Kommunal - Fakta och tankar

Få upp ögonen för inkomstförsäkringen

Anna Spånt Enbuske — Thu, 17 Dec 2009 19:40:41 GMT

Arbetslöshetsförsäkringen är löntagarnas viktigaste inkomstskydd vid ekonomiska kriser. Sedan årsskiftet 2006/2007 har den blivit både dyrare och sämre. Många har därför valt att lämna/avstå från medlemskap i en a-kassa – drygt 480 000 personer. Det urholkar systemet med fackanslutna a-kassor och en frivillig anslutning till arbetslöshetsförsäkringen. De förändrade villkoren i arbetslöshetsförsäkringen har slagit hårdast mot dem som redan under högkonjunkturen haft svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden. Det är människor med svag förankring på arbetsmarknaden – många med tillfällig anställning och ofrivillig deltid. Underförsäkrade medlemmar Lägre ersättning från försäkringen har också fått svåra konsekvenser för redan etablerade grupper på arbetsmarknaden – många av dem är medlemmar i Kommunal. Från och med den 1 januari 2007 är den inkomstrelaterade delen i arbetslöshetsförsäkringen indelad i tre ersättningsnivåer (80, 75 och 65 procent), beroende på antalet utnyttjade dagar i försäkringen. Tidigare gällde 80 procent under hela arbetslöshetsperioden. Därtill har det så kallade taket legat kvar på 18 700 kronor per månad sedan 2002. Ersättningen från försäkringen har alltså inte höjts i takt med reallöneutvecklingen. Den lägre ersättningen har lett till att fler och fler medlemmar är ”underförsäkrade”, dvs. deras ersättning från försäkringen motsvarar inte 80 procent av deras tidigare inkomst. I juli 2009 hade hälften av de arbetslösa medlemmarna i Kommunals a-kassa (cirka 13 700 personer) en inkomst över taket – de var ”underförsäkrade”. Regeringens försämringar i a-kassan har motiverat Kommunal att teckna en kollektiv inkomstförsäkring i Folksam. På så vis kan medlemmar under sina första 100 dagar som arbetslös (även på deltid) få en 80-procentig kompensation för inkomster mellan 18 700 och 35 000 kronor per månad. Folksam har hittills under 2009 betalat ut närmare 4 000 ersättningar (tom oktober). Betydande inkomstkälla Ersättningen från inkomstförsäkringen kan vara en betydande inkomstkälla. En tredjedel av ersättningstagarna fick över 2 000 kronor per månad. Den andra tredjedelen fick mellan 500 och 2 000 kronor per månad. Den resterande tredjedelen fick mindre än 500 kronor per månad. Arbetslöshet innebär mindre pengar i plånboken varje månad. Trots detta är det alltför få medlemmar som utnyttjar möjligheten till ersättning från inkomstförsäkringen. Få skickar in Varje månad skickar Kommunals a-kassa brev till de medlemmar som är berättigade till inkomstförsäkring för första gången. Medlemmen ska därefter själv skicka in sin ansökan till Folksam. Men endast hälften gör det. Kommunal måste ta reda på orsaken. Arbetslöshetsförsäkringen har en viktig roll att fylla. Den ska utjämna inkomstskillnader mellan dem som har och inte har arbete. Därmed minskar pressen nedåt på lönerna och arbetslösa slipper sänka sina löneanspråk. Det är en politik som går på kollisionskurs mot regeringens. Stärkt förtroende Kommunal måste fortsätta arbeta för att stärka förtroendet för fackanslutna a-kassor. En bra arbetslöshetsförsäkring, som är tillförlitlig och lätt att förstå, skapar legitimitet åt parternas gemensamma ansvar för lönebildningen och värdet av kollektivavtal på arbetsmarknaden.

Jämlikhet kräver gemensam välfärd

Yeshiwork Wondmeneh — Thu, 03 Dec 2009 15:17:32 GMT

Ett modernt samhälle kan beskrivas utifrån flera olika egenskaper, men enligt min åsikt, kännetecknas det främst av sina intentioner och tydliga mål för att uppnå jämlikhet och jämställdhet. Det svenska samhället har lyckats skapa förutsättning för jämlikhet och jämställdhet och därmed uppfyllt kriterierna för modernitet. Den förutsättning jag syftar på är tillgången till gemensamt finansierade välfärdstjänster. Omsorg av barn, äldre och handikappade, fritid och skola, vård och omvårdnad är livsådror i det moderna samhällets anatomi. Stryps dessa livsådror kan det moderna samhället ”dö” eller kvävas så svårt att det kan sväva mellan liv och död. Det blir inte så dramatiskt som det kanske låter om vi tittar närmare på de grundpelare som välfärdstjänstesektorn bidragit med: Arbetsuppgifter som tidigare hade skötts gratis i enskilda hushåll, ofta av kvinnor, har kunnat organiseras storskaligt och de utförs professionellt, för det mesta av kvinnor. Kvinnor frigör tid från obetalt hemarbete och satsar in den i produktivt arbete, i utbildning, i politiskt deltagande eller i övrigt samhällsengagemang. Välfärdstjänster fördelas efter individens behov och inte efter hennes betalningsförmåga. Gemensam finansiering Tack vare den gemensamma finansieringen förebyggs, eller åtminstone minskar, risken för att vara beroende av enskilda organisationers eller individers välgörenhet. Detta kan betraktas som en förenklad innebörd av jämlikhetsaspekten. Sammanfattningsvis skapar välfärdstjänstesektorn: förutsättningar för jämställdhet grunder för jämlikhet i levnadsvillkor arbetsmarknads- och sysselsättningsfördelar Grundförutsättningen för att med en relativt högre sannolikhet träffa bägge målen, jämlikhet och jäm- ställdhet, är en gemensam finansiering. Och jag vill hävda att det inte går att träffa bara det ena. Ett ojämlikt samhälle kan inte uppnå jämställdhet eller tvärtom. Samhällen med högre grad av sociala klyftor, med avseende på ekonomisk och politisk makt, har även en högre grad av kvinnoförtryck. Kräver arbetande människor Vi vet alla att den gemensamma finansieringen är beroende av andelen människor i arbetsför ålder som arbetar och betalar skatt. Denna andel minskar när arbetslösheten ökar som en följd av låg konjunktur. Logiskt bör den öka när arbetslösheten minskar. Men problemet är att arbetslösheten inte verkar minska tillräckligt mycket för att bringa finansieringen av välfärdstjänsterna i balans. När ekonomin återhämtade sig efter nittitalskrisen stannade arbetslösheten på en mycket högre nivå än den varit före krisen. Enligt prognoserna blir det inte annorlunda efter nuvarande kris heller. Politisk konsensus men olika åtgärder Skattebasen kan minska även av ett annat skäl, nämligen om andelen som av ålderskäl inte kan arbeta ökar i förhållande till de som är i arbetsför ålder. En tredje faktor kan vara om en stor andel av den arbetande befolkningen drabbas av epidemi eller en långvarig ohälsa. Frågan är vad kan det göras för att inte förlora förutsättningen till det moderna, dvs. det jämlika och jämställda, samhället? Idag verkar det allmänt råda en politisk konsensus om en gemensam finansiering av välfärden. Men skillnaden kan ligga i de konkreta åtgärder som partierna föreslår för att finansiera välfärdstjänsterna. Det ställer höga krav på oss väljare. Vi måste aktivt och vaksamt syna de politiska löftena eller dess konsekvenser. Vilka åtgärder urholkar de gemensamma medlen? Vilken politik bidrar mest till ojämlikhet och ojämställdhet?

Nya vägar för Kommunal att nå sina medlemmar

Sofia Berglund — Fri, 09 Oct 2009 07:46:48 GMT

Kommunal kan påverka genom sin konsumentmakt. Det är den bakomliggande idén till att förbundet är medlem i Rättvisemärkt sedan 2006. Kommunal vill leva som vi lär och har arbetat med att förändra inköpen av livsmedel ända sen maj 2004. Förbundskontoret har sen dess köpt drygt ett ton Rättvisemärkt kaffe per år, totalt mer än fem ton Rättvisemärkt kaffe. Tack vare denna stora mängd och ett långsiktigt förhållningssätt till leverantörerna har Kommunal kunnat ställa krav på Rättvisemärkt-produkter både när det gäller pris, utbud och leverans. Många avdelningar och sektioner är engagerade. 3 av 4 avdelningar och 6 av 10 sektioner uppger att de arbetar med Rättvisemärkt på något sätt. De vanligaste formerna är att informera förtroendevalda, framförallt vid årsmöten och att förändra inköpen och börja köpa in Rättvisemärkt kaffe och te. Dessutom har några avdelningar och sektioner haft Rättvisemärkt som övergripande tema på årsmöten och medlemsmöten. Schyssta presenter Kännedomen om rättvisemärkta gåvor är stor, 8 av 10 avdelningar, respektive 7 av 10 sektioner känner till att Kommunal har rättvisemärkta gåvor och de allra flesta tycker det är bra. På frågan om de kommer att köpa rättvisemärkta gåvor i framtiden svarar 6 av 10 ja medan 4 av 10 svarar nej eller är osäkra. Bland svaren kan utläsas att flera avdelningar och många av de sektioner som inte kommit igång med Rättvisemärktarbetet skulle vilja göra det. De ser att ett engagemang i frågor kring Rättvisemärkt kan vara en ny slags mötesplats, där Kommunal kan nå många unga medlemmar och skapa kontakt med medlemmar från ett delvis nytt och lockande perspektiv. Men de uppger samtidigt att de är osäkra på vad de skulle kunna göra och att de saknar goda exempel på hur man kan gå till väga. För att möta upp denna önskan från avdelningar och sektioner tas nu en folder fram som utformats på ett konkret och handlingsinspirerande sätt. Där finns goda exempel på hur avdelningar och sektioner som redan kommit igång jobbar med Rättvisemärkt och fler exempel på vad man kan göra i framtiden. Foldern beställs via Materialbanken. Undersökningen som berättar detta ingår i en rapport som kallas Kommunals engagemang i Föreningen för Rättvisemärkt. Den innehåller information om: Vad Rättvisemärkt är, Hur Kommunal samarbetar med Rättvisemärkt, Hur Kommunal utvecklat sina inköp av Rättvisemärkt-certifierade produkter och Värdet som kan uppstå ur samarbetet med Rättvisemärkt. FS godkände rapporten i våras och beslutade att Kommunal ska fortsätta vara medlemmar i Rättvisemärkt. Många möjligheter med lokala aktiviteter På avdelningarna finns sedan 2006 rättvisemärktansvariga som driver arbetet på avdelningarna och ett par avdelningar har utbildat rättvisemärktambassadörer hos Rättvisemärkt. Denna höst går även två andra spännande evenemang av stapeln. Tisdagen den 20 oktober är det ”Fairtrade Fika – Världens största fikapaus” och den 12 oktober är startskottet för ”Fairtrade Fokus” som genomförs i livsmedelsaffärer under två veckor i ett tjugotal städer i hela landet. Den som vill veta mer eller få konkreta tips och inspiration kan höra av sig till Molly Aulin som är inköpsansvarig för livsmedel på förbundskontoret och Sofia Berglund som är utredare på förbundskontorets Välfärdsenhet.

Sämre villkor för utlandsfödda medlemmar

Bodil Umegård — Thu, 03 Sep 2009 14:41:03 GMT

Kommunals medlemmar födda utanför Norden har sämre anställningsvillkor och lägre lön än medlemmar födda inom Norden. Det visar en utredning som Kommunal har gjort. Sämst villkor har medlemmar födda i länder utanför EU. Av dessa är var tredje medlem visstidsanställd och var femte timavlönad. Att satsa på fler tillsvidareanställningar kan vara ett sätt att få upp lönerna för den här gruppen, menar Kommunals utredare Bodil Umegård.

