arbete och samhällsutveckling i stället under den tiden.

Jätteföretagen plockar russinen

Detta är inga nyheter. Det känner kanske de flesta till. Men vad som är nytt och det somgör det viktigare än någonsin tidigare att släppa in kvinnorna i vattendiskussionernas finrum är att vatten håller på att göras till en handelsvara bland andra.

Stora multinationella företag lägger under sig vattentillgångar, köper upp vattenledningssystem för att sedan höja prisernaoch ta hem vinsterna. De privata vattenföretagen har genom sina politiska kontakter och genom sin starka lobbyverksamhet fått de internationella utvecklingsorganen att på fullaste allvar hävda att det enda som kan öka tillgången på vatten i världen är tillgång till privat riskvilligt kapital.

Vi menar att ensidig privatisering är fel väg för att nå en utveckling som kan ge fler människor i världen tillgång till rinnande tjänligt vatten. De privata jätteföretagen i vattenbranschen, Suez, Veolia, Thames Water och Saur, sitter på mycket stor kompetens som ska tas tillvara. Men det är själva vinstbegreppet som får dem att snubbla i vattenfrågan.

Vinstintresset som drivkraft för vattenförsörjning leder till att företag plockar russinen urkakan och lämnar de mest behövande i sticket. Vattenföretagen satsar hellre på att köparedan fungerande vattensystem i Sverige och andra västländer än på de utvecklingsländer med de omfattande investeringar som det kräver.

En demokratifråga

Frågan om vattnet är inte enbart en teknisk fråga utan i första hand demokratisk.Kommunals inställning är att vatten är en grundläggande mänsklig rättighet och inte en ekonomisk vara. Vatten bör vara en politisk angelägenhet i världssamfundet men också i Sverige. Svenska vattenverk ska ägas och drivas av kommunerna.

Kommunal tar ställning

• Ingen enskild individ eller företag ska ha rätt att tillskansa sig vattenresurserna som sin privata egendom.
• Politikerna ska ha kontrollen över vattnet och sätta priset.
• De anställda ska ha rätt utbildning och deras kunskaper och idéer ska tas tillvara för högsta kvalitet.
• Självkostnadsprincipen ska gälla. De som levererar vattnet, renar vattnet etc ska självklart ha betalt för det men det är självkostnadsprincipen som gäller. En av politikerna bestämd del av överskottet återinvesteras i underhåll, utbildning och utveckling.
• Den offentliga sektorn ska stärkas och få de resurser som behövs för att leverera rent vatten till människorna.
• Fler kvinnor ska väljas in i de sammanslutningar där vattenfrågan diskuteras och beslutas.