Den första semesterlagen antogs av riksdagen 1938. Då fick vi rätt att ta ut minst 12 dagars semester per år. Lagen har sedan byggts på. Nu gällande semesterlag antogs 1978.

I mitten av 1940-talet kompletterades semesterlagen med att speciellt utsatta grupper fick längre semester. Som utsatt grupp räknades ungdom under 18 år, gruvarbetare, nattarbetare och de som arbetade i mörkrum. De fick tre veckors lagstadgad semester. De som arbetade i radiologiskt arbete fick sex veckors lagstadgad semester.

18 semesterdagar åstadkoms genom lagändring 1951. Senare tillkom en regel om att semester skulle få tas ut i ett sammanhang, den fick inte delas upp på olika perioder. I början av 1960-talet förlängdes semestern till fyra veckor.

I den senaste semesterlagen fick vi ytterliggare en veckas semester med rätt att under en femårsperiod varje år spara den ledighet som överstiger 20 dagar. Under semester ska de anställda ha semesterlön, viss frånvaro är semesterlönegrundande. Det gäller t.ex. frånvaro på grund av sjukdom, arbetsskada, föräldraledighet och ledighet vid kortare militärtjänstgöring. I vissa fall är ledighet för utbildning också semesterlönegrundande.