Det var 2001 som Kommunal för första gången gjorde en kartläggning av löne- och anställningsvillkor efter medlemmarnas födelseland (Lönepolitiska utredningen). Den visade att medlemmar födda utanför Norden hade sämre anställningsvillkor och lägre löner. Nu har Kommunal även fått tillgång till statistik för åren 1998, 2005 och 2007. Statistiken visar bland annat visar att andelen utlandsfödda medlemmar fortsätter att öka. 1998 var andelen bland de sysselsatta medlemmarna 10 procent och den hade 2007 ökat till 15 procent. Av dessa är två av tre födda i ett land utanför EU. Splittrad bild Medlemmar födda utanför Norden har en högre andel män, som i huvudsak återfinns i kvinnodominerade yrken. Den högsta utbildningen för tre av fem bland denna grupp är gymnasieutbildning, medan motsvarande andel för födda i Norden är fyra av fem. Här är bilden splittrad – en av fem har lägre och lika många, en av fem, har högre utbildning. Att var femte har högskoleutbildning visar att matchningen mellan jobb och utbildning inte fungerar tillfredsställande för de utlandsfödda. Ökningen av tillfälligt anställda och timavlönade som skett efter 90-talskrisen inom flera av Kommunals branscher var större bland Kommunals utlandsfödda medlemmar än bland svenskfödda. Sämst är det för medlemmar födda i länder utanför EU. Av dessa är var tredje medlem visstidsanställd och var femte är timavlönad. Födda utanför Norden har även 6 procent lägre löneläge (median) än medlemmar födda inom Norden. Löneskillnaden är lika stor 2007 som 2001 och då har antalet utomnordiskt födda medlemmar ökat med 16 000 till 49 000. Men det har skett en förbättring. Satsningen på höjda lägstalöner har haft en positiv effekt för löneskillnaderna vad det gäller de lägsta lönerna (10 percentilen) – där skillnaderna var som störst tidigare. En del av skillnaderna kan förmodligen förklaras av kortare arbetslivserfarenhet, utbildning i yrket och vistelsetid i landet – uppgifter som vi inte har tillgång till. I vilken mån ren lönediskriminering förekommer kan inte kartläggningen svara på. Men Kommunals sammanpressade lönestruktur borde tillåta medlemmar med relativt sett kortare vistelse att ganska snabbt komma upp i ”rätt” lön men så är alltså inte fallet. Det är inte rimligt att man måste vistas i landet tio år eller mer för att skillnaderna ska försvinna. Kommunal måste göra mer För utlandsfödda medlemmar är det viktigt att förbundet fortsätter satsa på att höja lägstalöner i kollektivavtalen. Men det är inte tillräckligt. Eftersom tillfälligt anställda allmänt har betydligt lägre lön än fast anställda och eftersom tillfälliganställning är vanligare hos medlemmar med utländsk bakgrund, så kan det effektivaste sättet att höja lönen vara att se till att fler får tillsvidareanställningar – och därmed högre löner. Det gäller också att kunna se den kompetens som redan finns och göra den tydligare. Utlandsfödda medlemmar ska få stöd och hjälp med att tillgodoräkna sig utländsk utbildning och att validera kunskap som de fått på arbetsplatsen. Flertalet av Kommunals medlemmar har individuell lönesättning enligt avtal. Det är viktigt att de kriterier som ska ligga till grund för lönesättningen, och som förklarar löneskillnader individer emellan, är klara och tydliga. När utrymmet för godtycke minskar kan det vara lättare att bedöma om löneskillnader beror på diskriminering eller inte. Det fackliga arbetet med att påverka lönekriterierna blir därmed också ett verktyg för att förhindra diskriminering.

Bättre säkerhet på hästgårdar och ridskolor

Wed, 17 Jun 2009 14:06:17 GMT

Hästsektorn levererar massor av underhållning, fritidssysselsättning och glädje för många människor. Kommunal har drygt 1300 medlemmar på området, men andelen oorganiserade inom branschen är hög. Regeringens nya satsning på 15 miljoner kronor till sektorn skulle kunna bidra till ökad trygghet och bättre fysisk och psykisk arbetsmiljö för arbetstagarna. För Kommunal är detta ett gyllene tillfälle att driva frågor om anställningsvillkor, arbetsorganisation, ledarskap och kollektivavtal för de anställda inom hästsektorn.Runt 1920 fanns det i Sverige ungefär 700 000 hästar som utgjorde en praktisk förutsättning för både jordbruket och försvarsmakten. I takt med traktorns intåg försvann dock hästarna och knappt 40 år senare var brukshästarna nästan borta. I dagens Sverige finns drygt 280 000 hästar. Hästsektorn har på bara ett par decennier vuxit fram med två nya huvudinriktningar. Den ena, där ridsporten ingår, utövas främst på hobbynivå som sport, fritid och motion. Mycket av den verksamheten sker i ideella organisationer. Den andra inriktningen, trav och galopp, rymmer en förhållandevis stor andel näringsverksamhet, tack vare de goda avsättningsmöjligheter som skapas inom spelverksamheten. Sektorn omsätter totalt omkring 20 miljarder kronor varje år. Drygt hälften utgörs av spel på trav- och galoppbanorna, dit cirka två miljoner besökare kommer varje år. Hästsporten i Sverige är tillgänglig för alla, enligt Svenska Ridsportförbundet utövar en halv miljon personer aktivt ridsport. Både rid- och travhästar hålls främst för fritid, sport och rekreation, och sektorn har till stor del vuxit tack vare ideella krafter. Hästgöra under oreglerade former Gränsen mellan hobby och arbete inom branschen är många gånger otydlig. Inom hästnäringen finns det idag cirka 10 000 helårstjänster, som genom spridningseffekter ger upphov till ytterligare mellan 9 000 och 18 000 helårstjänster. Det ideella arbetet som till stor del byggt upp sektorn förekommer i många delar av verksamheten. Såväl styrelsearbete på ridklubbar som tränings- och stallarbete utförs till viss del av intresserade personer som tillfälligt ställer upp utan korrekt ersättning. En bieffekt som det mer eller mindre ideella arbetet har gett upphov till är att anställningsförhållandena många gånger både är otydliga och därmed också osäkra. Regeringen beslutade i början av januari att satsa 15 miljoner kronor på hästsektorn. Meningen med satsningen är att stimulera och utveckla företagande och forskning inom området samt att främja säkerheten inom hästsport och ridning. Ett av målen är att främja livskraftigt hästföretagande, något som skulle kunna leda till fler bestående arbetstillfällen och till att anställningsförhållandena inom sektorn utvecklas. Chans att komma ikapp Satsningen på livskraftigt hästföretagande är ett mycket bra tillfälle för sektorn att komma ikapp på några av de områden där företagandet blivit eftersatt, som till exempel: • Anställningstrygghet För att skapa stabilitet i verksamheten och att möjliggöra trygga anställningar och säker arbetsmiljö är det viktigt att styrelseledamöter har tillräcklig kunskap om styrelsearbete och om det ansvar det medför. I dag händer det att föreningar missköter sitt arbetsgivareansvar och till och med går i konkurs till följd av styrelsens okunskap eller bristande kontinuitet. • Naturabetalning Inom stora delar av sektorn förekommer så kallad kvittning. Löner, arbetsgivareavgifter och därmed även pensionsvillkoren byts delvis ut mot annan ersättning, till exempel i form av billigare stallplats, foder eller lektioner. • Arbetsmiljö Genom att belöna exempelvis ungdomars intresse med arbetsuppgifter och ansvar men utan korrekta anställningsavtal, byggs en viss osäkerhet in i verksamheten. Det kan drabba verksamheten på flera sätt. Bland annat genom osäker tillgång på personal, vilket kan utgöra ett allvarligt hot både mot den psykosociala arbetsmiljön och mot säkerheten. Underbemanning i stall kan vara mycket stressande eftersom djuren drabbas när personalen inte hinner med. Det kan även innebära stora skaderisker då stress kan bidra till att rutiner ändras, att hästarna blir stressade och till att säkerhetstänkandet får stå tillbaka. Regeringssatsningen ger nu ett mycket bra tillfälle för Kommunals företrädare att driva frågor om anställningsvillkor, arbetsorganisation, ledarskap och kollektivavtal för att öka tryggheten för de anställda inom hästsektorn.

Kampanj för heltid och trygga jobb

Wed, 17 Jun 2009 14:03:52 GMT

Heltid en rättighet, deltid en möjlighet gäller både kvinnor och män. Men det är i kvinnornas vardag som den största förändringen måste ske. Genom ett seminarium som ställer frågan om ”Vad kvinnor vill ha”, och en kampanj som ger svaret – ”Heltid såklart!”, vill Kommunal uppmärksamma att problematiken med ofrivillig deltid och otrygga anställningar går att komma till rätta med.Svensk arbetsmarknad är tydligt uppdelad i en manlig och en kvinnlig del. Där män jobbar är det heltid och fast anställning som gäller, där kvinnorna finns råder snarast motsatsen. Kvinnor med låg utbildning har dessutom oftare osäkra anställningar och en arbetstid som gör att de inte kan försörja sig. Många försök har under åren gjorts att bryta denna traditionella arbetsfördelning mellan könen, men inget har hjälpt. Det ofrivilliga deltidsarbetet och de otrygga anställningarna skapar stora problem i dagens arbetsliv – inte minst för Kommunals kvinnliga medlemmar. Bara en av tio svenska kommuner erbjuder heltid som en rättighet. Arbetstider i förändring Få frågor har så stor betydelse för allas tillvaro som just arbetstiden. Den berör så mycket mer än den tid vi tillbringar på arbetet. För samtidigt avgör den hur mycket vi kan ägna oss åt fritidsaktiviteter, barn och familj. Arbetstiden har dessutom en central betydelse för den egna försörjningen, för samhällsekonomin och vår gemensamma välfärd. Men vilket mål ska Kommunal ha för arbetstiderna? Det ska förbundsmötet nästa år ta ställning till. Arbetstidsprojektets uppdrag från 2004 års kongress är att ta fram en ny målsättning i arbetstidsfrågan. Projektet ska till vårens förbundsmöte presentera sitt förslag, som bland annat utgår från resultaten i höstens medlemsdialog ”Tid för dig”, där medlemmarna lämnade in sina synpunkter på arbetstidens längd och förläggning. Deltid på vems villkor? Problematiken med ofrivillig deltid och otrygga anställningar är välkänd och borde gå att komma till rätta med. Uppdelningen i frivilligt och ofrivilligt deltidsarbete är emellertid inte oproblematisk. Ofrivilligt deltidsarbete handlar om att arbeta mindre än vad man själv vill därför att det inte finns heltidsarbete att få. Samtidigt finns det sannolikt många deltidsarbetande som även av andra skäl inte upplever det som ett frivilligt val. Jobbet kanske är för slitigt. Har man dessutom huvudansvar för hem och barn så orkar många helt enkelt inte att jobba heltid. Om förhållandena såg annorlunda ut skulle de arbeta heltid. Den allra otryggaste anställningsformen, behovsanställning, har också blivit allt vanligare. Brist på trygghet får många negativa konsekvenser för de drabbade. Med en lön som inte räcker till en självständig försörjning skapas ett beroende. Möjligheterna att påverka villkoren på arbetsplatsen blir sämre. Att planera framtiden blir en ouppnåelig lyx. Heltid såklart! Denna orättvisa drabbar kvinnorna allra hårdast. Tre av fyra ofrivilligt deltidsarbetande är kvinnor. Åtta av tio kommunalare med visstidsanställning är kvinnor. Heltid en rättighet, deltid en möjlighet gäller både kvinnor och män. Men det är i kvinnornas vardag som den största förändringen måste ske. För att väcka opinion om kvinnors villkor på arbetsmarknaden driver Kommunal under våren en kampanj under rubriken ”Heltid såklart!”. Namnet signalerar att rätten till heltid är en självklarhet, något som borde ha införts för länge sedan. Det besvarar också en av de viktigaste frågorna som en arbetsgivare kan ställa sig: Vad krävs det för att få fler intresserade av att arbeta i vården? Heltid såklart! Kampanjen, som är en del av Kommunals arbetstidsprojekt, riktar sig först och främst till opinionsbildare, beslutsfattare och medlemmar. Den ska visa beslutsfattarna i kommunerna vad ”deltidsfällan” innebär för kvinnor och att situationen går att ändra på. En central del i kampanjen blir en faktabank, där man kan räkna ut vad heltid skulle innebära för en själv eller för den egna kommunen. Där ska man också kunna ta del av goda exempel där heltid lett till bättre trivsel, lägre sjuktal och kvalitetshöjningar utan ökade kostnader. Kampanjen kommer att synas på Internet, i media och på andra ställen där våra budskap syns väl både internt och externt. Startskottet för kampanjen blir seminariet ”Vad kvinnor vill ha” på internationella kvinnodagen den 8 mars.

