Cirka 100 kompetensombud närvarade vid träffen. De flesta är medlemmar i Kommunal eller borde vara det. Annelie inledde sitt samtal med ett resonemang om att det fortfarande finns viktiga arbetsuppgifter för fackföreningen Kommunal. Trots att vi funnits i 100 år nu och jobbat för bra arbetsvillkor på medlemmarnas arbetsplatser, finns det fortfarande mycket som kan göras bättre och det gör sig inte själv.

Det finns anledning att fundera över hur villkoren hade sett ut om inte Kommunal hade haft så många medlemmar som hade kämpat i så många år. Det är nu angelägnare än på mycket länge att många är med i fackföreningarna och aktivt arbetar för bättre villkor. Tyvärr är branschen funktionshinder ett verksamhetsområde där förhållandevis många anställda valt att stå utanför facket, det är viktigt att ändra på. Fler behöver vara medlemmar om vi framgångsrikt ska kunna påverka arbetsgivare att förbättra villkoren. Idag ska vi samtala om kompetens, det är en viktig del av det som Kommunal jobbar med i arbetet med att skapa mönsterarbetsplatser.

Kompetens kan definieras på många olika sätt, jag menar att kompetens är förmågan att använda den unika blandning av kunskaper, förhållningssätt, erfarenheter och personlighet som finns i varje människa. Jag tycker att jag har kompetens att samtala med just er om kompetens i branschen funktionsnedsättning, eftersom jag har en del egna erfarenheter från området. Dels har jag jobbat på en institution för utvecklingsstörda barn och ungdomar på 70 talet, dels har jag själv haft personlig assistans efter under rehabiliteringstiden efter en svår trafikolycka och dessutom har jag varit anhörigvårdare under en period av sex år åt min bror som var både fysiskt och psykiskt funktionsnedsatt.

Kommunal arbetar ständigt för att alla anställda i olika branscher ska ha tillgång till grundläggande yrkesutbildning. Vi påverkar riksdagen, departementen och skolmyndigheterna. Vi arbetar också för att medlemmarna ska ha möjlighet att vidareutbilda sig, på KY-utbildningar, yrkeshögskola eller högskolan. Det är viktigt att kunna förkovra sig vidare för att utvecklas i sitt yrke eller för att gå vidare till andra arbeten eller uppgifter. Kommunal tycker att exempelvis att det är bra om medlemmarna bli chefer inom sina egna branscher, även om det innebär att man ofta byter fackförening, att komma vidare, att göra karriär är bra för dem som har den lusten. Men det är också viktigt med kontinuitet, att några har lust att vara kvar på samma jobb länge. För dem måste också finnas en kompetensutveckling.

Kompetens byggs också upp av forskning. De som är ledare inom verksamheterna ska självklar vara på plats, vara tillgängliga för medarbetarna, men de ska också bidra med att höja blicken och spana in nyheter. Nya kunskaper, nya metoder som kan göra skillnad för brukarna. Forskning är också någonting som alla kan syssla med. Att observera förbättringsområden och att hitta bättre sätt att jobba är också forskning.

Kompetens är viktigt ur många perspektiv. Inte minst för verksamhetens kvalitet och säkerhet. För effektiviteten och ”kund”nöjdheten. Men också för att medarbetare ska känna arbetsglädje och få självkänsla. Kompetens är också viktiga inslag när vi prata lönenivåer och status.

Att bibehålla kompetens

Det svåra är att upprätthålla och utveckla kompetenser. För att det ska var möjligt måste man jobba på tre fronter.

Den ena fronten handlar om att ha rätt utgångspunkt- att sätta brukarens behov i centrum, att se till så att uppdraget är tydligt och att alla medarbetare känner till vad som ska levereras och hur.

Nästa front handlar om hur man ser på medarbetarna, om man betraktar dem som brukarens förlängda arm, som händer i vården eller som professionella individer att räkna med. Det handlar om att uppmuntra att alla använder sin totala kompetens och att våga se att olikheter är  bra, att arbetslagets kompetens ökar med olikheter. Men det handlar också om att utmana systemen att tänja på gränserna, att leta efter möjligheter istället för hinder.

Den tredje fronten är ett slag om att skapa en arbetsorganisation som gör att kompetens ständigt kan växa. Det som man kallar för en lärande organisation. I verkligheten är det, att göra det möjligt för medarbetarna att återkommande reflektera över det man möter i sitt arbete, det är så verkligt lärande går till, att utgå från verkliga situationer och lära av hur man själv handlade och vilka alternativa handlingsvägar som fanns. En arbetsorganisation som gör det möjligt, är en lärande organisation. I allmänhet finns det inte en kultur på arbetsplatser inom vården som gör ett sådant lärande möjligt, trots att det är mer kostnadseffektivt än att skicka medarbetare på dyra kurser och konferenser.

I allt omvårdnadsarbete är det medarbetarna som är ”produktionsredskapet” det finns inga maskiner att skicka på service, men det finns medarbetare som borde ”servas” bättre.

Detta och lite till sagt av Annelie Hellander på CARPE:s kompetensombudsträff för anställda på gruppboende, i daglig verksamhet och personligassistans.