Måttet på den fackliga styrkan

Wed, 17 Jun 2009 14:00:09 GMT

Organisationsgrad är ett av flera mått på en fackförenings styrka. Den visar i hur hög grad de anställda sluter upp bakom idén om det fackliga löftet, att ingen ska ta arbete under den avtalade lönen. Sverige är organisationsgraden överlag hög. Åtta av tio arbetande väljer att vara med i en fackförening. Det gör oss bäst i världen! Men vi har varit bättre.Kommunal har i dag 580 000 medlemmar. Organisationsgraden, som alltså visar antalet medlemmar i förhållande till antalet anställda inom Kommunals avtalsområden, är i dag 77 procent. Men 1995 var den som allra högst: 87 procent. Sedan började antalet medlemmar att minska i spåren av de stora nedskärningarna i offentliga sektorn, och organisationsgraden sjönk till dagens 77 procent bland anställda i kommuner och landsting. Vi har ännu inte uppgifter från de privata avtalsområdena, som omfattar drygt 100 000 medlemmar, men vi vet att organisationsgraden där är ännu lägre. Tydliga skillnader Betraktar man siffrorna grundligt så framträder tydliga skillnader beroende på bland annat kön, ålder, region och anställningsform: Månadsavlönade, tillsvidareanställda kvinnor har hög organisationsgrad (89 procent). Timavlönade män har extremt låg organisationsgrad, (22 procent). Kvinnor över 30 år har en anslutningsgrad på 86 procent medan män under 30 har 41 procent. Bland de unga, åldersgruppen 16-29 år, är organisationsgraden 52 procent. I den äldsta gruppen, 60-64 år, är den 90 procent. Storstadsregionerna har betydligt lägre grad än övriga landet. Stockholms län har 63 procent jämfört med övriga landets 79 procent. Skillnaden i organisationsgrad mellan män och kvinnor, åldersgrupper, anställningsformer, län och vissa yrken har dessutom ökat under åren 1995- 2005. Många att värva En del av det vi ser har med förändringar på arbetsmarknaden att göra. Men till stor del handlar det om att vi i Kommunal inte lyckats få många av våra arbetskamrater att sluta upp kring det fackliga löftet och se värdet av att vara med i förbundet. Det finns över 100 000 oorganiserade att värva! En stor del av dem finns bland yngre, visstidsanställda i storstäderna inom våra stora yrkesgrupper. Varje gång alla sektioner och klubbar värvar en medlem var, så blir vi 845 fler. Och tvärtom: varje gång en medlem blir utesluten på grund av bristande betalning eller begärt utträde blir vi 845 färre. Kan det bli tydligare vad som måste göras?

Inför nolltolerans mot mobbning

Wed, 17 Jun 2009 13:57:15 GMT

Mobbning eller kränkande särbehandling kan leda till långvarig sjukskrivning eller till en total utslagning från arbetslivet, det känner många människor till. Det finns studier som visar att många långtidssjukskrivna kommunalare känt sig mobbade eller kränkta på arbetsplatsen. Men hur uppstår mobbning och hur skulle den kunna förhindras?På en arbetsplats börjar mobbning ofta som en konflikt mellan individer. Om arbetsplatsen saknar rutiner för opartisk konflikthantering eller konfliktlösning, så fortsätter konflikten i ett nytt steg, där ett sorts maktförhållande smygande växer fram. I detta maktförhållande skapas en eller flera mobbare och ett mobbningsoffer – en syndabock för den olösta konflikten. Mobbaren eller mobbarna börjar sprida rykten om syndabocken/ mobbningsoffret, frysa ut henne eller honom och i de extremaste fallen trakassera individen fysiskt. Det slutar ofta med att mobbningsoffret tvingas lämna arbetsplatsen. Nära makten Mobbaren kan vara en manipulativ person som i början lägger fram sina angrepp mot sitt offer på ett ”oskyldigt” sätt, oftast som ett vanligt skvaller. Det är inte heller ovanligt att mobbare har en god ställning på arbetsplatsen; de kan vara roliga personer och de kan även ha god kontakt med personer nära ledningen. Vanligtvis tar vi emot skvaller och rykten helt okritiskt på arbetsplatsen. Varför gör vi det? Jo, vi kan känna oss privilegierade när vi får höra om hur andra är. Vi kan känna oss smickrade av att vara vän med den roliga personen ”nära makten”. Vi kan vara rädda för att vara ovän med henne eller honom. Vi kan tycka att det är bekvämast och säkrast att inte lägga sig, att inte bry sig om det som pågår, även om det innerst inne kan kännas fel. Att lägga sig i eller ifrågasätta kan ju ha konsekvenser för vår egen del. Går att förebygga Det är förvisso svårt för enskilda individer att kontrollera vad som är sant eller osant i ”information” som framförs i form av skvaller eller rykten. Ännu svårare är det att ingripa i en mobbningssituation som har gått långt. Men det går att förebygga en sådan situation. Den viktigaste grunden är en organisation som har en vision om nolltolerans mot mobbning och kränkande särbehandling. Utifrån den visionen ska arbetsplatsen formulera mål och skapa rutiner för konflikthantering. För att ett sådant arbete ska bli framgångsrikt krävs utbildning av chefer, arbetsledare och medarbetare. Och då handlar det inte om ett utbildningstillfälle, lett av någon extern konsult, utan om en ständigt pågående process som skapar ett bra socialt klimat för alla. Detta förutsätter i sin tur att man identifierar alla omständigheter som orsakar konflikter eller riskerar att göra det. Det är viktigt att inte fokusera på personer, utan på de strukturer eller de normer och former som öppnar vägen för konflikter. ”Vilda västern” Ta till exempel arbetsorganisationer som helt godtyckligt belönar eller bestraffar enskilda medarbetare. Där är det helt öppet för konflikter. Där är det fritt fram för informella maktrelationer och ”vilda västern”-lagar och därigenom också för mobbning och kränkande särbehandling av enskilda personer. Det första man måste göra på sådana arbetsplatser är att identifiera och rensa bort de strukturer som lagt grunden för godtyckligheten. Om man i stället börjar anklaga och angripa individer, kommer man inte åt det grundläggande problemet. Det kan hända att man röjer undan ”jobbiga” människor och får ro en kort tid, men själva problemet kommer inte att försvinna helt.

Kortare arbetstid räcker inte

Wed, 17 Jun 2009 13:50:03 GMT

Kortare arbetstid är något positivt, men det är inte ett universalmedel som löser problem med arbetsmiljö och hälsa. Frågan om arbetstider rör ju mycket mer än hur länge vi arbetar. Goda arbetstidsvillkor handlar i lika stor utsträckning om när vi arbetar och hur, alltså under vilka villkor.Att själv kunna påverka sin arbetstid och att arbeta på trygga och långsiktiga villkor, i stället för som timavlönad eller på osäkra vikariat, är lika viktiga byggstenar som arbetstidens längd. I dag arbetar många av Kommunals medlemmar under orimliga arbetstidsvillkor. Deltidsanställningar är norm snarare än undantag. Drygt hälften av medlemmarna, 234 000 personer, arbetar deltid och så många som 65 000 är ofrivilligt deltidsarbetande. Drygt 70 000 medlemmar, cirka 15 procent av de sysselsatta, arbetar i osäkra tidsbegränsade jobb. Dålig ekonmi Den deltids- och visstidsnorm som präglar verksamheterna är dålig ekonomi. Dålig för de anställda som inte kan försörja sig på sin lön, eller som blir nekade banklån för att de inte har en fast tjänst. Dålig för vård och omsorg där budgeten belastas i onödan av dyra kostnader för tidsbegränsad personal. I slutänden drabbas också användarna av välfärdstjänsterna av en arbetsorganisation som inte bygger på en delaktig och stabil personalstyrka. Arbetstiden är också en del av en tung arbetsmiljö. Obekväma arbetstider, delade turer och små möjligheter att själv kunna påverka sina arbetstider gör tunga arbetsuppgifter tyngre. Högre lön viktigare Drygt 25 000 medlemmar deltog under hösten i medlemsdialogen Tid för dig. Resultatet är tydligt. För det första anser medlemmarna att högre löner går före kortare arbetstid. Nästan 100 procent av dem som svarat anser högre lön vara en av de viktigaste frågorna. 8 av 10 är inte villiga att avstå löneökningar för att få en kortare arbetstid. Problemet med låga löner och osäkra anställningar måste lösas innan en generell arbetstidsförkortning kan bli aktuell. För det andra är en slutsats av dialogen att många medlemmar vill ha kortare arbetstid. Men möjligheten att själv kunna påverka när man arbetar och hur mycket uppfattas som ännu viktigare. I princip alla medlemmar vill kunna påverka när de arbetar, men i dag kan bara hälften anpassa sina arbetstider efter egna behov. Mer inflytande över tiden Genom arbetstidsreformer går det att förbättra arbetsmiljö och arbetsorganisation. I olika lokala arbetstidsmodeller har personalen fått ökat inflytande över sin arbetstid och över hur arbetsuppgifterna planeras och genomförs. Arbetstidsmodellernas framgång bygger dock på hur modellerna genomförs: grundbemanningen måste vara tillräcklig, målsättningarna tydliga och både personal och ledning måste vara delaktiga i planering och upplägg. Nya lösningar Medlemmarnas starka önskemål ställer krav på nya lösningar. De behövs en strategi som inte enbart fokuserar på en generellt kortare arbetstid utan även inbegriper rätten till trygga anställningar, en god arbetsorganisation och ett ökat inflytande för de anställda över sina arbetstider.

Generationsväxling nödvändig för välfärden

Wed, 17 Jun 2009 13:47:13 GMT

I sitt inledningstal vid förbundsmötet i Ronneby krävde Kommunals ordförande Ylva Thörn en möjlighet till generationsväxling i arbetslivet, dels för att underlätta för unga att komma in, dels för att de äldsta anställda ska få en ny roll. Här är delar av hennes tal.För tre år sedan tog förväntansfulla ungdomar studenten från barn och fritid och omvårdnadsprogrammet. Idag har knappt hälften av dem fått en tillsvidareanställning. Det innebär att de varken får fäste på arbetsmarknaden eller i livet i övrigt. I stället för att bidra till kvaliteten i välfärden har dessa ungdomar blivit vår tids daglönare. – Samtidigt som många unga inte kommer in på arbetsmarknaden finns det både äldre och yngre som inte orkar jobba ända fram till pension. Att låta erfarna undersköterskor, kokerskor eller städerskor lämna yrkeslivet utan att ta tillvara deras kunskaper är ett enormt slöseri. – Alla som har sett en stafett vet hur viktig växlingen är. Det går inte att lämna över till nästa löpare utan att mötas. Tappar man pinnen är allt förlorat. – Det är det som håller på att ske. De unga hålls utanför arbetsmarknaden och får inte chansen till en ordentlig introduktion i yrket. Det viktiga mötet Därför, framhöll Ylva Thörn, krävs en generationsväxling som inriktar sig på mötet, stafettväxlingen: – För det första måste kommunerna ta sitt ansvar för yrkesutbildningarna, precis som industrin är engagerad i de tekniska utbildningarna. Redan under studietiden måste det ske ett kunskapsutbyte mellan eleverna och blivande arbetskamrater. Det kräver konkret samarbete mellan arbetsplatserna och skolan. – För det andra måste ungdomar som är klara med sin utbildning få ett fast heltidsjobb. – För det tredje måste erfarna undersköterskor, vårdbiträden, barnskötare, parkarbetare och kokerskor ges nya möjligheter de sista åren av yrkeslivet. Den som vill ska kunna bli handledare och mentor åt en ny jobbarkompis eller att bidra med samverkan med gymnasiet och yrkesutbildningarna. Det innebär ökade möjligheter för långtidssjukskrivna att rehabiliteras och möjligheter att gå i pension med glädje över att ha överlämnat en viktig kunskap. – Kommunal kräver politiska åtgärder för att nå dessa tre steg, så att välfärden ska klara den stora generationsväxling som kommer. Mer positiva Ylva Thörn berättade om undersökningar inom Kommunal som tydligt visar att de medlemmar som har haft kontakt med facket är mer positiva än andra och på arbetsplatser där det finns ett arbetsplatsombud är medlemmarna mer nöjda. – Detta pekar på vikten av att det finns arbetsplatsombud. Den personliga kontakten kan aldrig ersättas av något annat. Det finns i dag nära 34 000 arbetsplatsombud i förbundet. Det ska vi vara stolta över. Men det finns mycket kvar att göra: nästan en tredjedel av arbetsplatserna – framförallt de mindre, privata – saknar ett fackligt ombud eller skyddsombud. En högre växel Organisationsgraden i Kommunal är lägst bland ungdomar mellan 16 och 30. – Det innebär att vi ska lägga in en högre växel hos våra blivande medlemmar. Vi ska möta dem redan under utbildningen, både på skolan och under praktiken. Dagens unga är framtidens förtroendevalda i förbundet.

Forum för rekrytering av unga medlemmar

Wed, 17 Jun 2009 13:42:18 GMT

Facket tycks inte vara lika viktigt för unga längre. Undersökningar visar att unga ofta har en känsla av att facket gör något bra, men det överskuggas av att facket varken syns eller finns i deras närhet. 1993 var 62 procent av alla anställda ungdomar mellan 16 och 24 år i Sverige med i facket. 2000 var siffran 47 procent, och i dagär den ännu lägre. Den fackliga styrkan minskar när organisationsgraden sjunker. Med färre medlemmar följer mindre resurser och sämre möjligheter att göra något åt problemen. Vi behöver värva nya medlemmar!Den yngsta åldersgruppen i Kommunal, 16-24 år, har på 15 år minskat från 12 till 5 procent som andel av alla medlemmar. Under samma period sjönk den näst yngsta gruppen, 25-34-åringarna, från 27 till 19 procent. De äldre åldersgrupperna har blivit relativt sett fler, medan mellangruppen, 35-44- åringarna, är nästan oförändrad. En förklaring är att det finns färre unga som arbetar i kommunsektorn numera. Ungdomarna är äldre när de kommer ut och blir etablerade på arbetsmarknaden. Då minskar förstås antalet unga medlemmar även i Kommunal. Den stora förändringen skedde kring 1995 och åren därefter. Då halverades andelen ungdomar. Men detta är inte hela förklaringen till att de unga blir färre i Kommunal. Antalet timanställda har ökat bland ungdomarna. Timanställningarna nådde en kulmen i mitten av 90-talet. På några år ökade andelen timanställda bland 16-24-åringarna från var tionde till var femte. Samtidigt minskade andelen ungdomar som hade fasta heltidsjobb från 27 till 20 procent, och några år senare hade andelen halverats. Det går att rekrytera unga Nu börjar dock ungdomarna komma tillbaka till jobben i kommuner och landsting. Samtidigt minskar andelen timanställda och även antalet personer med fasta heltidstjänster ökar. Men den låga andelen unga medlemmar i Kommunal är fortfarande oförändrad. Vad innebär detta? Ja, helt tydligt är det en större utmaning för Kommunal att rekrytera fler unga medlemmar i dag, men likväl är det ingen omöjlighet. Det sägs att dagens ungdomar är svårflirtade individualister. Visst är de det, om man menar att de inte har en ”blind respekt” för auktoriteter och att de inte okritiskt anammar kollektivt bestämda uppfattningar. Nya mötesplatser behövs Det tar säkert längre tid att nå ungdomarna på dagens arbetsmarknad, när de ofta cirkulerar mellan olika jobb och kanske varvar arbete och studier. Fackexpeditionen är kanske inte alltid den första anhalten då. Många förtroendevalda som arbetar lokalt med ungdomsfrågor lyckas ändå bra. Men arbetet kan stärkas om vi skapar fler forum där möten med de unga kan ske. Allt fler unga i dag är intresserade av frågor kring global rättvisa, ekologisk balans, miljövård och respekt för djur. Kommunal har dessa frågor på sin dagordning. Rätten till vatten och till rättvisemärkta varor är exempel, liksom kampen för jämställdhet och mot rasism och främlingsfientlighet. Vi behöver mötesplatser i Kommunal där intresserade medlemmar kan diskutera och arbeta med denna typ av demokrati- och rättvisefrågor. Där blir det också möjligt för både facket och unga människor att lära känna varandra och få en ny syn på varandra. Då blir det också naturligt att prata om fackets grundidéer, kollektivavtalets värde och välfärdssamhällets förutsättningar. Kort sagt, vi behöver utveckla fler sätt att möta de unga på deras egna villkor. Då har vi också bra förutsättningar att rekrytera fler unga medlemmar.

Vill vi ha det som i Tyskland

Wed, 17 Jun 2009 13:15:30 GMT

Vad är det som händer i Tyskland och behöver vi bry oss om det? I Sverige har vi en ny regering som vill stimulera arbetsmarknaden genom sänkta ersättningsnivåer i a-kassa och sjukförsäkring. De vill också ta bort alla hinder för arbetsgivare att anställa arbetskraft till lägsta tänkbara kostnad. För att förstå effekterna av detta har Kommunal rest till Tyskland, där man redan genomfört liknande åtgärder.Tyskland har länge varit det ledande industrilandet i Europa och arbetsvillkor och löner inom industrin har varit bland de förmånligaste i Europa. Utvecklingen där påverkar förhandlingsresultaten i Europas övriga länder, även i Sverige. Med en förenklad tolkning kan man säga att det som händer i Tyskland händer också i Sverige. Därför är utvecklingen i Tyskland viktig för oss. Framåt för exportindustrin Exportindustrin i Tyskland går strålande. Samtidigt sjunker lönenivåerna och arbetslösheten stiger. Antalet heltidsanställda som har en lön som är lägre än socialbidragsnormen ökar varje år. Detta innebär att en stor del av befolkningen har mindre pengar att leva av, man kan eller vågar inte handla, efterfrågan på varor och tjänster sjunker och ännu fler blir arbetslösa. Den inhemska ekonomin hamnar i en negativ spiral. Men sämre löner och arbetsvillkor I Tyskland har fackföreningsrörelsen varit stark och i stort sett hela arbetsmarknaden har precis som i Sverige omfattats – och skyddats – av innehållet i de centrala kollektivavtalen med tydliga tarifflöner. Tack vare starka centrala kollektivavtal har inte lönedumpning varit något problem. Därför har lagstiftade minimilöner, som alltid ligger extremt lågt, varit oönskade av förbunden. Men, vid sammanslagningen av Öst- och Västtyskland fick arbetsmarknadens parter ett problem. Stora löneskillnader mellan öst och väst gjorde att man blev tvungen att skapa möjligheter till lokala avsteg från de centrala avtalen genom s.k. öppningsklausuler. Dessa ger möjlighet att teckna lokala avtal om sämre arbetsvillkor än de centrala avtalen medger, däribland lägre löner, i syfte att under en övergångperiod successivt anpassa villkoren i öst till nivån i väst. En dålig affär för den anställde Konkurrenssituationen har förändrats med flera nya länder i EU där det råder en fri arbetsmarknad mellan medlemsländerna. De senare åren har ett nytt begrepp tillkommit – migrerande arbetskraft – som innebär att människor får kortvariga, tillfälliga arbeten i andra länder. Vid sidan om den traditionella ut- och invandringen har en stor arbetsmarknad för migrerande arbetskraft uppstått. De vistas i landet en begränsad period, har ingen fast adress utan bor i containrar eller husvagnar på sina tillfälliga arbetsplatser. De är inte medlemmar i facket, arbetar för mindre än en fjärdedel av lönen under vidriga förhållanden, ofta mellan 14 och 16 timmar per dag, Kort sagt, en god affär för arbetsgivarens plånbok, men en dålig affär för både den anställde och alla andra arbetstagare i landet som blir utkonkurrerade genom denna lönedumpning. ”Fri arbetsmarknad” Vad blir då resultatet av en ”fri arbetsmarknad”, öppningsklausuler och låga ersättningsnivåer? När arbetslösheten är över 20 procent, a-kassenivån ligger nära svältgränsen och de lediga arbeten som finns går till migrerande arbetarkraft hamnar den reguljära arbetskraften i en utpressningssituation. Företagen pressar fram ett val, antingen försämra löner och anställningsvillkor eller förlora arbetet. Resultatet i Tyskland är entydigt. Lönerna trycks tillbaka mot en nivå där det - trots heltidsarbete - inte längre är möjligt att försörja sig. Detta har lett till krav på lagstiftning om minimilöner, trots att man på sikt riskerar att i ännu högre grad utarma arbetsvillkoren och de anställdas styrka genom sin fackförening. Den här utvecklingen vi inte vill se i Sverige.

Rättvisemärkt – för starkare fack och anställningsvillkor

Wed, 17 Jun 2009 12:56:37 GMT

Tänk dig att alla Kommunals 565 000 medlemmar bestämmer sig för att bara köpa varor från företag med schyssta anställningsvillkor! Vi skulle vara starka tillsammans: Om inte lantarbetarna som har skördat bananerna på Konsum får bilda fackföreningar och teckna kollektivavtal, så köper vi bananerna från Ica i stället… En hel del köpmän skulle få upptäcka att det är lönsamt att delta i rättvis handel.Det är precis detta som Rättvisemärkt vill uppnå och därför har Kommunal blivit medlem i Föreningen för Rättvisemärkt. Vi har båda som mål att lantarbetare i fattiga länder ska få bättre arbetsförhållanden genom rätten att organisera sig fackligt. Rättvisemärkt kan vara ett bra komplement till kampen i bl a lantarbetarnas globala fackliga federation IUL. Även IUL har sedan mitten av 90-talet ett samarbete med Rättvisemärkt genom dess internationella kontrollorgan FLO. En del av FLO beslutar om vilka företag som får sätta Rättvisemärkts etiketter på sina varor. En annan del av FLO kontrollerar efterlevnaden av Rättvisemärkts kriterier. Uppfylls kriterierna för Rättvisemärkt? Ett av Rättvisemärkts mål är rättvis handel. IULs erfarenheter visar att rättvis handel har lett till att fler blivit medlemmar i facket och att facket fått rätt att förhandla om lönerna på flera håll. Konsumenternas medvetenhet om arbetsvillkoren på plantagerna har också ökat. Men det finns problem. Det har hänt att den premie som enligt föreskrifterna ska tillfalla de anställda har använts av arbetsgivaren trots att han eller hon får en egen del av den totala premien. FLOs regler säger vidare att det måste råda föreningsfrihet på de plantager som är Rättvisecertifierade. På vissa håll är det lite si och så med det. Både på arbetsplatser där den fackliga verksamheten fungerar, och på arbetsplatser där organisationsgraden är särskilt låg, bl a där snittblommor och bananer odlas, händer det att arbetsgivarna hävdar att ingen fackförening behövs. De tycker att det s k gemensamma organet, det vill säga arbetsgivarnas och de anställdas samarbetsorgan för Rättvis handel räcker. Inget av detta kan vi acceptera. Kommunals ansvar Kommunal ska under 2007 utvärdera samarbetet med Föreningen för Rättvisemärkt och vilka möjligheter medlemskapet ger. Möjligheterna avgör samarbetets berättigande. I dagsläget bedömer vi att Kommunal har möjligheter att genom Rättvisemärkt stärka den fackliga utvecklingen i fattiga länder. Föreningen för Rättvisemärkt är fristående från det bolag som bedriver handeln, Rättvisemärkt i Sverige AB. Och föreningen har genom ett nära samarbete bra möjligheter att få gehör i bolaget för frågor som berör de anställdas villkor på plantagerna. Bolaget som ägs av LO och Svenska kyrkan kan kräva av kontroll- och certifieringsorganet FLO att alla godkända producenter lever upp till kriterierna som ställs för certifiering. Det är viktigt att Kommunals namn och varumärke endast kopplas samman med verksamheter som är förenliga med förbundets värderingar. Därför ska Kommunal också i ett andra steg, under 2008, utvärdera och granska de konkreta resultat som Rättvisemärkts och förbundets samarbete har lett till. Rättvisemärkt är en av de möjligheter Kommunal har för att förbättra arbetsvillkoren för lantarbetare runt om i världen. Men vi ska naturligtvis gå in i samarbetet med öppna ögon. Vi ska kritiskt granska och försöka bidra till att verksamheten i ännu högre utsträckning leder till rättvisa förhållanden för lantarbetarna. Medlemskapet ger tillsammans med förbundets plats i styrelsen både insyn och möjligheter att ställa krav. Utvärderingarna under 2007 och 2008 får visa i vilka former samarbetet ska fortsätta. Nu är det vårt ansvar att Rättvisemärkt håller vad de lovar!

2006

Wed, 17 Jun 2009 11:18:18 GMT

Facket måste knäckas för överklassens väl

Wed, 17 Jun 2009 10:13:51 GMT

Alliansen har nu regerat i drygt hundra dagar. Det brukar anses vara den fredstid som en ny regering får innan oppositionen går till angrepp. Men inte den här gången. I stället har tiden präglats av en hård kamp mot försämrad a-kassa, högre avgifter och obligatoriskt medlemskap.Vad vi ser nu är inledningen till en utpräglad klasspolitik.Det finns – och har länge bland vissa grupper i samhället funnits – ett växande missnöje med den solidariska lönepolitik och den generella välfärdspolitik som så framgångsrikt bedrivits av arbetarrörelsen. Uppfattningen, att lönerna bör dras isär och att skillnaderna mellan de lägst och de högst avlönade måste öka för att det ska löna sig att studera och ”de välståndsdrivande krafterna (eliten)” ska kunna stimuleras, har bitit sig fast. Det är detta missnöje som nu kommer i dagen med regeringens hårt drivna klasspolitik. Splittra landet Det är en liberal politik som går ut på att pressa de offentliga utgifterna och stimulera till nyföretagsamhet, rekommenderad av OECD. Problemet är bara att OECD själva, under sommaren 2006, erkänt att deras rekommendationer visserligen kan leda till fler jobb, men att flera av de länder som bedrivit en annan politik faktiskt har varit mer framgångsrika än de som följt rekommendationen. Det gäller bland annat de nordiska länderna, om man väger samman social rättvisa med ekonomisk effektivitet. Den anglosaxiska modellen har visserligen hög ekonomisk effektivitet, men med ökande klasskillnader som följd. Varför man då ska införa en liberal anglosaxisk modell i Sverige är obegripligt, om inte det bakomliggande motivet är just att splittra landet och öka klasskillnaderna, det vill säga skapa en lågavlönad servicesektor till hjälp och stöd för överklassens bekymmer. Avväpna facket För att lyckas med ett systemskifte av den omfattningen måste fackföreningsrörelsen försvagas och avväpnas. Det är mot den bakgrunden man ska se bland annat införandet av en obligatorisk a-kassa. ”Facken är kanalen för löntagarnas inflytande. Det är rimligt att tro att facken skulle bli svagare, och det kan leda till systemförändringar också på andra håll i den svenska modellen. Det ligger förmodligen en sådan strategisk tanke bakom”, tror Bertil Holmlund, arbetsmarknadsforskare och professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet. Detta samtidigt som man i sin retorik betygar sin vördnad för den svenska modellen och för kollektivavtalen. Pressa ner lönerna Naturligtvis krävs det ett ökat utbud och en ökad efterfrågan om man ska få fler i arbete. Men att regeringen skyndat på med a-kasseförsämringarna beror nog mer på att den måste finansiera skattesänkningen, än på att få fler i arbete – åtminstone på kort sikt. Det kan också vara ett sätt att ytterligare pressa ner lönerna. Med ett ökat antal människor som söker jobb blir det svårare för de fackliga organisationerna att kräva höga löneökningar för medlemmarna. Och nu under våren 2007 startar den största lönerörelsen på femton år. Välfärd för alla Socialdemokraterna har lagt en skuggbudget till regeringens för att visa på alternativen. De avser att fortsätta med det under hela mandatperioden. Men det behövs en övergripande princip för kampen. Efter att arbetarrörelsen under lång tid har byggt upp välfärden är det nu dags att den tar sig an utmaningen att öka kvaliteten och göra den tillgänglig för alla. Man bör komma ihåg att den starka ekonomi och den sociala rättvisa som Sverige och de övriga nordiska länderna har, är ett resultat av en lång tids uppbyggnad av ett effektivt fungerande samhälle. Våra höga skatter är en grund för framgången, inte ett hinder. I det sammanhanget är det också värt att observera alliansregeringens byte av specialdestinerade medel till kommunerna mot generella bidrag. Det kan betyda att den kommunala sektorns förbättrade ekonomi ger ökade möjligheter för kommuner och landsting med bra ekonomi att sänka skatten i stället för att förbättra kvaliteten och tillgängligheten i servicen. Med tanke på det nya politiska läget med fler borgerligt styrda kommuner och landsting kommer vi förmodligen att se fler kommunala skattesänkningar. Ett starkt samhälle Dessvärre verkar inte alla politiker vara medvetna om den betydelse som utvecklingen av ett starkt samhälle har för ekonomin. Det kan ibland verka som om de inte riktigt vet vad de ska göra av sin framgång. Därför är det viktigt att arbetarrörelsen återigen pekar ut riktningen. Däri ligger också en nyckelfunktion för Kommunal.

Kvinnokampen är gränslös

Wed, 17 Jun 2009 10:03:38 GMT

Det blir så tydligt i det internationella samarbetet. Utmaningarna tar sig olika uttryck, men är i mångt och mycket generella, oavsett var vi befinner oss. Kampen är gränslös, både när det gäller att värna om fackets rättigheter och om kvinnornas. Och vi har mycket att lära av varandra. Det är därför, skriver Birthe Josephson, som årets upplaga av Internationella kvinnodagen för Kommunals del har Ryssland som tema.På morgonen den 5 mars landar Olga Klimova på Arlanda flygplats. Två dagar senare träffar hon Kommunals medlemmar i Sörmland och den 8 mars, på Internationella kvinnodagen, är hon huvudperson vid det seminarium som Kommunal anordnar på Nalen i Stockholm och som fått rubriken Samtidigt i Moskva. För mig blir det ett kärt återseende. Jag har lärt känna Olga ganska väl nu, efter ungefär sju års samarbete i jämställdhetsfrågor. Olga Klimova är internationell sekreterare i vår ryska systerorganisation ALSWU – ett av två förbund som ingår i ett internationellt samarbetsprojekt och som drivs av är vår globala organisation, Internationalen för stats- och kommunalanställda, ISKA. Upptakten till projektet kom bara några år efter Sovjetunionens upplösning. ISKA hade fått många nya medlemmar från Central- och Östeuropa som en följd av de politiska förändringarna – och, bland annat från de ryska organisationerna, en uppmaning att stötta jämställdhetsarbetet. Tuffast för kvinnor De nedskärningar inom offentliga sektorn som följde av anpassningen till marknadsekonomin slog dubbelt hårt mot kvinnor. Dels för att många arbetstillfällen försvann i samband med förändringen, dels för att försämringar inom barnomsorgen skapar problem för de kvinnor som ändå har ett jobb. Det är också kvinnor som har de otryggaste anställningarna och som får vänta längst på löneutbetalningarna. Det var en dramatisk upplevelse i Ryssland att det kunde bli så mycket sämre, och att det kunde gå så snabbt. Dessutom har facket fått en ny roll, löst från partiapparaten och utan det tidigare obligatoriska medlemskapet, och det fackliga arbetet försvåras av att det saknas regler och system för samarbetet med arbetsgivaren. Vi var fyra svenska fackförbund som gick in i det ryska samarbetet – förutom Kommunal också SKTF, ST och Seko. Vi har träffats regelbundet sedan dess. Vi har anordnat utbildningar i jämställdhet, vi har diskuterat demokratifrågor och vi har delat erfarenheter från våra olika fackliga uppdrag. Det har vi inte gjort för att det är trevligt och spännande – även om det naturligtvis är det också. Vi har gjort det därför att vi och våra organisationer tycker att det är nödvändigt att fackliga organisationer stöder varandra. Av solidaritet, men också för att vi får mycket tillbaka. Ömsesidigt lärande Vi kan självklart inte jämföra vårt läge med det som råder i Ryssland. Men vi har en hel del gemensamt – och vi har mycket att lära av varandra. Att det är tuff uppgift att försvara facken och de offentliga jobben på en hård arbetsmarknad, till exempel. Att demokratin inte kan tas för självklar och att kvinnor alltför ofta får ta de hårdaste stötarna. Jag minns t ex det seminarium vi ordnade om härskartekniker utifrån en film som vi själva använt här hemma. På svenska. Det fungerade utmärkt – materialet blev ett bra underlag för att öka medvetandet om bristen på jämställdhet. Vi kunde jobba på samma sätt som här hemma. Observera och analysera vad vi ser, och diskutera vad vill ändra på. Det är bara ett av många exempel, som visar att vissa fenomen faktiskt är generella – oavsett vilka samhällen vi lever i. Och vi åkte naturligtvis inte tomhänta från det mötet heller – vi flög hem med massor av nya, oprövade tankar som vi kunde dela med oss av i vår egen organisation. Jag är säker på att ni som har möjlighet att delta i något av seminarierna i mars kommer att upptäcka att fackligt samarbete över gränserna befruktar alla inblandade. Och jag hoppas att mötet med vår ryska kollega både bidrar till ökat intresse för internationellt arbete och ger ny inspiration i vårt eget uppdrag.

Kraftsamling för bättre arbetsmiljö

Wed, 17 Jun 2009 09:59:20 GMT

Arbetsmiljön är enligt medlemmarna en av de viktigaste frågorna som Kommunal ska driva. I en ny rapport, ”Strategier för en hälsolinje”, beskrivs hur förbundet ska verka för ett hållbart arbetsliv och en hållbar hälsa.Individens hälsa beror på många olika faktorer, till exempel levnadsvanor, sociala relationer, arbetsmiljön. Arbetsmiljön består i sin tur av fysiska, psykologiska, sociala och organisatoriska faktorer. Tack vare arbetslivsforskningen och hälsovetenskapen vet vi idag en hel del om dessa olika faktorers egenskaper och deras påverkan på hälsan. Arbetsmiljölagen bygger sina resonemang med utgångspunkt från en helhetssyn på arbetsmiljön, den psykosociala och den fysiska. Redan i det första kapitlet och den första paragrafen kräver denna lag att arbetsgivaren förebygger sjukdom och skador. Där understryks att arbetsmiljön ska vara mer än riskfri och att en god arbetsmiljö är en miljö som tillgodoser människors olika behov. Tvingas att arbeta Trots lagens goda intentioner finns brister i den psykosociala och fysiska miljön på arbetsplatser där bland annat Kommunals medlemmar arbetar. Åtstramningar i de olika sociala försäkringarna som leder till dåligt skydd vid inkomstbortfall kan förvisso tvinga människor att gå till arbetet trots att de inte mår bra, men det kan knappast avhjälpa problemen. Under industrialismens tidiga epok gick arbetarna till fabrikerna trots riskerna för att skadas fysiskt eller till och med förlora livet. Drivkraften var deras egen och familjens försörjning. På den tiden betraktades arbetstagaren direkt eller indirekt som en del av produktions- eller prestationsapparaten. Förlegad syn Men i dagens demokratiska och humanistiska samhälle lever inte längre denna syn. Arbetsglädje, inflytande i organisationen och i utformningen av arbetet, delaktighet, känsla av makt och kontroll anses bidra till högre produktivitet och till en god kvalitet i produktionen av varor och tjänster. Men däremot brister i dessa, i relation till de krav som arbetet ställer, anses orsaka en obalans som påverkar hälsan negativt. Arbetsmiljön, liksom kompetens- och lönefrågor, är de områden som Kommunals medlemmar vill att förbundet prioriterar. Det är också självklara fackliga uppdrag. Dags för självkritik Vi har, med hjälp av egna utredningar och genom att ta del av andras studier, försökt följa utvecklingen inom arbetsmiljöområdet. Men tyvärr har vi inte varit tillräckligt bra på att arbeta för konkreta lösningar på problemen. Utifrån denna självkritiska syn och efter analys av de senaste årens debatt och forskning har vi sammanställt rapporten ”Strategier för en hälsolinje”. Med den vill vi skapa bättre förutsättningar för förbundets medlemmar att arbeta i en arbetsmiljö som präglas av balans mellan krav och kontroll och där känslan av sammanhang är tillräckligt hög. För att uppnå detta arbetar vi bland annat för att 2005 års centrala arbetsmiljöavtal, FAS 05, ska kunna tillämpas lokalt. I samverkan med alla arbetsgivare vill vi också utveckla mönsterarbetsplatser överallt där våra medlemmar finns.

Psykiatriutredningen missar kommunalarna

Wed, 17 Jun 2009 09:56:05 GMT

Den Nationella psykiatrisamordningens slutrapport är omfattande och gedigen. Den har höga ambitioner om att förbättra förhållandena inom den psykiatriska vården och omsorgen. Kommunal har på eget initiativ valt att skicka in sina synpunkter till regeringen.För att villkoren för de psykiskt sjuka ska bli bättre hävdar utredningen att man framförallt måste satsa på personalen. Man vill ha ett helhetsperspektiv i omsorgen om den enskilde och för att alla ska få rätt vård, omsorg och sysselsättning i vardagen krävs att personalen har rätt kompetens, kunskap och befogenheter. Kommunal har många medlemsgrupper som arbetar inom psykiatrin. Det handlar om skötare, undersköterskor, vårdare, personliga assistenter och vårdbiträden, som ofta är de personer som arbetar närmast de psykiskt funktionshindrade. De har ett helhetsperspektiv på processen mellan sjukdom och en fungerande vardag. Ofta fungerar de som ”spindlar i nätet” i samordningen mellan olika verksamheter och huvudmän. Det är viktiga jobb, men som ofta glöms bort. Osynliggjorda Trots att utredningen har insikt om kommunalarnas värdefulla insatser blir de osynliggjorda även här. Genom att t ex använda sig av begreppet ”baspersonal” som samlingsnamn för Kommunals yrkesgrupper befäster man den hierarki som finns inom psykiatrin. Så länge som de yrkesgrupper som står brukarna närmast inte uppvärderas är det naivt att tro att synen på och villkoren för de psykiskt sjuka ska förbättras. Kommunal hade önskat att utredningen i stället för att ensidigt fokusera på högskoleutbildade kunnat genomdriva sin ambition att bortse från yrkeshierarkier till fördel för omsorgen om de psykiskt sjuka. Kritiken till trots, flera förslag som utredningen kommer med kan leda till förbättrade villkor för arbete inom psykiatrin. Det gäller bland annat en förbättrad samordning mellan huvudmännen, en översyn av lagen om tvångsvård och införandet av undantagsbestämmelser i sekretesslagen. Idag finns det många gånger ingen tydlig samordning mellan huvudmännen. Brukare hamnar mellan stolarna och insatser sätts in utan kunskap om hela sjukdomsbilden. Ibland finns det samordningsavtal men de har ingen reell betydelse. En ökad samordning ska förhoppningsvis leda till bättre vård för brukarna och bättre jobb för kommunalarna. Branschråden med Det finns även förslag om att lagen om tvångsvård ska ändras. Vår utgångspunkt var att lagstiftningen, som den ser ut idag, hindrar tidiga insatser. Den kom vi fram till genom diskussioner med representanterna från branschråden, skötarna Fredrik Bolmelid från branschrådet funktionshindrade, Anki von Essen Walldén och Nils Alexandersson från branschrådet hälso- och sjukvård. Lagen innebär nämligen att när brukaren inte själv är medveten om sin sjukdomsbild får anställda inom psykiatrin ibland passivt se på tills brukaren blir tvångsintagen, ofta hämtad med poliseskort. Den nya lagstiftningen ska förhindra ett mer långdraget sjukdomsförlopp och öka medlemmarnas möjligheter till tidiga aktiva insatser. Ett annat förslag innebär en särskild undantagsbestämmelse i sekretesslagen som möjliggör att uppgifter lämnas mellan socialtjänst och hälso- och sjukvården eller till enskild behandlare. På så vis blir informationen om brukarens sjukdomsbild bättre. Förhoppningsvis blir även kommunalarnas arbetsmiljö bättre med färre situationer med hot och våld i arbetet. Utredningen lämnar också förslag på utvecklingssatsningar. Där ser vi gärna mer forskning kring de yrkesgrupper som står brukarna närmast, om deras arbetsuppgifter och yrkesvillkor. Det föreslagna nationella handlingsprogrammet för personalförsörjning måste rymma alla yrkesgruppers kompetens och kunnande, inte enbart de högskoleutbildades. Kunskapsnivån inom psykiatrin måste höjas och färdigutbildningsavtal tecknas. Utveckling för alla Slutligen borde alla anställda inom psykiatrin få tillgång till kontinuerlig vidareutbildning och kompetensutveckling. Den ska komma alla till del och inte bara några få. Ett nära samarbete med anhöriga och brukarorganisationer i det arbetsplatsintegrerade arbetet är en positiv utveckling av verksamheten

Så kan våra kollektivavtal stärka fack i andra länder

Wed, 17 Jun 2009 09:38:31 GMT

Kommunals arbete för internationell solidaritet är mycket viktigt för att stärka kollektivavtalet på den svenska arbetsmarknaden – och vice versa. Särskilt när det gäller branscher där andelen migrerande arbetskraft är stor eller växande. Förbundets projektgrupp om migrerande arbetskraft har fått detta bekräftat genom intervjuer med de regionala skyddsombuden och genom en enkät till avdelningarna. Lokalorganisationens svar är tydligt. Arbetsplatser med migrerande arbetskraft, särskilt de som har säsongsbetonade jobb, nonchalerar i större utsträckning arbetsmarknadens regler. Organisationsgraden bland dessa arbetstagare, vars andel ökar i vissa branscher, är dessutom oerhört låg. Misstro mot facket Orsakerna till den låga organisationsgraden tycks vara flera. Många av de migrerande arbetstagarna saknar tilltro till fackföreningar. De undviker medvetet fackliga företrädare. Detta gör det svårt för lokalorganisationen att få kontakt med och skriva in migrerande arbetstagare som medlemmar. Dessutom har många säsongsbetonade arbetsplatser bara anställda under en viss period av året. Det minskar möjligheterna att få reda på vilka arbetsplatser det gäller och teckna kollektivavtal. Ibland saknas också möjligheter att erbjuda vissa grupper av arbetstagare medlemskap. Svårigheterna att nå fram till och etablera fackliga relationer med migrerande arbetskraft upplevs som ett stort problem, både lokalt och centralt i förbundet. Det minskar Kommunals möjligheter att företräda arbetstagarna och axla sin roll som arbetsmarknadens ena part på denna del av arbetsmarknaden. Broar av solidaritet Internationellt fackligt samarbete kan bidra till att svaga fackföreningar, i länder där facket har dåligt rykte eller motarbetas, ändå kan utvecklas och bli den trygghet för arbetstagarna som facket i grunden syftar till att vara. Samarbetet kan gärna ske via de globala federationerna som t ex lantarbetarnas IUL ochStats- och kommunanalanställdas ISKA. Genom facklig solidaritet kan broar av kunskap och information byggas mellan system och mellan arbetstagare. Starkare fack i så kallade sändarländer kan bidra till att människor som kommer för att arbeta i Sverige känner ökad tillit till facket här och därför låter sig kontaktas. Det kan leda till att de redan när de anländerhar bättre verktyg för att navigera bland arbetsmarknadens system, söka information och hävda sina rättigheter för att komma undan diskriminering. Eventuellt kan det underlätta för dem att spontant söka upp och bli medlemmar i Kommunal. Då stärks kollektivavtalet. Kunskap sprids Genom arbetet med att stärka kollektivavtalet, både i allmän opinion men framför allt på arbetsplatserna, stärks också arbetet med internationell solidaritet. När Kommunal tecknar kollektivavtal på arbetsplatser som har anställd migrerande arbetskraft, och informerar om kollektivavtalet med broschyrer på olika språk och när språkkunskaper inom organisationen tas tillvara, blir det möjligt för arbetstagare som annars inte skulle komma i kontakt med förbundet att lära känna Kommunals värderingar, uppdrag och roll. När den kunskapen sedan sprids med hjälp av hemvändande migrerande arbetskraft, bidrar det till att fackföreningar på andra håll i världen kan stärkas. Så blir Kommunals arbete för ett starkare kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden också ett arbete för internationell facklig solidaritet.

Sjukskrivnas trygghet kräver riktlinjer – och mer

Wed, 17 Jun 2009 09:29:08 GMT

Sverige har världens längsta sjukskrivningar. När sjukskrivningarna ökade under andra hälften av 1990-talet bestod ökningen till största delen av längre sjukskrivningstider, snarare än att fler människor blev sjukskrivna. När sjukskrivningarna minskat under början av 2000-talet har minskningen till stor del berott på att färre blivit sjukskrivna, inte att sjukskrivningstiderna blivit kortare.Sjukskrivningarna har varierat kraftigt över tid och varierar också regionalt och över ekonomiska konjunkturer. Men sjukskrivningstiderna har blivit successivt längre ända sedan 1970-talet, för de flesta diagnoser. Sedan slutet av 1990-talet har också långa sjukskrivningar i större utsträckning lett till förtidspension, av allt fler allt yngre människor. Sjukskrivning har blivit en risk att permanent slås ut från arbetsmarknaden. En försäkring, som är tänkt att bära människor i perioder då de inte kan försörja sig genom arbete, men som i stället har medfört risk för utslagning, är alldeles uppenbarligen inte en god försäkring och kan inte sägas utgöra ett gott trygghetssystem. Det ligger flera olika orsaker bakom den här utvecklingen. Initiativ från s Den förra regeringen tog initiativ till att införa riktlinjer för sjukskrivningar, som ett led i försök att hejda de allt längre sjukskrivningstiderna. Riktlinjerna skulle ange rekommendationer både för sjukskrivningstider och andra åtgärder för en rad olika diagnoser och syndrom. Den nuvarande regeringen har fortsatt detta arbete och Socialstyrelsen och Försäkringskassan har nyligen presenterat förslag på riktlinjer. Dessa blev snabbt mycket omdiskuterade. Diskussionen har rört främst de rekommenderade sjukskrivningstiderna för olika typer av depressioner, utmattningssyndrom och stressreaktioner. Utmattningssyndrom skulle till exempel i normalfallet inte leda till sjukskrivning, inte heller lindrig depression. För måttlig depression kan hel eller delvis sjukskrivning i upp till tre månader vara lämplig, för allvarlig depression upp till sex månader. De här riktlinjerna har nu dragits tillbaka för omarbetning. Protesterna mot dem blev starka. Socialstyrelsen säger att det inte framgått tillräckligt tydligt att detta är rekommendationer som ska ses som vägledning, avsteg kan göras men ska motiveras. Risk för utslagning En anledning till att sjukskrivningstiderna har blivit längre har säkert varit frånvaron av riktlinjer. Men en anledning till att långa sjukskrivningar har blivit så riskfyllda är avsaknaden av rehabiliteringsinsatser, och annat stöd, som behövs för att den som är sjukskriven ska kunna komma tillbaka till arbetslivet, antingen till sitt gamla arbete eller till ett nytt. Långa sjukskrivningar där människor blivit isolerade utan åtgärder har lett till förtidspension och utslagning från arbetsmarknaden. Riktlinjerna rekommenderar också andra insatser än sjukskrivning, och betonar vikten av tidiga insatser, av kartläggning av orsaker och åtgärdsplaner. För att riktlinjerna ska bli till hjälp för den som lider av t ex utmattningsdepression behövs också de andra insatserna. En mängd åtgärder behövs för att stoppa utvecklingen med långa sjukskrivningar och förtidspensioneringar av unga människor. Mycket handlar om att bereda plats i arbetslivet för dem som kanske inte är fullt presterande, med andra arbetsuppgifter eller andra arbetsplatser. Hårdare arbetsliv Samtidigt som sjukskrivningarna ökat har pressen i arbetslivet gjort detsamma. Säkert ligger en del av förklaringen till den ökade sjukfrånvaron i de ökade kraven i arbetslivet och mycket av lösningen på problemen i att förebygga sjukfrånvaro på arbetsplatserna. Kommunal driver flera projekt för att få ner den höga sjukfrånvaron och arbetar med många idéer om hur destruktiva mönster som leder till sjukskrivningar ska kunna brytas. Det finns mycket för arbetsmarknadens parter att göra.

Personlig assistent – ett tungt och omtyckt yrke

Wed, 17 Jun 2009 09:25:09 GMT

De allra flesta som arbetar tycker att det är självklart att man inte ska riskera att skada sig eller bli sjuk på jobbet. Personliga assistenter tar inte detta för givet .Att arbeta i någons hem innebär ofta att man jobbar på små trånga ytor som inte är lämpade för arbetsuppgifterna. Tillgången på tekniska hjälpmedel är ofta begränsad. Mycket av arbetet utför man ensam, utan hjälp av arbetskamrater ibesvärliga situationer.Kommunal har cirka 30 000 medlemmar som arbetar som personliga assistenter. De vet hur det är att arbeta utan anställningstrygghet, utan chans till kompetensutveckling, utan möjlighet till att påverka sin arbetstid. Att inte kunna arbeta heltid leder till svag ekonomi, något som i sin tur ger yrket låg status. Socialstyrelsen kom nyligen med rapporten ”Personlig assistans som yrke”, som beskriver hur det är att arbeta som personlig assistent. Rapporten sätter ljuset på en viktig yrkesgrupps vardag på jobbet. Från Kommunals sida kan vi konstatera att nog känner vi igen oss. Det är den krassa verkligheten för många personliga assistenter som beskrivs. Kommunal har fått möjligheten att dela med sig av sin expertkunskap till rapporten. Åsikterna som Kommunal delar med sig av kommer från medlemmar, förtroendevalda och den samlade kunskap som Branschrådet funktionshinder har. Arbetsledning saknas ofta Den bild av yrket personlig assistent som Socialstyrelsen lyfter fram är alltså en bekräftelse på det vi i Kommunal redan känner till. Det är en beskrivning av svag eller obefintlig arbetsledning. Hälften av de tillfrågade assistenterna saknar arbetsbeskrivningar eller någon form av introduktion. Det är ett utpräglat ensamarbete som leder till psykisk påfrestning, något som är extra allvarligt när det utförs i en dålig arbetsmiljö. Hot och våld är något som är vardag för många assistenter. Det råder en rädsla för att anmäla, och lojaliteten med brukaren är väldigt stark. Det gör att man hellre avstår att anmäla kränkningar i olika former. Kommunal startar nu ett arbete för att hitta åtgärder mot kränkningar inom branschen. Situationen är extra allvarlig då man inte längre kan tala om yrkets brister som barnsjukdomar. Asssistentreformen genomfördes 1994. Skälet var att ge människor med bestående funktionshinder möjlighet till ett självbestämt liv. Reformen har hunnit bli en tonåring, men på arbetstagarsidan har inte mycket positivt hänt sedan reformen infördes. Driver på till det bättre Kommunal arbetar enträget och envist med att förbättra situationen för personliga assistenter genom att: • påverka politiker och myndigheter • arbeta framtidsinriktat i centrala och lokala branschråd • utbilda duktiga fackliga företrädare • teckna starka kollektivavtal • teckna samverkansavtal • rekrytera medlemmar Förbundet har redan kommit en bra bit på väg i arbetet att förbättra villkoren på jobbet för personliga assistenter. Samtidigt bygger vi våra framgångar helt på vår fackliga styrka. Ju fler av de personliga assistenterna som går med i Kommunal, desto mer tyngd får vi bakom våra krav. Därför är det viktigare än någonsin att vi visar oss på de arbetsplatser där assistenterna finns. Om det är svårt att nå dem på deras arbetsplatser, får vi möta dem där det är möjligt: Bjud in till informationskvällar, besök assistentföretagens introduktionskurser, ordna teman. Det är nödvändigt att förklara för dem som ännu inte valt att bli medlemmar varför det är avgörande för dem att gå med i facket. Det kan inte vänta! Ett givande jobb Men allt är inte bara elände. De allra flesta personliga assistenterna trivs med sitt arbete. De upplever sitt jobb som ansvarsfullt, meningsfullt, intressant och omväxlande. Kommunals medlemmar i branschen bidrar varje dag med sin specifika kunskap och sin professionalism till att människor med funktionshinder ska kunna leva sina liv i oberoende. Det är egentligen ganska enkelt: Kommunals krav leder till att ännu fler människor med funktionshinder kan leva ett liv i oberoende. På sikt blir alla vinnare.

Ett Europa – en välfärdspolitik?

Wed, 17 Jun 2009 09:14:55 GMT

Medborgarna har inte vant sig vid att EU har inflytande över de beslut som parlamenten fattar i de enskilda länderna. Så är det i Sverige och så är det kanske i de övriga EU-länderna. Till exempel kan man i EU:s ”Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (2002)” läsa om Nederländerna att ”regeringen bör se till att det lönar sig att arbeta genom att ändra bidragssystemet och genomföra en reform av handikappsersättningssystemet. Nederländerna bör uppmuntra investeringar i FoU(forskning och utveckling) och undanröja konkurrenshindren inom tjänstesektorerna.” Stärka konkurrensen Och om Sverige står det: ”För att fortsätta förbättra situationen på arbetsmarknaden bör Sverige gå vidare med reformerna av skatte- och bidragssystemen och förbättra effektiviteten i de aktiva arbetsmarknadsprogrammen. Dessutom bör den svenska regeringen stärka konkurrensen på marknaden för offentliga tjänster.” Sverige hade, när riktlinjerna utfärdades, en marginellt bättre ekonomisk tillväxt än Nederländerna, men en mycket större ambition att förbättra balansen i de offentliga finanserna. Den svenska regeringens mål var då att uppnå ett budgetöverskott på 2 procent, medan den nederländska satte som mål att minska sitt underskott. Bärplockning Sedan 2003 har Nederländerna genomfört stora reformer i socialförsäkringen. Under ledmotiven ”återintegration” och ”arbete är viktigare än inkomst” ändrades ersättningssystemen. Sjukskrivna och arbetslösa skulle återintegreras i arbetslivet. Som ett led i detta samordnades alla försäkringar under en myndighet. De offentliga arbetsförmedlingarna avskaffades och ersattes med privata förmedlingar, fortfarande skattefinansierade. För att få full ersättning måste förmedlingen hitta ett jobb som varar minst sex månader åt sin ”klient”. Den arbetslöse eller långtidssjukskrivne är skyldig att ta jobbet. För socialbidragstagare kan det till exempel innebära bärplockning. Fortfarande utanför I Nederländerna är målgrupperna för återintegrationen ungdomar, långtidssjukskrivna, förtidspensionerade, kvinnor och personer med utländsk bakgrund. De olika reformerna har införts samtidigt som landet upplevt ett ekonomiskt uppsving, vilket gör det svårare att bedöma effekterna. Arbetslösheten i Nederländerna är nu 3,3 procent – tillsammans med Danmark den lägsta i EU – men de som får jobb i dag är de som också annars skulle ha fått det, under goda förhållanden på arbetsmarknaden. De grupper som är svåra att förmedla jobb till står dock fortfarande utanför arbetsmarknaden, men nu med försämrad ekonomi på grund av reformerna. Kommer det att bli så i hela EU? Alternativ vision Det som har skett i Nederländerna påminner ju mycket om det som pågår i Sverige. Även om det finns detaljskillnader i hur välfärdspolitiken är utformad i dessa två länder, så finns det röda trådar som binder samman dem. EU:s riktlinjer med uppmaningen att skapa gemensamma strukturer för en europeisk konkurrens på den globala marknaden är en tråd. En förberedelse för de demografiska förändringarna är en annan. Det finns flera trådar som dessutom är sammanflätade. En politik som avser att motverka de växande klyftorna måste med nödvändighet utgå ifrån en helhetsbild. Den som vill formulera en alternativ vision måste hålla i de röda trådarna.

Vilken välfärd ska vi ha i framtiden?

Wed, 17 Jun 2009 09:10:44 GMT

Det finns en osäkerhet om välfärdspolitikens utveckling idag.Vart är vi på väg? Vilken välfärd kommer vi att ha i framtiden? De frågorna måste nu arbetarrörelsen ta ställning till, skriver Kommunals utredare Joa Bergold.Regeringens första år vid makten har väl ruskat om oss alla. Av obehag när vi ser de förändringar som snabbt genomförs och de ideal om solidaritet och likvärdighet som verkar överges. Men vi ruskas också till insikt om att det nu är nödvändigt att skärpa alla sinnen vi har – för att se och reagera på vad det är som sker med välfärdspolitikens förutsättningar. Det är både skrämmande och uppiggande. För det räcker inte att reagera, utan vi måste också agera – ta kommandot över välfärdspolitikens vägval. Det förutsätter att fackförenings- och arbetarrörelsen kan svara på frågan: Vad vill vi med välfärdspolitiken? Och – hur sätter vi mål för den generella välfärden som är både visionära och rimliga att uppnå i ljuset av förändrade ekonomiska och demografiska förutsättningar? För en sak är säker, oavsett regering finns det framtida konflikter i fråga om behovet, finansieringen och tillhandahållandet av välfärdstjänster som måste diskuteras och lösas. Systemen urholkas Den socialdemokratiske f d statssekreteraren Per Borg har i boken ”Reform eller reträtt? Välfärdspolitikens vägval” (2006) ställt sig frågan hur man kan utforma välfärdssystem som är anpassade efter begränsade resurser, samtidigt som de uppfyller medborgares krav och efterfrågan på hög kvalitet och tillgänglighet. Borgs tes är att välfärdspolitiken har en tendens att låsas fast i etablerade system, även när förutsättningarna förändras. Risken finns att systemen urholkas till den punkt där det inte längre går att reformera dem utan enda lösningen är en välfärdspolitisk reträtt och marknadens inträde. Med utgångspunkt i historien tar Borg som exempel den sociala bostadspolitiken där fastställda politiska lösningar gjorde att det dröjde för länge innan man kunde ifrågasätta och förändra systemet med bostadssubventioner. Konsekvensen blev en nedmontering av hela den sociala bostadspolitiken i början av 1990- talet, en reträtt. En reform i tid Reformeringen av pensionssystemet menar Borg är ett annat och mer framgångsrikt exempel på en förändringsprocess. ATPsystemet sågs som ett socialdemokratiskt flaggskepp och det fanns litet utrymme att ifrågasätta systemets utformning. Samtidigt blev det under 1980-talet allt tydligare att modellen höll på att krackelera, eftersom den inte kunde bära framtida efterfrågan och kostnader. Här lyckades man initiera en reformprocess i tid, som utmynnade i det mer försäkringsmässiga system vi har i dag. Den generella välfärden kunde behållas, om än i förändrad form. Borgs slutsats är att det inte går att blunda för de förändringar i efterfrågan och tillgång på välfärdstjänster som sker i dag. Den offentliga konsumtionen minskar medan den privata ökar. Möjligheten att finansiera en ökad efterfrågan på välfärdstjänster med skatter är begränsad. Arbetarrörelsen måste hitta nya lösningar, men lösningar som till sin princip följer tanken om likabehandling i kombination med det ökade medborgaransvar som vi ser redan i dag. Avvägningen är förstås svår, men utan en öppen diskussion om framtidens utmaningar menar Borg att vägen mot ett sönderfall av välfärdssystemen blir mer trolig. Morgondagens stora politiska utmaningar heter sjukförsäkringen och välfärdstjänsterna i vård och omsorg. Hur åstadkommer vi en hållbar finansiering av systemen utan att äventyra medborgares tillgång och lika rätt till trygghet och vård? Kommunal berörs Kommunal berörs av utvecklingen inom båda områdena och kan vara en offensiv aktör i förändringsarbetet. Genom att tidigt våga ta i diskussionerna kan vi vara med att sätta agendan och inte överlämna utformningen åt borgerligheten. När arbetarrörelsen kan gå från nostalgi till reformism kanske vi slipper möta framtiden ”med rumpan före”.

Vad beror medlemstappet på?

Wed, 17 Jun 2009 08:33:36 GMT

I år har det skett stora förändringar inom a-kassan som medfört att Kommunal tappat många medlemmar. Men trenden med sjunkande medlemsantal har pågått en längre tid, om än i en långsammare takt. Totalt har minskningen varit cirka 100 000 personer under perioden 1995- 2006.Majoriteten av medlemmarna återfinns fortfarande i kommun eller landsting. I denna sektor har antalet medlemmar minskat med cirka 70 000. I takt med att allt fler verksamheter konkurrensutsätts har antalet privatanställda medlemmar ökat. Över dessa medlemmar saknas i många fall statistikuppgifter. Men det betyder att cirka 30 000 personer av medlemsminskningen utgörs av privatanställda eller medlemmar som saknar anställning. Vi har undersökt hur mycket av medlemsminskningen i kommunsektorn som beror på förändringar av arbetsvolymen, sysselsättningsgrad, ”tjänstemannafiering” samt organisationsgrad. Minskning beroende på sysselsättningsgraden Sysselsättningen inom Kommunals branscher har ökat. Även om en allt större andel av välfärdstjänsterna nu utförs i privat regi, har mängden arbete inom kommunsektorn ökat. Enligt våra beräkningar har ökningen av arbetsvolymen motverkat medlemsminskningen med cirka 20 000 personer. Hur många personer som behövs för att utföra en viss mängd arbetstimmar beror av den genomsnittliga sysselsättningsgraden. Ju högre den är, desto färre personer behövs inom sektorns verksamheter. För 1995 var den genomsnittliga sysselsättningsgraden cirka 81 procent. Till 2006 har den stigit till 83 procent. Sysselsättningsgradsökningen förklarar en minskning av medlemsantalet på knappt 10 500 personer. Mellan 1995 och 2006 har HÖK-områdets (arbetarnas) andel av samtliga minskat från 49 till 47 procent. Det betyder att andelen tjänstemän har ökat på arbetarnas bekostnad. Denna förändring har lett till att medlemsantalet minskat med 17 500 personer. Men den faktor som förklarar huvuddelen av medlemsminskningen är minskningen i organisationsgrad. Då, 1995, var 87 procent av alla på HÖK-området medlemmar i Kommunal, men den andelen har sjunkit till 75 procent 2006. Om Kommunal hade kunnat hålla kvar organisationsgraden på samma nivå som 1995, skulle detta ha gett nästan 60 000 fler medlemmar. De unga allt färre Organisationsgraden är huvudförklaringen till medlemsminskningen under perioden. Alarmerande är också att ungas organisationsgrad sjunkit mer än övrigas. Vi har så gott det går försökt följa generationer och se vad som händer med deras organisationsgrad. Här redovisas två exempel. De som var 20 år 1984 hade en organisationsgrad på 74 procent, vilket då var betydligt lägre än de äldre åldersgruppernas. Vid 30 års ålder har gruppens organisationsgrad ökat till 86 procent, fortfarande 3 procentenheter lägre än de som är tio år äldre. De som var 20 år 1995 har en betydligt lägre organisationsgrad, drygt 60 procent. När dessa 20-åringar blivit 30 år 2005 har deras organisationsgrad stigit till 74 procent, vilket är 8 procentenheter lägre än de som är tio år äldre. Detta tyder på att ungdomars initiala anslutningsbenägenhet har sjunkit och oviljan att organisera sig tenderar att dröja sig kvar längre upp i åldrarna. Det stora flertalet av de nyanställda är unga och de har tillfälliga anställningar. År 2006 var organisationsgraden för timavlönade under 30 år 26 procent, medan motsvarande siffra för månadsavlönade över 30 år är 85 procent. Även om andelen tillfälligt anställda har minskat bland arbetare inom SKL, har de timavlönades andel av alla tillfälligt anställda ökat. Sjunkande organisationsgrad var den huvudsakliga förklaringen till medlemstappet under perioden 1995-2006. De ungas organisationsgrad fortsätter att sjunka, och oviljan att organisera sig verkar kvarstå längre än tidigare. Om dessa båda trender fortsätter kommer medlemsantalets minskning att fortsätta. Detta tyder på att det handlar till stor del om ungas otrygga anställningsförhållanden och om vad Kommunal gör för dem när de behöver det som mest. Detta blir än viktigare nu när Kommunal jobbar i en allt starkare motvind till följd av den nya regeringens politik.

Organisationsgrader så in i Norden

Wed, 17 Jun 2009 08:08:50 GMT

Fördelningen mellan offentlig och privat sektor, arbetsplatsernas storlek och antalet jobbyten har avgörande betydelse för hur många som är fackligt organiserade. Obligatoriskt a-kassemedlemskap påverkar i sin tur också negativt den fackliga anslutningsgraden. För att möta framtidens utmaningar måste fackföreningsrörelsen kunna anpassa sig till det nya arbetslivet och dess framtida strukturer.I slutet av oktober var jag i Norge tillsammans med utredare från olika LO-förbund. Vi besökte bland annat Fafo, som är en stiftelse startad 1982 av norska LO och som idag bedriver forskningsverksamhet med finansiering från arbetsmarknadens parter. På Fafo fick vi lyssna till ett föredrag om vilka tre faktorer som har störst betydelse för utvecklingen av organisationsgraden i de nordiska länderna idag. Enligt Fafo är det förändringar på arbetsmarknaden rörande fördelningen mellan offentlig och privat sektor, arbetsplatsernas storlek och antalet jobbyten som har avgörande betydelse för organisationsgradens utveckling. Nordisk modell I förhållande till resten av västvärlden är organisationsgraden hög i de nordiska länderna. Den är 70 procent i Danmark och Finland, och över 75 procent i Sverige. Norge har däremot en betydligt lägre organisationsgrad, drygt 50 procent. En förklaring till det är att a-kassorna där är fristående från facket. Det finns även andra skillnader mellan länderna. Framför allt Sverige har starka arbetsgivarorganisationer som representerar över 70 procent av arbetsgivarna. Arbetsgivarparten är inte lika stark i övriga nordiska länder. Men organisationsgraden minskar i flera nordiska länder. I Norge har den varit relativt konstant, i stället har antalet konkurrerande fackförbund ökat. I Sverige minskar organisationsgraden sett över en längre period. Det är något som Bodil Umegård och Thomas Berglund beskrev i förra numret av Kommunal-Nytt. Den borgerliga regeringens regeländringar, som inneburit högre avgifter till facket och till arbetslöshetskassan, har förstärkt den redan negativa medlemstrenden. Faktorer som påverkar organisationsgraden • På den svenska arbetsmarknaden är organisationsgraden högre inom offentlig sektor än inom privat sektor. I många privata verksamheter är traditionen av facklig verksamhet inte lika stark som inom det offentliga, och synen på facklig verksamhet kan ibland vara negativ. När utvecklingen går mot mer entreprenadisering av offentlig verksamhet kommer organisationsgraden troligtvis att sjunka på den svenska arbetsmarknaden. • Arbetsplatsens storlek har också betydelse för organisationsgraden. Fafos forskning visar att ju större arbetsplatsen är, desto högre är organisationsgraden. Skillnaderna i organisationsgrad mellan arbetsplatser av olika storlek är större i Norge än i Sverige. I Sverige är cirka 65 procent av alla som arbetar på små arbetsplatser, med en till fem anställda, med i facket. Motsvarande siffra för Norge är cirka 18 procent. På de största arbetsplatserna med över 100 anställda är 90 procent av de anställda med i facket i Sverige, i förhållande till drygt 75 procent i Norge. • En annan viktig faktor som påverkar benägenheten att bli medlem i facket är hur länge personen har jobbat på en arbetsplats – dennes anställningstid. Fafo visar att ju längre en person har arbetat på en och samma arbetsplats, desto mer troligt är det att han eller hon går med i facket. Fler jobbyten leder på så vis till lägre organisationsgrad. Forskningen stärker därmed föreställningen om att tidsbegränsade anställningar är ett hot mot starka fackföreningar. • En sista faktor som Fafo tog upp var betydelsen av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. I en sådan modell brukar antalet medlemmar öka i de från facket fristående a-kassorna. Konsekvensen för svenska fackförbund skulle troligtvis bli en lägre organisationsgrad, runt 60 procent, och att facket aldrig lyckas nå sitt mål att rekrytera den stora grupp av människor som arbetar med tillfälliga anställningar och otrygga inkomster. Strategier inför framtiden Utmaningarna inför framtiden är många – med fler mindre arbetsgivare, fler mindre arbetsplatser och fler jobbyten. Den nordiska fackföreningsrörelsen måste kunna anpassa sig till det nya arbetslivet och framtida strukturer i arbetslivet. Att möta behoven hos nya generationer av medlemmar är avgörande för den svenska modellens överlevnad.